Huay Yang National Park

2010-03-16

Var lite sega idag och åt frukost ganska sent. Kom på att vi skulle åka bort till Namtok Huay Yang National Park och titta. Visste att det normalt ska finnas ett fint vattenfall där. Men vi visste också att det varit så torrt att det inte fanns något vatten där då.

Åkte förbi byns resebyrå på vägen dit. Det var några kilometer att köra till nationalparken, bara att följa skyltarna med “waterfall”. (Man kan ju tycka att det borde stått “National Park” eller nåt sånt, eftersom vattenfallet är säsongsbundet.)

Innan vi kom till entren såg vi den här skylten. Misstänker att man inte får göra upp eld.

Det kostade 100 THB att komma in, om man skulle ha med sig moppen 300 meter kostade det 120 THB (28 SEK).

Vi betalade och gick in. Verkade vara nåt läger för sommarlovslediga skolbarn i parken.

Efter lite promenerande var vi framme vid det som normalt brukar vara nedre vattenfallet. Inte mycket vatten där just då.

Var däremot väldigt mycket fiskar (längst ner i bilden) i den lilla vattensamlingen.

Tog ett kort på Bettan, innan vi gick tillbaka. Det var otroligt varmt och svetten bara rann på en.

Barnen hade blivit ditskjutsade i pråliga bussar, notera mängden avgasrör på den högra bussen.

Åkte tillbaka hemåt, stannade till och tittade på hur man tog bort ytterhöljet från kokosnötter.

Växte en hel del bananer utefter vägen.

Tog kort på en av alla småaffärer som låg utefter vägen.

Innan vi åkte hem köpte vi frukt i en liten affär. Bananerna och ananasen kostade 35 THB (8 SEK). Kommer absolut att sakna den fantastiskt goda ananasen. En del av “caravanarna” hade börjat packa, eftersom de skulle ha sightseing och shopping i Bangkok sista dagarna. Kändes lite vemodigt att några skulle åka hem, men vi hade 1 vecka till att glädjas åt. Nästa dag var det tänkt att vi skulle spela golf på Palm Hills Golf Club i Hua Hin. Sen skulle det blir avskedsmiddag i Huay Yang, men det var nästa dag det. Vi var några stycken som inte provat Kob’s restaurang ännu, så det var där vi skulle äta middag. Där fanns det mycket att välja på, så det tog lite tid att beställa. De hade en helt fantastisk servitris, Beo, som charmade alla.

När alla beställt var det dags för ett kort.

Medan vi väntade kunde vi beundra Gunilla’s nymanikurerade naglar. Maten var fantastiskt bra. Einar beställde “spicy” och det var det absolut. (Absolut starkaste han ätit hitills.)

Några av oss avrundade med en glass, som svalkade riktigt bra.
Sen åkte vi tillbaka till Colibri.