Vaknade tidigt av att det var ganska bullrigt utanför. Var ju arbetsdag och återuppbyggnaden av det som raserats av översvämningen i mitten av juli 2021 pågick för fullt. Hade tänkt stanna en natt till och ta cykelturer till byarna i närheten, men vi tyckte att det blev väckning lite väl tidigt. Bestämde oss för att åka vidare under dagen.
Efter frukost skulle Ing-Britt gå på promenad och rasta Cigge. Einar ville gärna följa med och föreslog att de skulle gå upp till den gamla borgruinen, Saffenburg. Stannade för att pusta ut lite och passade på att ta ett kort mot vinrankorna.
Om man gick närmare såg man tydligt att det var gott om druvor på vinrankorna. Vi var ganska säkra på att sorten var Pinot Noir, eftersom man gör mycket Spätburgunder i Ahr-dalen.
Lite längre bort växte det druvor som hade en lite ljusare färg, som inte bara berodde på att solen lyste på dem. Funderade på om sorten var Portugiser, eftersom man även gjorde rött vin på den druvan här. Var definitivt inte Riesling, för den är lite gulgrön i färgen.
Var lite flåsiga då vi till slut kommit hela vägen upp till ruinen. Det är inte så lång sträcka, men höjdskillnaden är drygt 110 meter.
Uppifrån såg Mayschoß ut ungefär som innan översvämningen, men om man tittade på detaljer syntes spåren tydligt. Mycket maskiner som åkte omkring, en hel del byggnadsställningar o.s.v.
Einar fortsatte promenaden och kom till det som var kvar av den gamla vinbutiken och såg att man hade rivit hela huset som stått till höger om portalen.
Svårt att inse att det lilla vattendraget på bilden svämmat över så enormt.
Det var så lite vatten i Ahr att lastbilarna kunde köra genom vattnet för att hämta schaktmassor.
På bilden ovan skymtar man tunnelöppningarna där den vänstra varit för järnvägen och den högra varit för cyklister. Av broarna var det inte mycket kvar.
Gick tillbaka till ställplatsen och det kändes ändå positivt att vinkooperativet såg riktigt fint ut, med liten uteservering och mycket balkonglådor.
Lämnade Mayschoß och fortsatte till Dernau. Där hade vi tänkt köpa lite mera rödvin hos Dagernova, men butiken var full av byggjobbare och bråte. Dessutom var den smala bron, som vi brukade åka på, helt försvunnen. Den var ersatt av en större bro längre bort, förmodligen byggd av militärer. På bilden ovan ser man det som var kvar av den gamla smala bron.
Fortsatte till Bad Neuenahr, där den stora Dagernova-butiken finns. Den var i alla fall öppen och vi fick höra att det fanns en provisorisk vinbutik i Dernau, fast längre bort från floden.
Fortsatte neråt, utefter Mosel, och stannade vid ställplatsen i Ernst. Tyvärr var det inte så bra platser lediga, men vi fick tips av några svenskar att det gick att stå på en gräsmatta längre bort. Så vi knölade in oss bredvid en stor Morello husbil. Fanns ingen möjlighet till elanslutning, men det klarade vi oss ju jättebra utan. Einar tar det lugnt i skuggan, runt 30 grader varmt ute. Uppställningen kostade 10 Euro per natt.
Vi ville cykla bort till den lilla byn Beilstein, som vi fått tips om att besöka. Från ställplatsen i Ernst är det en cykeltur på cirka 4,5 km. Bettan, som ju kan vara ganska envis, ville testa att cykla med fotstödet fastsatt på foten och kände att det faktiskt gick riktigt bra.
Bettan och Ing-Britt gick runt lite grann, men valde sen att sätta sig på den lilla serveringen i mitten av bilden.
Einar gick runt och såg att det finns många gamla fina hus i byn. Om man går längst till höger kommer man till en trappa som går upp till en gammal kyrka.
