Singapore till Knivsta

2009-12-12

Boardingen blev försenad cirka 20 minuter, men som tur var fick vi taxa ut till startbanan direkt fast vi var sena med boardingen. Planet var proppfullt, och det var en hel del småbarn på den här flighten också. Men man kan inte låta bli att bli imponerad, precis som tidigare var barnen otroligt lugna och tysta hela vägen. Så vi lyckades faktiskt sova en hel del. Einar somnade innan man taxat ut och vaknade till då vi lyfte. Bettan åt maten som serverades mitt i natten (hon var hungrig), Einar sov istället.

Vi satt i bakre delen av planet, Bettan’s huvud skymtar lite till vänster ovanför mitten av bilden.

Kände oss oväntat pigga då vi klev av i Köpenhamn, efter att ha varit på väg i drygt 31 timmar. När vi gick av tog vi ett kort på en av flygvärdinnorna, tyckte att de var väldigt tjusiga i sina uniformer.

Bettan skickade SMS för att tala om att vi kommit till Köpenhamn.

Einar satte sig och skrev lite på hemsidan. Tog en fika i en ganska öde terminal. Sen gick vi bort till vår gate och väntade. Vi fick gå in i gaten och vänta, men det var ingen personal på plats. Däremot var det en hel svärm med folk runt planets framhjul. 10 minuter innan planerad avgångstid kom information om att planets ena framhjul måste bytas, eftersom det satt en spik i det. Man visste inte om det fanns ett nytt hjul som passade, på Kastrup. Ny info skulle komma 10:50. Exakt 10:50 informerade man oss att ny planerad avgångstid var 12:00.

Tog kort genom terminalfönstret på hjulbytet. Man jobbade på bra med hjulbytet, för redan 11:15 ropade man ut att vi kunde börja gå ombord på planet. Nu uppstod ett annat problem, att få tag på alla passagerarna som checkat in bagage på planet. Strategin var att vi skulle kunna lyfta 11:30, och de flesta satt i planet då. Det saknades dock 6 stycken. När klockan var 12:00 och man ropat i alla högtalare ett stort antal gånger saknades fortfarande 1 passagerare. Så nu fick man börja lasta av baggage tills man hittade den saknade passagerarens grejor. (Han hade visst kommit med flyg från New York på morgonen.)

Klockan 12:30 kunde vi äntligen lyfta från Kastrup, med 1 passagerare mindre än planerat. Det var fint och klart väder utefter nästan hela resan upp genom Sverige. Bilden ovan är från Malmö’s utkanter.

När vi landade 13:30 på Arlanda hade det gått 39 timmar sedan vi lyfte från Christchurch i Nya Zeeland. Vi slapp hålla på och krångla med buss eller taxi eftersom Arne var snäll och hämtade oss.
Om man skall summera vår Nya Zeeland resa så har den varit helt fantastisk och över förväntan. Visst blev hemresan lite seg och långvarig, men allt vi sett och upplevt gör ändå att strulet på hemresan bleknar bort. Vi packade ur resväskorna och drog igång tvättmaskinen. Middagen blev hämtpizza. Det blev ingen luciavaka för vår del, hade problem med att vara vakna till 20:00.

Christchurch till Singapore

2009-12-11

På morgonen var det var grått, mulet och inte så varmt ute när vi klev upp. Det gjorde inte så mycket, kändes lite lättare att börja resan hemåt då. Vi hade kommit överens om att vi skulle träffa Rachel från Gateway Motorhomes på långtidsparkeringen, klockan 09:00. Vi var några minuter tidiga, men exakt klockan 9 dök hon upp. Småpratade lite om Nya Zeeland. Ingen av oss skulle ha haft något emot att stanna 1 månad till. Samtidigt har vi sett och varit med om så mycket att det ändå känns OK att ta sig hemåt.

På flygplatsen roade Einar sig med att provsitta tomtens stol. Planet var fullbokat, men kom ändå iväg på utsatt tid.

