Westport till Hokitika

2009-12-01

Låg och lyssnade på regnet som trummade mot biltaket innan vi klev upp. Verkade som om vädret skulle bli en repris på gårdagen.
Det var lite rörigt i servicehuset, eftersom man höll på att bygga om.
Alla fick samsas i damernas avdelning, men det var bara glada miner trots trängseln. Åkte i alla fall i väg för att titta på en liten sälkoloni. Det var bara några kilometer bort, och GPS’en ledde oss dit direkt. Konstigt nog hade det slutat regna.

Utefter stigen mot sälkolonin såg vi några små “weko ungar”.

En snäll fransman tog ett kort på oss.

Det var inte speciellt många sälar. Några stora feta hannar och ett antal honor och ungar. Runt 25 totalt. Ovan ses några av dem.
Passerade en stolpe med avståndspilar till olika större städer. Stockholm var inte med, men tror att vi är ungefär 20000 km hemifrån.

Pratade lite med en tysk dam, som var snäll och tog kort på oss framför havet. Tog oss tillbaka till bilen och fortsatte mot “Pancake rocks”.

Nu började vi känna igen vädret från igår. Då vi åkte utefter havet var det bitvis rejält disigt.

Såg den här skylten utefter vägen, det skall visst finnas blåpingviner i området. Innan vi kom fram stannade vi till vid “Truman Track”, en liten stig som går genom subtropisk skog ner till havet.

Det var rejält med grönska runt oss.

Växter fanns på alla nivåer i skogen. Kom ner till havet och gick lite på stranden som bestod av ganska grovkornigt, rundslipat, grus.

Ett litet vattenfall rann ner till stranden.

Tror att det var lågvatten. De svarta fläckarna, på stenarna till höger, i höjd med Einar’s huvud är musslor.

Det fanns stora håligheter i berget, som mejslats ut av havet.

När vi gick tillbaka till bilen stötte vi på flera stycken “weko”, som inte var ett dugg rädda. Åkte vidare till “pancake rocks”. De består av band av kalksten varvat med mjukare “lersten”. Formationerna har uppkommit genom att regn, vind och vågor har slipat klipporna under tusentals år.

Om det är kraftig sjö sprutar det upp vattenkaskader ur håligheterna bakom Bettan.

Man kunde ändå höra hur det smällde och mullrade i alla håligheter när vågorna på bilden slog in.

Fortsatte sen ner mot Hokitika. Stannade till och tog ett kort på det annorlunda landskapet. Tog in på Hokitika Holiday Park, som är en liten enkel camping. Det var mycket ungdomar här. Hängde massor av linor/rep och våtdräkter på tork. Har ingen aning om vad man använde dessa till. Vi åt en delikat entrecôte till middag. Tittade sen på metservice, konstaterade att man förutspåde lite roligare väder ett tag i alla fall.