Sensommarresa 2021 v.37

Dags att åka vidare söderut.

Var soligt och fint då vi lämnade campingen.

Knäppte kort på den lilla ”sjön” som låg intill campingen. Var överens om att vi absolut inte ville bada där.

Passerade en lite kulle som var helt trädbeklädd. Kanske svårt att se på bilden, men mitt uppe på kullen ligger en kyrka.

Vi åkte till ”Point Alpha” som var en observationspost på gränsen mellan BRD (Västtyskland) och DDR (Östtyskland). Point Alpha började patrulleras/bevakas i slutet av 1945 och på den östtyska sidan gjorde man hela tiden förändringar för att hindra att folk flydde till Västtyskland.

Bilden ovan är tagen, intill ett vakttorn, på det som var den östtyska sidan. Man hade vakthundar som patrullerade gränsen och dessutom var betonghinder nergrävda så att man inte skulle kunna gräva sig under den sista minerade delen innan stängslet till vänster. Stängslet var dessutom kopplat till låg spänning, så att det skulle gå ett larm till de östtyska styrkorna som patrullerade gränsen. På den västtyska sidan fanns bara bevakningstorn (och friheten). Först den 9:e november 1989 blev det tillåtet för östtyskarna att fritt passera gränsen mot Västtyskland.

Monumentet ovan står utanför ett litet museum som ligger i forna Östtyskland.

Vi fortsatte sen resan ner mot Moseldalen.

Var rätt skönt att komma fram till Moseldalen där vi följde floden mot sydväst genom byar, och hus.

Kom fram till den lilla byn Ernst, där vi till slut lyckades hitta platser på en ganska trång ställplats. Einar hade ett Teams-möte på kvällen och sen åt vi middag.

Sen gick vi iväg för att dricka lite Rieslingvin och hamnade på en liten mysig restaurang där vi drack halvtorrt vin producerat av Paul Reitz. Kan tillägga att det var mycket gott.

På vägen tillbaka till ställplatsen finns denna automat. Där kan man köpa vin 24/7 om man vill.

Blev drygt 30 mils resa den här dagen.

Dan efter cyklade vi utefter Mosel från Ernst mot Cochem.

Som man ser på bilden var det fint väder, och faktiskt riktigt varmt ute.

Ställde ifrån oss cyklarna och gick till torget på bilden ovan och drack varsitt glas halvtorrt Riesling på restaurangen som skymtar till vänster i bilden.

Gick sen runt och tittade på ”stan” några timmar.

Sen hittade vi restaurangen på bilden ovan.

Satt och tittade på folk och Mosel med varsitt glas vin i handen. Sen försökte vi hitta en livsmedelsaffär, men det gick inget vidare. Gittan och Pelle cyklade sen tillbaka till Ernst medan vi cyklade över bron till en Aldi-affär som ligger på andra sidan. Passerade en grusplan där vi övernattat 2018. Nu verkade man inte kuna stå där längre.

Då vi kom tillbaka, efter totalt 13 km cykeltur, blev det lite Seranoskinka och Parmesanost nersköljt med ett glas bubbel. Framåt kvällen gick vi bort till samma restaurang som kvällen innan. De flesta på restaurangen kände igen oss och hälsade. Vinet var lika gott som dagen innan och vi köpte med oss några flaskor.

Nästa morgon var det disigt och bara strax under 20 grader ute. Vi tömde gråvatten och åkte sen vidare.

Vi åkte till ställplatsen som ligger precis utanför campingen i Zell. Var molnigt och disigt ute, men absolut inte kallt.

Efter att vi kommit i ordning tog vi cyklarna in till själva staden. Tog ett kort då vi gick på gångbron över Mosel. Ställplatsen är dold bakom träden till vänster.

Cyklade till en restaurang, som ligger mitt emot campingen. Där fick vi fylla i papper om Covid-19 och att vi var vaccinerade. Åt bruchetta och sen lite god soppa som sköljdes ner med lite gott vin.