Det var mulet i början av flygningen, men då vi närmade oss Australien var det alldeles klart. Ovan ses Australiens sydkust, några mil väster om Adelaide. Det var ganska många småbarn på planet, men de var otroligt duktiga (så man kunde faktiskt slumra till lite då och då). Landade på utsatt tid i Singapore, 31 grader varmt ute. Tur att vi skulle vara i en luftkonditionerad terminal. Vi hade ju väldigt gott om tid, nästan 7 timmar, så vi var nog sist av planet. Bredvid vårt plan stod en Airbus 380, den var verkligen gigantisk. Gick tyvärr inget vidare att ta kort genom terminalfönstret.

Tog oss bort till fjärilshuset och tittade på fjärilar. De såg lite annorlunda ut än hemma. Det var massor av olika sorter, på bilderna ovan ser man 2 av dem. Sen gick Einar bort till gymmet som ligger bredvid duscharna och körde ett lätt träningspass, medan Bettan tittade i affärer. Efter att vi båda duschat åt vi en lätt middag på en av restaurangerna på övervåningen.

Det fanns en liten damm med stora fiskar i närheten av restaurangen. Fisken på bilden är drygt 40 cm lång.

Ville inte sitta still hela tiden så vi gick ner för att leta efter ett fikaställe. Einar fick vara med på kort när Bettan plåtade några jättestora julgranskulor.

Tog en fika och väntade på att tiden skulle gå. Einar skrev lite på hemsidan.

Löste lite korsord/sudoko och vandrade sen runt lite till i terminalen.
Oväntat mycket folk i rörelse fast det var nära midnatt, Bettan finns med i bild (om man letar lite). Hittade stolar som hade gratis ben/fotmassage som vi testade, det var rätt skönt.

Christchurch

2009-12-10

Det regnade otroligt mycket på natten och på morgonen var det var grått och fuktigt ute. Vi bestämde oss för att vi lika gärna kunde stanna på den här campingen en natt till. Det fanns visserligen en camping närmare flygplatsen men det var inte så stor skillnad. Så det blev en sen frukost och lite halvsegt tempo på förmiddagen. Vi hade pratat om att åka på “valsafari” om vädret var fint. Men eftersom vädret var halvdant och vi gjort detta på Lofoten för några år sedan så avstod vi. Temperaturen steg till 18 grader innan vi kom iväg nånstans. Åkte iväg till en stor galleria med 100-tals affärer.

Tog kort på Frälsningsarmen som stod och spelade utanför en av affärerna. Märkte att vi absolut inte är några stadsmänniskor, det var bara jobbigt med allt folk som jagade runt. Eftersom resväskorna var ganska fulla när vi åkte från Sverige hade vi inte plats för en massa saker. Vi hittade ingenting som vi kände att vi ville köpa med oss, utan åkte därifrån tomhänta. På vägen tillbaka till campingen stannade vi för att fylla på diesel i tanken och gasol i gasoltuben.
Enda gasolen vi använt var till gasolvärmaren några morgnar när det var lite svalt. Det hade gått åt så lite så att det inte gick att fylla på något. Åt lunch i husbilen, vi hade ju en hel del mat kvar. Tog bussen in till centrum, busshållplatsen var precis utanför campingen.

Julskyltningen var igång här också. Tittade på Christchurch Cathedral, men den höll på att renoveras på utsidan så vi tog inga kort.

Einar framför Millenium monumentet på Cathedral Square. Passade på att åka ett varv med Christchurch Tram, en spårväg som trafikeras med restaurerade spårvagnar.

Spårvagnsföraren klev snällt ut och lät oss ta ett kort. Det var ingen lång åktur, en 3 km slinga, men man fick höra lite fakta om staden medan man sakta rullade fram.

Tog ett kort på interiören innan vi klev av.

Såg lite roligt ut när spårvagnen kom rullande på gågatan, väldigt nära butikerna.

Som man ser på skylten till vänster är det bara fotgängare och spårvagnar som skall kunna nyttja gågatan.

Att rugby är nationalsporten rådde det ingen tvekan om. På torget stod en släpkärra med en stor skylt som räknade ner till rugby-VM 2011 (alltså nästan 2 år bort).
Gick runt nån timme till och tittade på stan innan vi åkte tillbaka till campingen. Efter en väldigt seg dag var det dags för middag och sen började den tråkiga delen: packa väskor och städa husbilen.

