Kändes lite vemodigt att äta sista hotellfrukosten för den här gången. Vi var lättade över att Pernilla skulle åka ner med samma plan som vi kom hem med, så att Gittan inte skulle vara helt ensam med Pelle.
Einar ville gärna ha en bild över golfbanorna från högre höjd, så han hade frågat om det var möjligt att gå upp på taket och ta kort. Blev nobben direkt på det, men Aziza fixade i alla fall så att han fick gå in i ett rum på våning 4 och ta kort. Som man ser var vädret fint igen. Taurusbergen skymtade till höger i fjärran. Byggnaden som skymtar uppe till vänster hör till ”The Legends”, en stor temapark/köpcentrum/hotell som vi inte besökte.
När vi checkat ut från rummet satte vi oss i nedre baren, där man kunde få mat. Var en hel del stora fiskar som simmade omkring i vattenhindren.
Einar beställde in en hamburgare och Bettan tog pasta.
Katarina kom och gjorde oss sällskap. Peter hade fortfarande magproblem, och hade inte kunnat äta något.
Vi gick bort för att tacka Aziza för all hjälp. Tog ett kort på henne och Bettan innan vi gick bort till bussen som skulle köra oss till flygplatsen.
Hamnade i långa köer vid incheckningen och blev lite förvånade över hur rörigt det var att checka in. Medan vi stod där svimmade Peter i kön. Han reste sig upp men svimmade igen och det var flera som hjälpte honom, Einar var en av dem. Sen blev det lite stökigt vid incheckningen för att det var 3 köer till 2 incheckningsdiskar.
Till slut kom vi i alla fall ombord på planet och märkligt nog lyckades vi köpa mat bägge två (fast vi hade för säkerhets skull smörgåsar med oss).
Efter ett tag blev det lite panik när en kvinna fick andnöd och flygvärdinnorna undrade om det fanns en läkare ombord. Efter att kvinnan fått syrgas mådde hon bättre.
Kändes rätt skönt att komma fram till Arlanda där vår taxi väntade.
Om man ska summera resan så har den i stort varit ok. Naturligtvis har det som Pelle råkade ut för påverkat oss. Vi har ändå fått betydligt fler soltimmar bara under en enda dag än vad det varit under hela november hemma. Trevligt sällskap har vi också haft och fått spela golf på banor i riktigt bra skick.
Fick efteråt höra att Peter åkt till akuten då han kom hem och där konstaterade man att han förmodligen blivit matförgiftad av skaldjur. Man tog in honom och gav honom dropp, eftersom han förutom magproblemen även hade fått njursvikt.
Pelle blev kvar i Turkiet ända till den 20 november och var fortfarande inte vaken då han kom till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Först den 24:e november började han vara ordentligt kontaktbar. Den 29:e november klarade han av att äta själv och ta några steg, med stöd. Den 19:e december var han fortfarande kvar på sjukhuset, men då började man känna igen den ”gamla” Pelle. Möjligen att han var något mera dämpad, fast det kanske berodde på att han fortfarande var hes efter att ha haft respirator så lång tid..