Wangels-Weißeshaus till Bockenem

2009-07-24

Vaknade strax efter 8 rejält utvilade. Tog det lugnt och tittade lite på kartor, golfhäfte m.m. Det var ganska fint väder, så vi bestämde oss för att spela golf idag också.

Så här såg det ut på stellplatzen.

Åkte vidare mot golfbanan Hohwachter Bucht, någon mil därifrån. Det var ingen tidsbokning utan bara att gå och ställa sig vid 1:a tee och vänta på sin tur. När vi kom dit höll en 4-boll på att slå ut, och 6 personer väntade på att få slå ut. Någon föreslog att vi skulle göra sällskap med 2-bollen som stod på tur. Vi tyckte det var en bra idé. Så vi hälsade på Hilde och Peter från Köln. De var här på semester och bodde på en B & B i Timmendorfer Strand. Första hålet var lite jobbigt, smalt utslag över vatten och sen en kraftig “dogleg” vänster. Vi fick i alla fall bra utslag alla 4, så det var inga större problem att ta sig fram mot flaggan. Tyvärr hamnade några bollar i greenbunkern. Banan var annars av parkkaraktär med ganska breda fairways och snäll ruff (nästan överallt).

Utsikt över hål 5, ett par 4 hål på 323/262 meter.

Ovan ser man Hilde, Peter och Bettan utanför ett litet väderskydd som stod vid utslaget till hål 6.

Som vanligt gick det upp och ner med golfandet, men inga katastrofer. Hilde och Peter spelade ungefär på samma nivå som oss.

Ovan ses hål 7, ett par 4 på 358/353 meter, som slutar med en green som ligger på en ö nedanför en backe.

Som man ser på bilden ovan, från hål 8, hade vi fortfarande skapligt väder. På väg mot green på hål 10 hörde vi åskan mullra och såg att himlen bakom oss var ganska mörk. Vi kände igen symptomen och visste att det skulle bli blött snart. Vi satte på regnskydden på golfbagarna och gick mot ett väderskydd som stod mellan 10:ans och 17:ns greener. Hann nästan in innan regnet började vräka ner. Vi fick sällskap av en dam som gått bakom oss.

Fast det regnade och åskade höll vi humöret uppe.

Efter ett tag började det hagla, så att greenen på hål 17 blev alldeles vit.

Vi pratade om lite allt möjligt medans vi väntade på att ovädret skulle gå över.
Till slut kunde vi gå till 10:ans tee och slå ut. Vi kunde konstatera att på varje hål hade minst 1 spelare i bollen hamnat i en bunker. Peter berättade att det stått i banbeskrivningen att det var gott om bunkrar, det hade vi missat. Einar, som tycker om att slå höga bollar, blev mindre glad då han hamnade i fairwaybunkrarna. De blev ordentligt begravda i den blöta sanden, och kunde bara slås upp med en “wedge”. På hål 12, ett par 3 på 160/140 meter som gick uppför, blev Einar lite gladare eftersom han gjorde en “birdie”. När vi till slut slog ut på hål 18 hörde vi åskmuller igen och såg att himlen var väldigt mörk igen. Vi skyndade oss att spela färdigt och hann få in alla grejorna i bilen innan nästa åskväder drog in.

Hilde och Peter föreslog att vi skulle ta något att dricka i klubbhuset. Satt och pratade om lite av varje. Peter tipsade oss om några kuperade banor i närheten av Köln.

Sen gick vi och duschade. Tittade lite på restaurangens meny, men tyckte inte att något lockade. Värmde lite gulaschsoppa i husbilen och åkte sen vidare neråt.
Vid 21-tiden var det dags att leta reda på någonstans att övernatta. Vi bestämde oss för Hotel Sauer am ARAL-Autohof (31167) som skulle ha all faciliteter vi behöver. När vi kom fram dit fanns det bara platser under träd med låga grenar.
Vi provade, men det var alldeles för trångt. Så vi åkte rakt över gatan och ställde oss bland lastbilarna, bredvid en dansk husvagn. Spelade lite yatzy och pratade om fortsättningen av resan innan vi gick till sängs.