Under de 12 dagarna vi reste runt på sydön blev det cirka 1850 km. På kartan ovan ser man den ungefärliga resvägen. Har inte tagit med flygturen till Milford Sound (vid den gröna pilen). Båtturen på fjorden är inte heller med.

Timaru till Christchurch

2009-12-09

Nu var det dags att åka mot Christchurch, så vi checkade ut från campingen.

Tog kort på en typ av rullande hem som vi sett en hel del av här på Nya Zeeland. Vi var inte sugna på att åka direkt till Christchurch. Därför åkte vi till Rangitata för att ta en liten båttur.

Kom fram till Rangitata Rafts som hade kontoret mitt i naturen. Tog ett kort på Bettan. Vi var 17 stycken totalt som skulle åka på floden. Det blev 3 gummibåtar. Vår “kapten” hette Ben. Men innan vi gav oss iväg var det dags för en lätt lunch, som ingick. Efter lunchen var det dags att byta om till mer lämpliga kläder. Egna badkläder fick man hålla med, annars fick vi låna allt.

Blev ivägskjutsade till stället där vi skulle hoppa i flottarna. Vi fick sällskap med 3 tjejer från Australien. Ben, i mitten, och Brandon, till vänster skulle se till att vi skötte oss. Det blåste väldigt mycket vilket gjorde att vi fick riktigt bra fart även på den delen som skulle vara lugn. Man brukar gradera forsarna på en skala från 1 till 5, där 5 är vildast.

Kom fram till första forsen som man ser att vi klarade utan några som helst problem. Det var en fors av kategori 2, och alltså inte så strid. Sen blev det lite tuffare forsar, flotten före oss tappade en kvinna överbord. Men hon blev upplockad utan problem.

Efter det blev det riktigt tufft och vi paddlade som besatta för att komma på rätt sätt in i forsen.

På bilden ovan ser man att det garanterat blev ordentligt blött när vi kom in i nästa fors.

Sen fortsatte vi ner för forsen i hög fart och var totalt genomblöta innan vi kom till lugnare vatten igen. De 2 sista forsarna var kategori 5, och alltså riktigt strida. Man hade möjligheten att gå iland och passera forsarna till fots, men det var ingen som ville det.

Efter att ha passerat alla forsarna fick vi testa att hoppa i och flyta med strömmen till några höga klippor. Där fick den som ville testa att hoppa i från klipporna (med flytvästen på). Vi hoppade båda två från klippan. Ovan ser man Bettan på väg ner mot vattnet.

När alla ändå var ordentligt blöta lekte vi lite med flotten i forsen. Som man ser på bilden var några ovanför vattnet i alla fall. Vi blev hämtade med bil och skjusade tillbaka till “kontoret”, där man kunde ta en varm dusch (om man ville). Det var riktigt skönt att ta av sig våtdräkten och neoprentofflorna som vi haft på i 4 timmar. Sen var det dags för en lätt middag (som också ingick), smakade jättebra.

Gav oss iväg mot Christchurch i något sämre väder än tidigare. Stannade till och knäppte kort på en inhägnad med 100-tals får. Annars har vi faktiskt inte sett så mycket får som vi trodde att vi skulle få se.

Var helt enkelt tvugna att ta kort på en av alla märkliga  bevattningsanordningar som stod överallt på åkrarna. Saken på hjul är flera hundra meter lång. Kom till slut fram till Christchurch och checkade in på Amber Park, en trevlig camping lite i utkanten av stan.

Timaru

2009-12-08

Skapligt väder ute och vi bestämde oss för att ta det lugnt och inte åka någonstans.

Gick ner till stranden. Man har planterat små grästuvor och gjort gångar av trätrall förbi dem. Syftet är att grästuvorna skall växa till sig och binda sanden, som annars blåser bort.

Einar på en öde strand. Såg en människa som badade (enligt campingägaren var vattnet i havet 13-14 grader varmt).

