Zell till Kesten

2009-07-30

Vaknade inatt vid 2-tiden av att det regnade massor. Stängde takluckorna och somnade om. En bagare kom och sålde bröd vid 08:30 (precis som man lovat dagen innan). Vi köpte några frallor och lite kaffebröd. Lämnade sedan Zell och åkte mot Bernkastel-Kues. På vägen dit åkte vi förbi stellplatzen i Graach. Den var i och för sig väldigt fin, men vi åkte ändå vidare.

Ställde oss på stellplatzen i Kues, som är riktigt tråkig och gick efter Mosel. Tog ett kort på Bettan med Bernkastel i bakgrunden.

Vi gick över bron från Kues till Bernkastel. Vandrade runt lite i Bernkastel, en ganska mysig liten ort med smala gator och små torg.

Precis som i alla andra orter utefter Mosel/Rhen fanns det massor av vin-affärer.

Åkte sen vidare till Kesten, där ligger Weingut Otto Selbach. Bettan fick ju del av skörden i födelsedagspresent, av Micke, Sandra och Stefan.

Vi hittade en bra plats, nära Mosel, på stellplatzen i Kesten.

Gick runt lite i byn innan vi hittade rätt (man hade grävt upp gatorna och la ner nya vattenledningar).

Vi blev väl mottagna, av Doris Selbach, och fick prova alla typer av Riesling (trocken, halbtrocken, feinherb och lieblig).

Sonen i huset, Martin, skjutsade oss sedan upp till vinrankorna, så att vi fick se Bettan’s rad.

Bettan poserar stolt vid hennes rad med vinrankor.

Det satt en fin etikett vid raden, likadan som sitter på flaskorna som Bettan fick.

Det var inte den enda raden med vinrankor som växte i sluttningen. Martin berättade att man skördar alla druvorna i sluttningen för hand. 4-5 personer plockar druvorna och 1 person går med en korg på ryggen och hämtar dem. Förra året var han enda mannen, så han fick gå upp och ner med korgen på ryggen hela dagarna. Skördar gör man så länge det är ljust, sedan arbetar man med att ta hand om druvorna på kvällen/natten. Han sa att det inte blir så många timmars sömn under de 4-5 veckor det tar att skörda druvorna. Vi frågade om alla vinrankor i slänten var deras, då såg han helt förskräct ut och pekade ut deras rader (som ändå var rätt många). Martin åkte iväg för att ansa vinrankor, så att solen kommer åt druvorna, medan vi stannade kvar och tog lite fler kort. När Einar tog kort på vinrankorna, med kamera-displayen “tiltad”, stannade en lastbilschaufför och frågade varför han tog kort på molnen med kameran i luften. Einar förklarade hur kameran funkade, så att han inte skulle tro att vi var helt stolliga.

Vi vandrade runt lite i byn, och hittade en restaurang där vi satte oss ner.
Beställde in lite smörgåsar, och dricka till (Einar gillar weissbier).

Efter den sena lunchen gick vi tillbaka till stellplatzen och slöade. Gick ner och tog ett kort på Mosel.

Efter några timmar tog vi en kvällspromenad utefter Mosel. Det var bara 1 plats ledig närmast floden.