Atlanterhavsveien till Otta

2008-07-22

Efter frukosten bestämde vi oss för att åka Trollstigen. Gav oss iväg mot Åndalsnäs. Kom till slut fram till det vägavsnitt som kallas Trollstigen.

Det såg verkligen brant ut när man tittade uppåt. Notera husbilen som syns som en vit fläck, vid den röda pilen. Det var onekligen lite spännande med kurvorna som var nästan 180 grader, på den bitvis ganska smala vägen. Einar blev rätt irriterad på en man som plötsligt fick för sig att han skulle backa på ett av de bredare avsnitten. Tack vare det blev vi stående mitt i en 180 graders kurva med bilar tätt bakom och bilar framför. Vi satt helt enkelt fast. Bettan var tvungen att gå ut och be bilarna bakom att backa lite, Bortsett från det var det inga problem att ta sig upp (husbilen hade bra ork).

När vi kom upp fikade vi och tittade på utsikten (tillsammans med mängder av turister).

En norsk kille tog kort när vi poserade framför dalen.

Vi såg ett ganska stort husvagnsekippage där, funderade lite på om man låter påskjutsbromsen vara på när man åker ner med husvagn i så branta backar (bromsarna borde bli ganska varma då). Fast bilens bromsar klarar nog knappast av att bromsa in ekipaget. Precis när vi började åka mot Geiranger såg vi mannen med hund igen (som vi sett vid atlanterhavsvegen). Hamnade efter ett tag i en jättelång kö till ännu en avgiftsbelagd färja. Kan konstatera att vi är mycket snällare mot turister i Sverige, som bjuder alla på gratis vägfärjor.

Efter ett antal mil kom vi in på “örnvägen”. Därifrån hade vi verkligen en fin utsikt över Geirangerfjorden. Det var faktiskt jobbigare att åka nerför den branta vägen än vad det varit att åka upp för Trollstigen. (Vi fastnade dock ingenstans, men mötte många stora turistbussar) Nere i Geiranger funderade vi på om vi skulle ta färjan till Hellesylt eller fortsätta på vägen. Vi valde att köra mot Grotli. Den vägen var bitvis nästan lika brant och kurvig som Trollstigen. När vi kom upp såg vi att man kunde köra upp till toppen av Dalsnibba (1500 m.ö.h.). Inte helt oväntat ville man ha betalt för detta (75 norska kronor). Första 50 metrarna var asfalt, men sen blev det grusväg. (Det var skönt att det inte var lika mycket bilar som på Trollstigen.) Uppifrån toppen av Dalsnibba hade man en otrolig utsikt ner mot Geiranger. (Det var dock lite tunna molnslöjor här och var nedanför oss.) Tyvärr kan inte ett foto förmedla känslan av att stå och titta ner på Geiranger och fjorden nästan 1500 meter längre ner

Man ser Geiranger och fjorden lite ovanför mitten av bilden. Det ligger ett stort kryssningsfartyg vid den röda pilen.

Man såg en hel del snöklädda toppar runt omkring oss (det låg snö kvar på Dalsnibba också) Vi lagade middag i husbilen och avnjöt den uppe på 1500 meters höjd. Inte helt oväntat dök mannen med hunden upp även här (tror att många åker samma “slinga”). Vi åkte i alla fall vidare mot Otta.

Hittade en fin rastplats, med ledig plats precis bredvid vattnet. Utsikten var riktigt fin. Avslutade dagen med lite Yatzy, Einar lyckades för en gångs skull vinna en av omgångarna.