Vi lämnade stranden och gick genom ett grönområde med flera statyer/installationer. Bettan framför en staty som bar titeln “fredens ansikte”.

Kom sen fram till “Trevor Griffiths Rose Garden”, som innehöll 100-tals olika sorters rosor. Tog ett kort på Bettan i blomsterprakten.

Lämnade grönområdet intill stranden och gick uppför några trappor till gatuplanet. För oss såg det lite ovant ut med julskyltning och gröna lövträd samtidigt.

Man såg sydalperna i fjärran, även i Timaru. Det blev lite händelsefattigt till slut, så vi åkte bort till Sharpies Golf och hyrde golfklubbor. Fick tag på lite bättre klubbor än igår. De hade till och med ett damset, stålskaft visserligen men i alla fall rätt längd. Herrsetet innehöll bl.a. en driver med stålskaft och en järn etta! Gick bort till golfbanan, 5 minuters promenad från campingen. Det var lite skillnad mot igår, åtminstone i början. Einar gjorde birdie och Bettan fick par, på hål 1 (Highfield).

Bettan på väg mot bollen på hål 2 (Slope), ett par 4 hål på 338/330 meter. Det blåste en hel del, så ibland styrde vinden iväg bollen till “fel” ställe. Idag spelade vi hål 5 (Shorty), par 3 hålet som vi hoppade över igår. Tyvärr blev det varsin dubbel-boggie.

Hål 8 (dive), ett par 3 på 102 meter, var lite lurigt idag (stor höjdskillnad och kraftig sidvind). Glömde skriva igår att hål 10 (Midway) och hål 12 (Terrace) delade fairway, med en green i varje ände av fairway. När vi slog ut på hål 12 var det ett äldre par som precis slagit ut på hål 10. Vi såg att de blev helt förvirrade. Det låg 4 bollar ganska nära varandra men 2 spelades på hål 10 och 2 på hål 12. När vi möttes mitt på fairway pratade vi lite med det äldre paret (som var tyskar) om banlayouten. De höll med oss om att det var onödigt spännande att ha samma fairway till 2 motriktade hål.

Som man ser på bilden från hål 17 (Gap) hade det börjat mulna på lite, kanske berodde på att det slutat blåsa.

Bettan på väg att spela fram på hål 18 (Home). Precis som igår fick Bettan bäst resultat, men Einar förbättrade sig mest. Efter avslutad runda var vi jättehungriga och inte sugna på att laga mat. Gick bort till en restauranggata en bit från campingen. Men det blev snabbmat. Ingen av oss hade ätit på Kentucky Fried Chicken. Nu har vi gjort det, och behöver inte göra om det. Otroligt flottigt och kladdigt, men man blev rejält mätt. Satt och löste korsord och pratade tills det var läggdags.

Oamaru till Timaru

2009-12-07

Grått och fuktigt ute och bara 15 grader. Löste melodikrysset över internet Väderprognoserna sa att det skulle vara mycket bättre väder norrut, vilket passade oss bra. Innan vi kom iväg hade temperaturen stigit till 18 grader och solen tittade fram. Vi hade fått ett stenskott på vindrutan, i förgår, så Einar ringde Roger på Gateway Motorhomes och bad om råd. Han undrade om vi kunde åka till en verkstad och få det ifyllt, om vi tog kvitto skulle vi få pengar sen. Hittade en bilverkstad som fixade stenskottet för 45 NZD. Fortsatte sen mot Timaru. Stannade till och köpte nyplockade jordgubbar på en gård utefter vägen.

Vid parkeringen växte det massor av krusbärsbuskar, med mogna krusbär.

Kom till ett samhälle som heter St Andrews, inte oväntat hade de en golfbana. Tyvärr var hål 10-18 avstängda för underhåll, så vi skippade banan och åkte vidare.