På bilden ovan ser man en del av trappan upp till kyrkan. Längst upp i bilden är det en liten platå där trappan fortsätter 90 grader åt vänster.
Om man orkar gå upp för hela den långa trappan blir man lite andfådd, men får en fin vy mot Mosel att njuta av. Finns också en liten servering utanför kyrkan (som dock var stängd).
Efter promenaden fick Einar också njuta av en glass och ett glas väl kyld edelsüss Riesling.
Vi tog färjan över till andra sidan av Mosel, så att det blev en annan väg tillbaka till ställplatsen i Ernst.
Efter några timmar var det dags att äta middag. Vi gick bort till restaurangen, och hade tur som fick ett bord utomhus (var jättevarmt inomhus). Fick drickan ganska snabbt, men maten tog lång tid. Gick dock absolut ingen nöd på oss.
Framåt kvällen gick vi bort till Ing-Britt och Mats, som hade plats på grus längre bort. Blev lite irriterade på deras närmaste tyska granne, som lämnat sin hund ensam i husbilen. Den skällde oavbrutet i flera timmar. Då de kom tillbaka sa Mats åt dem att det inte var ok att göra så. Satt ute och pratade några timmar, och sen var det dags att gå till husbilen. Hade tagit en dusch i husbilen i princip varje kväll sen det blivit så varma dagar, och det var inget undantag den här dagen heller.
Dagens resa var på cirka 12 mil.
Sent föregående kväll kom en Morello Palace Liner, ägd av en jättetrevlig portugis, och ställde sig bredvid svenskarna som tipsat oss om platsen. Vi hade tyckt att det var en stor Morello som stod bredvid oss, men den var ju rätt liten i jämförelse.
Vi lämnade Ernst och åkte utefter Mosel till ställplatsen som ligger precis intill floden i Zell, med campingen som granne. Vi fick ställa oss i närheten och vänta på att det skulle bli en plats ledig. Dröjde inte så länge innan vi fick en fin plats. Vår granne på höger sida var på väg att packa ihop och efter ett tag kom Ing-Britt och Mats till den platsen.
Som vanligt skulle vi handla lite vin från Theo Engel, som har en butik inne i Zell. Tog med oss cyklarna och tog gångbron över Mosel. Bettan klarade sig riktigt bra, men Einar hade med hennes kryckor i sin cykelväska för säkerhets skull.
Efter att vi provat, och handlat, lite vin av Helma Engel strosade vi runt lite i gamla stan. Stannade till vid rådhuset och förundrades över skyltarna som visade historiska vattennivåer som Zell råkat ut för. Den allra högsta nivån visas av skylten vid röda pilen. Det var den 12:e december 1993 som vattennivån var 4 gånger det normala i Mosel. Hade inte hänt sen 1784, och vi kunde konstatera att vi haft huvudena under vatten även om vi stått på trappan till ingången.
Vi har som tradition att vi först ska handla vin, och sen ta ett glas vin och en stor glass då vi är på besök i Zell.
På eftermiddagen kom en man och tog betalt för uppställningen, kostade 10 Euro per natt. Efter några timmar var det dags för middag. Vi hade haft med oss en falukorvsring hemifrån och nu skulle vi bjuda på korv Stroganoff. Finns ingen möjlighet till elanslutning på ställplatsen, men vi hade ju bytt till ett 165Ah Litiumbatteri och kunde använda induktionsplattan med hjälp av invertern utan problem. Middagen åt vi under markisen hos Ing-Britt och Mats. Efter ett tag började det ösregna och åskan mullrade.
Fast det regnat och åskat var det fortfarande riktigt varmt även då solen gått ned. Vi satt ute och hade det riktigt bra, ganska länge.
Dagens resa utefter Mosel var på cirka 3 mil.
Dan efter lämnade vi ställplatsen i Zell.
Tog oss först upp till den stora butiken Globus, som ligger i köpcentret i Barl. Blev lite fascinerade av mannen på bilden ovan. Han dansade för fullt och skivade ananas. Lockade en hel del att köpa tärnad ananas, även vi köpte en burk.