Sen tog vi oss precis som vanligt till weingut Theo Engel för att handla lite vin. Hans fru Thelma stod bakom disken och lät oss provsmaka deras goda viner. Vi handlade, förstås, några flaskor här också. Pratade lite med Thelma om översvämningar och hon sa att de var vana vid att Mosel svämmade över, nästan varje år. Hon tipsade oss att gå till rådhuset och titta på vilka vattennivåer man haft då det varit extremt mycket.

Vi gick bort till rådhuset, och där kunde man se att Mosel svämmat över rejält ibland. Nedersta markeringen är ca 1 meter över gatunivån, och gatunivån var flera meter över flodens nuvarande nivå.

Precis som vid tidigare besök i Zell blev det varsin glass, innan vi tog oss tillbaka till ställplatsen. På kvällen fick vi ”hemleverans” av vinerna vi köpt tidigare.

Soligt och fint nästa morgon, och ganska varmt redan vid frukosten.

Som man ser på bilden är ställplatsen ganska nära floden.

Lämnade ställplatsen och åkte upp till köpcentret i Barl, för att handla mat. Precis som på alla andra ställen var det krav på munskydd inomhus.

Blev ett kort på rondellkatten i Zell innan vi lämnade stan.

Mycket vinodlingar i sluttningarna intill Mosel.

Efter några mil var vi framme vid Brauneberg, som var dagens resmål. Åkte först bort till ställplatsen och tittade, men den var full. En man tipsade oss om att man kunde stå med husbilen på ett stort gärde i närheten av Nussbaumallee. Var likadant då vi var på vin/gatufesten i september 2008.

Vi tyckte att det såg lite lerigt i backen ner mot gärdet, men körde ändå ut och stannade efter ett tag. Då vi skulle finjustera uppställningen fick vi förklaringen till att de andra bilarna på gärdet stod lite osymmetriskt. Vi satt fast i lera med husbilen.

Pratade lite med de andra som satt fast och de sa att man säkert skulle få hjälp att komma loss av någon vinbonde med traktor, då man ville komma därifrån. Så vi dukade upp lunch och tog det lugnt. (Gittan och Pelle åkte inte ut på gärdet, utan åkte istället till ställplatsen i Graach.)

Efter lunchen gick Einar bort till ett bygge och lånade några långa plankor. Gick bra att lyfta bilen med hydrauliska stödbenen och lägga plankorna under framhjulen. Sen funkade det att köra fram en meter, så att vi stod lite jämnare. Hydrauliska stödbenen ställde sen bilen rakt och minskade dessutom trycket på hjulen.

Träffade två trevliga tyskar som bjöd på Krombacher Pils, som de hade i en 3 liters tunna. Holger och Ralf berättade att de varit på vinfesten i Brauneberg många gånger, tillsammans med en massa vänner. De berättade att 2019, innan pandemin, hade det varit cirka tusen husbilar på gärdet.

Efter några timmar började man knuffa loss husbilarna, för att få lite bättre ordning. Man erbjöd sig att knuffa loss vår bil, men Einar sa att den nog var loss redan eftersom han kört fram en liten bit tidigare och minskat trycket på hjulen med hydrauliska stödbenen. Gick utmärkt att flytta den utan hjälp.

Vi var flera som hjälpte nyanlända att komma loss då de fastnat.

På kvällen gick vi upp till Nussbaumallee och åt lite god mat som vi sköljde ner med något som man kallade för Federweißer. Bettan tog en ”Mosel tallrik” och Einar tog schnitzel. Maten var jättegod, men drickan var söt och inte alls god. Var tvungna att ta varsitt glas halvtorrt Rieslingvin för att få bort smaken av den söta drycken.

Blev inte så många mils resa, utefter Mosel, den här dagen.

Nästa dag tog vi en liten promenad mot festområdet.

Gick ner mot Mosel på en lite asfaltsväg som nog användes för sjösättning av båtar. Såg massor av svanar, några av dem på bilden ovan.

Var ganska lugnt vatten på floden.

Bestämde oss för att ta en liten cykeltur, för att se om vi kunde hitta några mogna druvor att fotografera.

Behövde inte cykla långt för att se mogna gröna druvor.