Tog in på Timaru Top 10 Holiday Park, och hittade en fin plats på campingen som var väldigt välskött. Vi fick höra att campinggäster spelade gratis på Highfield Golf Club precis bredvid campingen. För 10 NZD (drygt 50 kronor) kunde man hyra ett halv-set inklusive, bag, vagn och bollar. Eftersom vädret var fint var det ingen tvekan om vad vi skulle göra. Klubborna hade definitivt sett sina bästa dagar för länge sedan. Det är en 18-hålsbana, där varje hål har fått namn.
Verkade vara en pay-and-play bana eftersom vi hade otur och fick 6 unga herrar framför oss. De använde hela banan och all natur runt omkring när de tog sig fram. Några av dem slog riktigt långt, en del bara snett. Vi bestämde oss för att hoppa över hål 5 (Shorty), och passera dem.

Tog ett kort när Bettan provsvingade på ett av hålen. När vi hålat ur på hål 4 (The Glen) frågade vi om vi fick passera herrarna. De sa att det var OK. Slog ut från gul tee bägge två för att spara tid. Det var ett par 4 hål på 334/250 meter från blå/gul. När vi väl dragit ifrån de unga herrarna gick vårt spel mycket bättre. Vi upptäckte att Einar’s driver hade en stor grop i närheten av mitten och att hans putter var krokig. En del av Bettan’s klubbor var också lite skumma. Så vi turades om att använda en del klubbor. Banan var faktiskt riktigt trevlig, bortsett från några dolda hål.

Einar poserar på green till hål 12 (Terrace), ett par 4/5 på 327 meter.

Bettan slår ut på hål 15 (Plantation), ett par 5 på 401/330 meter.

Tog ett kort mot klubbhuset från tee till hål 17 (Gap), ett par 4/5 på 335/381 meter. Efter avslutad runda konstaterade vi att Bettan spelat något bättre än Einar, igen. Vi hade i alla fall haft en jättetrevlig golfrunda i riktigt bra väder. Dessutom kostade den oss bara 20 NZD (ungefär 100 kronor). Gick tillbaka till husbilen och avnjöt en riktigt god middag. Tittade på en film, Kiss Kiss Bang Bang, som var lite annorlunda men ändå rätt ok. Slöade sen resten av kvällen.

Dunedin till Oamaru

2009-12-06

Precis som väderprognosen förutspådde började det regna redan på natten. Alldeles i närheten ligger Nya Zeeland’s enda slott, Larnach Castle. Åkte samma smala kurviga väg som vi tog till stranden igår, men svängde inte ner mot stranden.

Man såg Dunedin skymta i diset mellan några torra träd. Bestämde oss för att bara gå runt i trädgården på utsidan av slottet vilket kostade 10 NZD/person. (Ville man gå in i slottet fick man lägga till 15 NZD/person.) När vi parkerat bilen såg vi några buskar, precis vid parkeringen, som vi inte kände igen. En äldre dam stod på alla fyra i några rabatter i närheten och påtade, så vi gick dit för att fråga henne. Einar ville vara lite social först och frågade om hon hade trädgårdsarbete som heltidssyselsättning. Hon snörpte lite på munnen och sa “I am the owner”. Försökte kallprata lite, men det gick inget vidare. Vi gick mot slottet och slottsträdgården och tittade istället, eftersom inträdet inkluderade en folder med namn på växterna i slottsträdgården.

Själva slottet var inte speciellt stort. Allting såg dock riktigt välskött ut och trädgården var riktigt prydlig.

Om man passerade slottet kom man till en utsiktspunkt, som inte kom till sin rätt en sån här dag.

Efter ett tag började molnen driva in över oss, så då gav vi upp. Både regn och dimma blev för mycket. Åkte vidare norrut mot Oamaru, men stannade först och köpte ny yoghurt.

Stannade till vid en strand och konstaterade att det var gott om plats en sån här dag. Efter ett tag kom vi fram till Moeraki. Stannade och gick ner till stranden för att titta på Moeraki Boulders.

Det var helt oväntat att se massor av nästan helt perfekta sfärer med en omkrets på flera meter ligga på stranden.