Åkte sen bort till den andra ställplatsen i Zell och tömde gråvatten där. Är ju mycket lättare än att tömma på campingen.
Sen sa vi hej till rondellkatten i Zell innan vi åkte vidare.
Hade bestämt att vi skulle träffas på ställplatsen i Pünderich.
Tog lite tid att komma in på ställplatsen, för man höll på att skörda druvor med en jättestor maskin. Var inget problem, eftersom Ing-Britt och Mats bokat en plats åt oss. Tog ett tag att fixa till markisen och ta ner cyklarna, men sen kunde vi ta det lugnt ett tag. Betalade 15 Euro för uppställning inklusive el, i en automat. Sen var det dags att cykla bort till weingut Rosenbaum i Briedel.
Såg en turbåt som åkte utefter Mosel då vi cyklade dit. Sa till varandra att vi skulle åka en tur innan vi lämnade Mosel.
Vi hade tur och fick Günther Rosenbaum som ”guide” då vi provade flera olika sorters mycket gott vin. Precis som senast då vi besökte dem berättade han med stor inlevelse massor om vinframställning. Vi nämnde att vi sett en stor maskin som plockade druvor. Fick då veta att man efter 25 år av produktutveckling nu hade riktigt bra maskiner. Nackdelen är att det måste vara relativt plan mark för att det ska fungera. Fick också reda på att maskinen kostade 9 Euro/minut, men att den på 1 timme plockade lika mycket druvor som 8 personer gjorde på en dag. Precis som sist köpte vi en hel del gott vin. Cykelväskorna var välfyllda då vi cyklade tillbaka till Pünderich. Var till och med så att Einar fick cykla tillbaka och hämta sista flaskorna, fast det var ju bara 6 km tur och retur.
Dagens resa var på totalt cirka 1,5 mil.
Var ganska dimmigt över dalsluttningarna då vi åt frukost, men då det var dags att åka vidare hade det klarnat upp och solen tittade fram. Då vi kom fram till Enkirch var det gott om plats på den stora ställplatsen. Betalade 10 Euro per natt för uppställningen, i en automat.
Då vi stått på plats ett tag började det plötsligt låta i alla mobiltelefoner. Ovanstående syntes på mobilskärmen och vi förstod att det bara var ett test. Om man läste lite mer fick man reda på att det gick att ladda ner en app som kunde ge detaljerad info.
Sen tog vi en promenad till ”centrum”. Konstaterade att vi mindes rätt: Enkirch är definitivt inte den livligaste byn vid Mosel. Nu hoppades vi dock på lite mer ös, eftersom det skulle vara vinfest med början nästa dag.
Einar bestämde sig för att ta en långtur på cykel och leta lite vackra vyer. Planen var att få med bl.a. Hochmoselbrücke på bild.
Cyklade förbi kullar med både druvodlingar och skogsdungar.
I Ürzig finns det en ”serpentinväg” som har en utsiktspunkt, och där kan man se den nya bron från lite högre höjd.
Ville ta kort från ännu högre höjd, så lämnade asfalten och cyklade in i skogen. Hittade en utsiktspunkt med en skön soffa efter ett tag.
Om man tittade i sydlig riktning fick man en fin vy över Mosel och Hochmoselbrücke.
Åt andra hållet fick man också en fin vy över Moseldalen. Den lilla båten på floden är en ganska stor turbåt. Efter att ha njutit av den fina utsikten var det dags att ta sig tillbaka till Enkirch.
Ville ta en annan väg så fortsatte till Zeltingen-Rachtig, där det finns en bro. Bron var avstängd för biltrafik, så det gick bra att stanna och ta kort utan att bli störd. Blev dagens sista kort på Mosel.
