Rotorua

2009-11-24

Vaknade sent idag, 08:30. Tog det väldigt lugnt och åt frukost i makligt tempo.

Såg några fåglar som vi aldrig sett förut, precis vid husbilen. Enligt damen i receptionen var det “pukeko”. Hon sa också, “I don’t want them on my backyard”. Så det var ju bra att vi inte matade dem. (Enligt internet var det träskhönor.)

Vi fick vänta otroligt länge på att man skulle städa färdigt duscharna. Har nog aldrig sett nån ta sån otrolig tid på sig för att städa, men rent blev det. Gick runt på campingen medan vi väntade och såg att man hade en stor bubblande lerpöl, som var inhägnad.
Antagligen därifrån man tar värmen till poolerna med varmt mineralvatten som finns på campingen. Vi bestämde oss för att turista lite och leta sevärdheter.

Gick ner till stranden först och kunde konstatera att det bubblade i små pölar här också.

Tog oss vidare mot stan. Passerade flera ångande och bubblande platser.

Kom till ett maori-center i närheten, med den här utsmyckade samlingslokalen.

Det var ganska varmt så vi stannade till vid ett fik och tog en “ice-chocolate”, smakade bra i värmen.

Gick sen bort till sjön och såg flera svarta svanar som var lite ilskna. Tog kort på en av dem. Fortsatte sen på promenadvägar utefter sjön, som tog oss till fler bubblande stora och små pölar.

Stannade till vid “Camerons laughing gas pool”. Så här beskrevs den i Rotorua Morning Post, 1931: “en het pool som avger gaser som får den djupaste dysterhet att övergå i okontrollerbart skrattande”. Gaserna reagerade med varandra så att en förening som påminer om lustgas (dikväveoxid) bildades. Tydligen var det inte bara uppiggande, utan även riskfyllt eftersom en del svimmade i pölen.

Vid en liten vik var vattnet alldeles gråvitt och såg inte alls inbjudande ut. Einar började se röd ut i ansiktet av solen, fast han smort in sig med solskydd. Vi gick in i en souvenirbutik och köpte lite t-shirts och en hatt åt Einar.

Vårt mål med promenaden var Te Puia, som har flera geysrar på området. Till slut var vi framme, det var betydligt längre än vi trott. Det tog drygt 2 timmar att gå dit. Köpte “combo”biljetter som inkluderade en guidad tur och en maori dans/sånguppvisning. Tog lite kall dryck och några mackor medan vi väntade på att uppvisningen skulle börja. Det var enormt mycket folk som skulle se uppvisningen. Vi stod ganska långt fram.

Maorikvinnan på bilden kom ut och förklarade att publiken måste representeras av en “chief”. Annars följdes inte ritualerna korrekt. Hon frågade efter en frivillig och stirrade på Einar, som accepterade.
Chief Einar och hans stam skulle nu erbjudas en symbolisk gåva av en ganska agresiv krigare. Einar fick instruktioner av maorikvinnan, han skulle egentligen bara titta på krigaren utan att rygga tillbaka.

En ganska aggresiv och hotfull dans utfördes nu av krigaren med mycket spjutviftande mot Einar. Efter ett tag fick chief Einar gå fram och ta upp den symboliska gåvan (en kvist från en växt). Ytterliggare hotfulla åtbörder och sen var vi välkomna in. Alla fick ta av sig skorna, sen fick Chief Einar och hans fru gå in. Därefter resten av publiken. Det var en ganska omväxlande föreställning med mycket sång och dans.

Bollarna som sitter i snörena användes för att få fram ett ljud som symboliserade fåglars vingslag. Efter föreställningen var det guidad tur runt området. Vi fick mycket info om maori-kulturen. Dessutom såg vi en “skola” där man lärde sig tillverka traditionella träföremål.
En del saker kunde ta upp till 6 månader att färdigställa. Sen var det dags att se geysrarna. För inte så länge sedan fanns det 40 geysrar i Rotorua. På grund av alltför flitigt nyttjande av ångan/värmen som kommer upp ur marken är det bara 3 aktiva kvar.

Det var ändå rätt bra tryck i de som vi fick se. Passerade också några bubblande gyttjedammar. Fick också gå in och se den stora glasbur där man försökte få ett kiwi-par att föröka sig. Det var tydligen svårt att få kiwi’s i fångenskap att göra detta. Vi såg i alla fall en av fåglarna gå runt och picka i jorden. Man fick inte ta kort eller prata högt eftersom fåglarna är mycket känsliga. Avslutade med en rundvandring i en maori-by.

   

En snäll turist tog kort på oss vid ingången till byn. När det var dags att ta sig tillbaka kände vi att det promenerats tillräckligt för idag, så det blev buss. Inne i stan hittade vi ett litet mathak som hade färsk hoki. Den smakade otroligt bra, nersköljt med rätt sorts dryck… När vi kom till campingen kollade vi med google-maps och såg att vi gått drygt 10km för att komma till Te Puia. Avslutade dagen med att bada i poolen med varmt mineralrikt vatten. Det var riktigt skönt. Vi följde inte den blå färdvägen utan gick utefter vattnet på utsidan av golfbanan.