Några av dem hade “gått sönder” så man kunde se att det inte var solida stenar. De består av gyttja, fint slamm och lera som cementerats med calcit.
Åt en fisksoppa på restaurangen i närheten innan vi åkte vidare. När vi satt oss i bilen igen regnade det en hel del. Ett ungt par med husbil parkerade bredvid oss. Tjejen hoppade ut ur bilen med en liten kamera i handen och sprang bort till borden som stod utanför restaurangen och tog kort. Sen åkte de iväg med en rivstart. Avståndet till Mouraki Boulders från den platsen var ca. 500 m och det ösregnade, tror inte att korten blev så bra.

Bestämde oss för att övernatta på Oamaru Top 10 holiday Park. Det var ju andra advent, så för att få lite julstämning pyntade vi med glitter och julgranskulor i husbilen. Fick tips om att man skulle kunna se pingviner även här. Åkte bort till stranden. Här var hela stranden avspärrad, man fick nöja sig med att stå 30 meter ovanför stranden och vänta. Efter ett tag såg Einar en pingvin komma upp ur vattnet långt borta. Folk blev jättetacksamma när vi pekade ut den.

Tog kort på pingvinen, men den var så långt borta så det var svårt att se den tydligt. Tror att det var samma sort som vi såg igår.

Det kom en kort regnskur och skapade en fin regnbåge.

Vägen tillbaka till campingen gick via en extremt brant backe, med flera korsande tvärgator.

På kvällen tände vi våra 2 adventsljus och hade lite mysigt. Notera den blåa ljusslingan i fram. Den köpte vi för strax under 100 kr, inklusive solceller och laddningsbara batterier.

Queenstown till Dunedin

2009-12-05

Skapligt väder på morgonen, idag med. Har inte skrivit det tidigare, men varje morgon sen vi kom till Nya Zeeland har vi hört många märkliga fågelläten. Fyllde på färskvatten och tömde ut gråvatten innan vi åkte från campingen. När vi kom till Queenstown, i förgår, sa Bettan att det skule vara häftigt att testa tandem-skärmflygning hos G Force Paragliding. Vi funderade några minuter innan vi bestämde oss för att testa detta innan vi lämnade Queenstown. Åkte upp med kabinbanan och träffade Tim från England och Thomas från Danmark, som skulle flyga med oss. (Tim hade kommit till Nya Zeeland för 11 år sedan, och skulle bara ha stannat i 6 veckor.)

Ovan ser man Thomas rulla ut skärmen som han och Bettan skall flyga med. Sen var det bara på med hjälm, spänna fast sig i skärmen och dubbelkolla fastspänningen och sen vänta på vind.

Bettan och Thomas sprang ut för stupet först och kom iväg bra som man ser på bilden. Precis efter att kortet togs hamnade de i termik och försvann uppåt ur bild med en väldig fart.

Men de hade ändå full kontroll. Einar och Tim fick vänta lite på att det skulle komma en vindby, men kom iväg bra de också.

Ovan syns två till som hade koll på läget.

Uppvindarna gjorde att man kom högt ovanför berget. Ovan är ett av korten Einar tog ifrån luften. Vet inte hur länge vi var uppe i luften, men det var riktigt häftigt i alla fall.

Bettan och Thomas är på väg att landa. Vi tackade för en härlig upplevelse och gav oss iväg mot Dunedin. Gjorde ett snabbt stopp vid en livsmedelsbutik och fyllde kylskåpet. Passade på att tanka också, otroligt billig diesel jämfört med i Sverige. Kostade ca 1,2 NZD (ungefär 5 kr 50 öre).

Landskapet vi åkte genom var ganska kargt. Stannade till vid en liten sjö och fikade.

Efter några timmars körning var vi nere på lägre höjd och det var mycket mera grönska.

Stannade till i ett av alla småsamhällen och tog ett kort på huvudgatan (såg i princip likadant ut i varje samhälle). När vi ändå stod still passade vi på att räta till dynor m.m. som åkt runt då vi åkt nedåt på serpentinvägar. Då fick vi lära oss några saker:

  • om det hörs en hög duns i bakre delen av bilen när man kör i en skarp kurva ska man stanna och undersöka.
  • om man inte reglar kylskåpsdörren ordentligt kan den gå upp.
  • 1 kg fruktyoughurt uthällt på ett husbilsgolv är väldigt mycket (och kladdigt).