Cykelvägen gick genom byar och förbi massor av vinstockar. Var fortfarande riktigt varmt så blev tvungen att stanna utefter vägen och köpa en stor glassbägare på ett café. Då Einar var tillbaka konstaterade han att det är en baggis att cykla på långtur om det är fint väder och man har en elcykel.
Ovan ser man en karta över cykelturen som blev på totalt 5,2 mil.
Som man ser på bilden ovan hade vi en fin plats på gräs, och solen lyste på oss. Satte oss i solen och tog det lugnt tills det var dags att laga middag.
Dagens husbilsresa blev betydligt kortare än Einar´s cykeltur.
Det blev varmt att sitta i solen, så markisen åkte ut. Vi drog dessutom ut ett vindskydd från varje husbil, för att få lä.
De andra tog det lugnt medan Einar gav sig ut på cykeltur uppe bland vinrankorna igen. Förhoppningen var att se ställplatsen från lite högre höjd. Var dock inte så lätt att hitta rätt avstånd och vinkel.
Syns inte så bra, men delar av ställplatsen skymtar till vänster i bilden..
Uppe bland vinrankorna finns detta lilla hus, där man kan söka skydd vid dåligt väder.
På en del ställen hade man planterat nya, små späda, vinrankor. Hade hört att det tar 3 år innan det blir något att skörda, så det gäller att ha tålamod.
Kom till en utsiktspunkt som kallas för ”Fünf Tälerblick”, fast det gick inte att få med så många dalar då man tog kort därifrån. Ser lite lustigt ut med en smal remsa av hus som följer dalen i mitten.
Blev bara 7 km cykeltur och sen tillbaka för att äta lunch.
Efter lunch blev det nytt försök att fånga ställplatsen på bild, fast från andra sidan floden. Var enormt lång kö till cykelfärjan, så det kändes enklare att åka över bron i Traben-Trarbach. Det är visserligen 5 km dit, men med elcykel är det en baggis. Kort stopp utefter vägen för att ta kort på en lugn flod.
Från andra sidan floden gick det utmärkt att se hur stor ställplatsen är.
Märkligt nog var det ingen kö alls vid cykelfärjan, för den som ville åka till ställplatsen. Einar var enda passageraren.
Efter några timmar var det dags att gå upp till torget, där man ställt ut massor av bänkar för vinfesten. Köpte först varsitt glas Riesling och sen ställde vi oss i kö för att köpa bratwurst och pommes.
Då vi ätit upp maten var det dags att hämta påfyllning så att vi kunde skåla ordentligt med varandra.
Efter några timmar var det mer folk som hittat till torget.
Sen var det dags att presentera vindrottningen Nina och vinprinsessan Marie.
När vinkungligheterna fått applåder och klivit av scenen var det dags för levande musik. Var en ensam kille som spelade riktigt bra musik. Två par kom fram till vårt bord och frågade artigt om det fanns plats för dem. Blev lite fulla i skratt då det visade sig att de också var svenskar.
Träffade ett annat ”svenskt par” som emigrerat till Australien för många år sen. Blev hembjudna till deras husbil, och satt ute hos dem tills det blev ganska sent/tidigt.
Blev sovmorgon nästa dag. Konstaterade att det var lite mulet ute, men det var ändå över 25 grader varmt. Efter sen frukost bestämde vi oss för att vi var färdiga med vinfesten i Enkirch och åkte vidare. Vi hade funderingar på att stanna i Brauneberg, för att vara med på vinfesten där. Ing-Britt och Mats kom iväg före oss, och kollade in hur det såg ut i Brauneberg. Fanns bara platser nere på gärdet, där vi körde fast på vår sensommarresa 2021 (v.37). Vi bestämde oss för att istället satsa på ställplatsen i Graach.
Fick en bra plats med möjlighet att koppla in el utan debitering för varje kWh. Kändes inte som nåt problem att vi fick skarva ihop 15+25 meter kabel, eftersom vi hade 2,5 kvadrats kabel och kabelskydd vid skarven. Uppställningen kostade 20 Euro per natt, inklusive allt.
