Ko Talu

2010-03-20

dag kom Som (hon har resebyrån i byn) och knackade på hos oss eftersom vi hade bokat en tur till Ko Talu av henne. Satt och småpratade en stund innan taxin kom. Det tog en dryg timme att ta sig till Bang Saphang med minibuss.

Vi stannade en liten bit innan hamnen, lite osäker på varför men vi hann köpa glass och ta kort på båten vi skulle åka med. Det var en del folk som skulle med, både såna som åker över dagen och folk som ska övernatta.

Till slut kastade vi loss. Man hade inte slösat med brädor när bryggan byggdes. Killen som vinglar fram på bryggan är på väg fram för att lossa förtöjningen i fram.

Efter ca 30 minuter började vi närma oss ön. Såg några märkliga, ca. 20-30 cm långa, fiskar som hoppade på stjärten över vattnet.

Klev iland och fick syn på en ödla som stod still mitt på gången, och trodde den var osynlig. Blev sedan väl mottagna av Bank, som tillhör släkten som äger ön.

Vi fick bo i D16, längst till vänster i en länga med 4 ingångar.

Det var ett ganska stort rum med 3 sängplatser.

Duschen var delvis under bar himmel (man duschar i saltvatten).
Åt lunchbuffé innan det var dags för en båttur med snorkling. Båten var en märklig skapelse på pontoner, mera som en motordriven lång brygga.

Först fick vi se det karraktäristiska hålet som finns på ön.

Einar provar cyklop och snorkel. En thailändare som kallade sig för Emm gjorde 5 månaders oavlönad praktik på ön. Han hade studerat engelska i Bangkok och tog alla chanser att träna. Hans mål var att läsa vidare och jobba med turism och marknadsföring. Eftersom vi var de enda gästerna som inte var thailändare blev vi otroligt uppasade av honom.

Sen var det dags för snorkling, vi fick med oss en liten banan. När man la ut bananbitar i vattnet kom fiskarna. Var ganska häftigt attt simma i ett stim av småfiskar. Efter ett tag åkte vi vidare till ett rev närmare stranden. Där fanns det fiskar med alla möjliga färger.

Tyvär blev det lite grumligt i vattnet när 16 stycken snorklare plaskade omkring, men lite såg man i alla fall. Vi var ganska nöjda när vi åkte tillbaka till bryggan. Hade några timmar på oss innan middagsbuffén, så vi tog det lugnt. I matkön hörde en dam att vi pratade svenska, så hon undrade var vi kom ifrån. Det visade sig att Gunilla och hennes man Kenneth kommer från Ystad men hon har en bror som bor på samma gata som oss. Dessutom har hon jobbat i samma bank som Einar, men suttit som utvecklare i Malmö.

Vi bad henne ta ett kort på oss.

Efter middagen gick vi bort till strandbaren, det var bara vi där. Vi tog varsin drink och knäppte ett kort mot “byn”.