När vi torkat upp geggan, och gjort rent, åkte vi vidare. Valde att åka “Southern Scenic Route” och fick se ett vackert landskap.

Till slut var vi framme vid Dunedins stadsgräns, havet syns lite till vänster om mitten i bakgrunden.

Gick ner till stilla havet och tittade. Precis efter att kortet tagits svepte en stor våg in och dränkte in Einar’s skor. Åkte vidare och kom till slut fram till Portobello Village Tourist Park. Det skulle gå att se pingviner på 2 ställen: en kommersiell variant och en gratis variant nere på en strand en bit bort. Innan vi ställde upp oss för natten tog vi oss bort till (gratis) stranden på smala kurviga vägar med fin utsikt. För att komma ner till stranden fick man gå väldigt långt nerför i djup finkornig sand.

Såg några slöa sjölejon i strandkanten.

Ett par damer var snälla och pekade ut några pingviner som hade ett bo vid klipporna. Man fick inte gå närmare än 200 meter. Fick använda zoom’en på kameran. Lite svårt att se vilken sorts pingvin det var, men vågade inte gå närmare. Tror att det var “yellow eyed penguin”, vet inte vad den heter på svenska.
Precis när vi skulle gå kom en japansk turist med ett gigantiskt teleobjektiv. Han plåtade sjölejonen på 3-4 meters avstånd, vi hade inte vågat gå närmare än 15 meter. Pekade ut pingvinerna och sa att han absolut inte fick gå närmare dem, han nickade andäktigt. Det var otroligt jobbigt att gå uppför branterna med djup sand, många fick stanna till och hämta andan (inte vi).

Tog ett kort på stranden då vi kom upp.

Åkte tillbaka till campingen på samma smala kurviga vägar. Tog ett kort då molnen började blåsa in över landskapet. När vi kom fram till campingen åt vi en sen middag och tittade på kort. Var tvugna att börja rensa i datorn eftersom det blivit många Nya Zeeland bilder.

Milford Sound

2009-12-04

Även idag var himlen alldeles klarblå när vi vaknade. Igår bestämde vi att det var Milford Sound som var vårt nästa mål. Ingen av oss ville skumpa i en buss i flera timmar och köra husbilen dit kändes inte heller lockande. Så vi hade bokat flyg med realJOURNEYS till Milford Sound och sen en båtutflykt på fjorden. Blev hämtade med taxi strax efter 9 på morgonen, och skjutsade till flygfältet i Frankton. Det var ett litet 2-motorigt plan med plats för 8 passagerare och en co-pilot.
Flygningen tog drygt 30 minuter och vi fick massor med information om vad vi såg av en trevlig och mycket pratglad pilot.

Tog ett kort precis när vi startat.

Bilden ovanför visar platsen för Isengard i Sagan om Ringen trilogin, tornet i flmerna var datorgenererat.

Flög vidare över Nya Zeeland’s södra alper som är snötäckta året runt.

Såg några kajaker då vi flög in över fjorden. Det tog bara ett par minuter med buss från flygplatsen till hamnen. Vi hade gott om plats på båten vi åkte ut på fjorden med. Var inte mer än 20 passagerare på båten, men det fanns säkert plats för minst 50.

Vattnet i fjorden såg nästan grönt ut när solen låg på. Lady Bowens Falls sågs på styrbords sida direkt när man kom ut ur hamnen. Kaptenen berättade att det var 200 meter djupt där vi åkte och att djupaste stället var 350 meter.

Pratade en hel del med ett par från Philadelphia (USA), som tog kort på oss.

På en del ställen rann det ridåer med vatten utefter hela bergssidan.

Efter ett tag såg vi några söta små tofspingviner, i mitten av bilden, trava runt på stranden. Vi åkte genom hela fjorden ut till Tasmanska havet, innan båten vände tillbaka mot Milford Sound.

Såg några sälar som låg och dåsade på klipporna.