Gick runt lite på ställplatsen och såg att det finns platser nära floden också, fast alla var förstås upptagna.
Vi cyklade in till Bernkastel-Kues, var ju bara cirka 2,5 km dit. Intill torget i gamla stan satt detta utklädda par. Tror att de nog var ganska varma under de tjocka kläderna och allt smink.
Var en hel del turister på det gamla rådhustorget. Vi gick runt bland serveringarna för att hitta ett ställe där man kunde köpa glass.
Lyckades hitta ett ledigt bord på en servering, och Einar blev glad då han fick dagens glass. Efter ett tag fick vi sällskap av Ing-Britt och Mats. Satt och tittade på folk och pratade ett tag, sen cyklade Ing-Britt och Mats tillbaka till Graach.
Vi strosade runt ett tag, och gick upp på bron för att ta ett kort mot stan.
Plötsligt hörde vi någon som ropade till, på engelska. Det var 2 damer från USA som såg att Bettan också skadat sin fot. Det visade sig att ena damen hade samma typ av fotskada, fast på vänster fot. De ville absolut att det skulle tas kort på de ”stackars” damerna.
Vi började bli hungriga och hittade till slut ett matställe nära rådhustorget, som serverade flammkuchen.
Var betydligt färre turister på torget då vi ätit klart.
Även trappan vid fontänen var helt tom. Efter fotograferingen var vi nöjda med dagens besök i Bernkastel-Kues och cyklade tillbaka till ställplatsen. Tog det lugnt ett tag vid husbilen. Hörde musik och mycket glada röster på andra sidan ”stora vägen”. Blev lite nyfikna och gick dit. Var lördag kväll och vinfest även här. Tog några timmar innan vi gick tillbaka till husbilen.
Dagens resa var på drygt 2,5 mil.
Fint väder igen, och vi bestämde oss för att ta en båttur på Mosel. Cyklade in till Bernkastel-Kues och köpte biljetter.
Efter att ha stått i en lång kö fick vi bra platser på övre däck. Einar hade med sin skrynkliga hatt för att skydda öronen från den starka solen.
Åkte förbi byar, och förstås sluttningar med vinrankor. Var ganska behagligt att färdas på floden, eftersom det fläktade lite och det var rejält varmt ute.
Efter en knapp timme var vi på väg tillbaka till Bernkastel-Kues. Sensommarresan 2022 hade vi bott en natt på campingen som skymtar till vänster i bilden.
Hade blivit lite hungriga, så vi gick till samma restaurang som vi besökt dan innan och beställde flammkuchen och något att dricka. Var rejält varmt ute, så en kall öl medan vi alla väntade på maten var helt perfekt.
Efter maten cyklade Ing-Britt och Mats tillbaka till Graach, men vi valde att stanna kvar i Bernkastel-Kues. Vi ville besöka Mosel-Weinmuseum, som ligger på andra sidan bron. På bilden ovan ser man båten som vi åkte utefter Mosel med.
Einar på bron över Mosel, med delar av Bernkastel-Kues bakom sig. Blev en väldigt långsam promenad, eftersom det var jättevarmt ute och Bettan dessutom gick på kryckor.
Visade sig att vinmuseet var stängt, men vinoteket var öppet. Där kunde man få provsmaka bland 140 olika viner om man betalade 18 Euro. Tyckte inte att det var ett prisvärt alternativ för oss. Vi hade ju redan några favoritvinbönder och är ju inte såna finsmakare att vi kan urskilja så många nyanser. Tycker dessutom att det oftast räcker bra med att bara prova 5 olika viner, sen är det svårt att hålla reda på smakerna. Då blev det ju cirka 40kr per provsmakat vin, så absolut inget för oss.
Cyklade tillbaka till husbilen och satte oss i skuggan. Då det var dags för middag bjöd vi på en av våra semesterfavoriter: burritos. Sen hände inget mer den här dagen.