Lyckades se lite röda druvor också.

Intill den lilla byn Wintrich fanns det möjlighet att ta en liten rast och köpa något att äta och dricka. Vi nöjde oss med varsitt glas halvtorrt Rieslingvin.
Cyklade tillbaka samma väg till husbilen. Blev cirka 8 km cykeltur i soligt och varmt väder, så det var skönt att ta en dusch i husbilen efteråt.

På eftermiddagen kom Gittan och Pelle cyklande från ställplatsen i Graach. Vi gick tillsammans till festområdet.

Vi satte oss vid några av borden, som stod ute, med varsitt glas halvtorrt Riesling Spätlese från weingut Willi Haag. Var noga med att det var ”Juffer-Sonnenuhr”, för vi hade hört att det var de finaste vinerna. (Lite osäkra på vad ”Juffer” egentligen betyder.)
Besökte flera av de fem vinbönderna som fanns utefter gatan.

När vi satt inne hos weingut Fehres dök dessa spelande musikanter upp utanför. Det var rejält mörkt ute då vi gick tillbaka till husbilen. Var inte avundsjuka på Gittan och Pelle som skulle cykla tillbaka till ställplatsen i Graach. (Det tog dock bara drygt 30 minuter för dem att komma fram.)

Nästa dag var det dags att åka vidare. Ringde till campingen i Rüdesheim för att höra om det fanns plats för oss, men det var fullt just då. Ändrade planerna lite och bokade golftid på Jakobsberg Golfanlage i Boppard följande dag. Kollade också att det fanns plats på camping Sonneneck som ligger ganska nära golfbanan.

Var rejält disigt då vi gjorde oss klara att lämna Brauneberg, men man hade lovat klart väder.

Färden gick på slingriga vägar både uppför och nerför.

Strax söder om Ürzig kunde man se att den drygt 1700 meter långa Hochmoselbrücke nu var färdigbyggd. Senast vi såg den var på vår sommarresa i juli 2018. Då var den inte klar.

Vi valde sen en ganska brant och slingrig väg som gick uppåt ovanför Ürzig. Blev mycket åkande på smala vägar med många vackra vyer. Då vi började närma oss campingen blev det ett dumt vägval. I en T-korsning kunde vi välja på en viadukt som var 2,5 meter hög eller på en gata som var 2 meter bred. Fick backa tillbaka en bra bit och ta en annan bättre väg.

Kom till slut fram till campingen, där var det rejält varmt ute i solen. Markisen gav inte så mycket skugga eftersom solen stod ganska lågt, så vi satte oss framför husbilen. Framåt kvällen blev det grillat till middag och sen satt vi ute tills det började bli kyligt.

Den här dagen reste vi drygt 12 mil på vackra och slingrande vägar.

Nästa morgon gick vi och hämtade frukostfrallorna i restaurangen.

Var disigt ute, men det klarnade upp ganska snabbt. Vi packade in alla golfgrejorna i Gittan och Pelles husbil och åkte sen upp till golfbanan, blev enklast så.

Var ute i god tid så att vi hann med att träna bunkerslag innan det var dags att slå ut från 1:a tee.

Blåste lite kallt då vi spelade 1:a hålet. I fjärran kan man se slottet Marksburg.

Efter att vi spelat några hål var det betydligt varmare. På bilden ovan ska damerna slå ut från röd tee på hål 6. Man är tvungen att slå över en ravin för att komma ut på fairway.

Utsikt från 10:e tee på bilden ovan. Just där var det lite mulet, men sen klarnade det upp och blev riktigt varmt.

Även från 18:e green ser man Marksburg skymta på andra sidan Rhen.

Efter avslutad runda hade vi tänkt duscha på golfklubben, men det stod att omklädningsrummen var stängda på grund av Covid-19 restriktioner. Åkte tillbaka till campingen, där det gick bra att duscha. Innan vi gick till duschen blev det kaffe med nybakta muffins (som vi gjort i vår airfryer).
Lite senare gick vi till campingens restaurang och åt middag.

Tur och retur mellan campingen och golfbanan var det inte så långt.