Tog ett kort på Bettan efter att båten stannat vid ett observatorium och släppt av några av passagerarna. Efter avslutad båtresa var det dags att flyga tillbaka, för att vi skulle få se så mycket som möjligt åkte vi en annan väg.

På bilden ser man Sutherland falls, som med sina 580 meter är det högsta vattenfallet på Nya Zeeland.

Ovan ses en del av vägen vi hade fått åka på om vi valt att åka bil eller buss till Milford Sound.

Walter Peak High Country Farm på bilden ovan tillhör en av de familjer som först bosatte sig utefter Lake Wakatipu. Numera är den en populär besöksort för de som vill uppleva höglandsjordbruk. Vi fick landa på gräsmattan istället för landningsbanan, men det märktes ingen större skillnad.

Tog kort på vår pilot framför planet vi flög med.

På väg mot taxin såg vi en helikopter lyfta med några som antagligen skulle ut på en häftig moutainbike tur. När vi kom tillbaka till campingen var det ordentligt varm ute. Vi åt lunch och slöade lite.
Tog en tur upp med linbanan, som ligger alldeles bredvid campingen. Var kanske lite bortkastat, eftersom vi sett så otroligt mycket vackra vyer idag så knäppte vi bara pliktskyldigast några kort.

Lite nedanför mitten, till vänster, syns i alla fall vår camping. Åkte ner och gick runt lite på stan innan vi gick in på en av alla restauranger som fanns att välja på. Det blev indisk mat som var perfekt kryddad för oss båda. Mätta och belåtna gick vi tillbaka till campingen. Passerade massor av affisher med förslag på aktiviteter. Även om man bara vill prova en bråkdel av allt som man kan göra här skulle det behövas månader och en väldigt fet plånbok. Vi var i alla fall otroligt nöjda med den här dagen.

Haast till Queenstown

2009-12-03

Idag var himlen alldeles klarblå när vi vaknade och fortsatte vara det hela dan.

Så här såg det ut på campingen idag, vi tog in handduken som hänger på backspegeln innan vi gav oss iväg (fast vi höll på att glömma den). Åkte ner till en liten affär i samhället och köpte lite småsaker som började ta slut. Fortsatte sen resan söderut mot Queenstown, med många stopp för att fotografera och titta på vackra vyer.

Stannade till vid en liten rastplats samtidigt som en annan bil. En dam erbjöd sig att ta kort på oss båda. Man ser på bilden att vädret definitivt var roligare idag.

Einar lyckades hitta ett nytt vattenfall att ställa sig framför (Thunder Creek Falls).

Vi passerade flera “picnic and camping areas”, enklare rastplatser med enbart toalett, där man kunde stanna över natten billigt. Ovan utsikten från en av dem, Cameron Flat. Vi kom åkande på vägen som syns lite till höger

Efter ytterliggare några mil kom vi fram till Lake Wanaka, där vi stannade och knäppte några kort. Kortet ovan är taget “bakåt”, alltså mot det håll vi kom ifrån.

Landskapet framför oss påminde lite om den norsk/svenska fjällvärlden, färgen på vattnet och växtligheten utefter sjön är dock annorlunda.

När vi kom fram till samhället Wanaka valde vi att åka genom passet “the Crown Range Summit”. Här var det verkligen ett annorlunda landskap. med kullar täckta av torra grästuvor.

Efter att ha åkt igenom passet stannade vi och tittade på utsikten över dalen där Arrowtown är närmaste ort. Sen var det nerförsbacke hur långt som helst.

Stannade en gång till och tog ett kort innan vi avverkade sista biten ner, som var i klass med Trollstigen i Norge.

Knäppte ett kort när vi kom ner, man kan se vägen skymta mitt i all grönska. En ganska stor husbil syns vid gröna pilen. Sista biten till Queenstown var inte speciellt spännande. Vi tog in på Queenstown Lakeview Holiday Park.

Åkte ner på stan och köpte en ny 12-Volts laddare till GPS’en eftersom den börjat glappa. Passade på att äta en tidig middag på en thailändsk restaurang. När vi kom tillbaka till campingen satte sig Bettan bakom husbilen och njöt av eftermiddagssolen.