Författare: Einar

Lämnade Rissbach och åkte söderut utefter Mosel. Stannade till i Brauneberg, eftersom vi läst att Juffer Sonnenuhr från Brauneberg skulle vara väldigt goda. Fast vi var där i september året innan, på vinfest, lyckades vi inte få tag på det vinet.

Berget/kullen i Brauneberg heter Juffer, precis som det står vid den vita pilen. Syns inte så bra, men vid röda pilen står det Juffer Sonnenuhr. På gärdet nedanför stod vi uppställda förra året, då det var vinfest i byn.
Vi gick utefter Nussbaumalle och letade efter något ställe som var öppet. Kom till weingut Christian Steinmetz, där vi nästan fick napp. Ingen Juffer Sonnenuhr, men däremot hade de ”Graacher Himmelreich Riesling” som efter att ha lagrats 1-2 år skall vara minst lika bra.

Kollade på nätet och hittade weingut Fritz Haag, som hade butik i närheten. Vi gick, och det var en rejäl uppförsbacke och dessutom väldigt varmt ute. Blev glada då vi lyckades hitta vinet vi letat efter. Det skulle också lagras 1-2 år. Så vi fick något att se fram emot.

Fortsatte till ställplatsen i Trittenheim, där vi ställde oss bredvid Sandra och Stefans husbil. De var precis på väg att cykla till ett panoramabad som skulle ligga några kilometer bort. Vi nöjde oss med att sitta i skuggan, eftersom det var 35 grader varmt ute. Uppställningen kostade 14 Euro.

Vi åt lunch i skuggan, men sen ville Einar åka till panoramabadet. Bettan tyckte det var för varmt, så Einar lånade hennes elcykel. På vägen upp mötte Einar de andra, som badat klart. Som man ser på bilden hade man bra utsikt på vägen upp.

Badet var riktigt stort och låg absolut högt upp. Bilden ovan är tagen av Sandra med panoramafunktionen på telefonen. Var riktigt skönt att simma lite i bassängen näst längst bort till höger.

Var lättcyklat på vägen ner, bara bromsen behövdes. Stannade och knäppte kort för att skona bromsarna lite. Blev grillat till middag, i skuggan mellan husbilarna. Värmen ville inte ge med sig och vid 11-tiden på kvällen var det 26 grader ute och betydligt varmare inne i husbilen.

Dagens resa var på cirka 4,5 mil.

Var ganska varmt tidigt nästa morgon, letade reda på skugga lite närmare floden. Efter frukost gick vi bort till en liten kvartersbutik och handlade mat.

Ursprungligen hade vi tänkt följa Mosel ner till Trier, men eftersom det skulle bli ännu varmare de kommande dagarna bestämde vi oss för att åka norrut istället.
Vi visste att floden Ahr svämmat över rejält, för ungefär ett år sedan, och att skadorna inte var reparerade ännu. Både Dernau och Mayschoß som vi besökt ofta för att handla gott rödvin blev hårt drabbade. Såg dock att butiken Dagernova även finns i Bad-Neuenahr, så vi åkte ditåt.

Vi provade lite olika rödviner, och handlade några flaskor, som vi fick 10% rabatt på eftersom vi hade ett klubb-kort.
Pratade lite med personalen i butiken och fick höra att det fanns en provisorisk butik i Mayschoß. Läste på nätet att man kunde stå där över natten på en provisorisk ställplats. Vi bestämde oss för att åka dit, trots att vägen var avstängd efter Mayshoß och vi behövde vända där.

Temperaturen utomhus bara steg ju närmare vi kom, och då vi var nästan framme var det 43 grader ute.

Ju närmare Mayschoß desto mer av översvämningens verkningar såg vi. Kändes lite olustigt, eftersom vi varit i området i princip varje år sen 2014. Huset på bilden var avspärrat och skulle rivas. Sist vi var där var det en uteservering där det nu bara var naken betong.

Hittade i alla fall den provisoriska butiken, inne i berget. Pratade med personalen och de hade stora planer hur återuppbyggnaden skulle ske. Dock var de ganska besvikna över att alla formalia tog så otroligt lång tid. Vi provsmakade och handlade lite gott rödvin och gick sen till husbilarna.

Gick först bort mot det som tidigare varit en ställplats omgiven av vinrankor. Nu var den stängd och där det vuxit vinrankor var det bara ogräs. Den provisioriska ställplatsen låg utanför bilden till vänster. Vi såg att det inte fanns någon skugga där och med tanke på den höga temperaturen ute så bestämde vi oss för att åka vidare. Var ju betydligt skönare att sitta i en bil med AirCondition än att stå ute i den varma vinden som kändes som en hårtork mot huden.

Utanför stationshuset fanns det en tydlig markering på att de som drabbats inte alls kände sig nöjda med takten på återuppbyggnaden.

Vi åkte på och kom fram till den lilla orten Oelde, där vi hittade en ställplats som kostade 8 Euro. Fast solen började gå ner var det ingen som ville gå in i en varm husbil, utan alla satt ute.

Dagens resa var på cirka 35 mil.

Det var redan riktigt varmt på förmiddan då vi lämnade ställplatsen i Oelde och åkte norrut. Vi skippade småvägarna och åkte Autobahn. Blev lite dyrare tankningar, men vi sparade en hel del tid. Stannade och tankade på Aral vid Porta Westfalia och literpriset blev 21,36 kronor, med den växelkurs vi fick. Alltså fortfarande betydligt billigare än i Sverige.

Hände absolut ingenting att komma ihåg under resan norrut. Enda som stack ut lite var att ganska många kilometer av vägen var förberedd för större eldrivna fordon. Var inte ens köer då vi passerade Hamburg, så det flöt på riktigt bra.

Kom fram till en ganska stor ställplats i Kowitzberg. Vi blev lite imponerade av att man redan innan infart kunde se antalet lediga platser. På bilden ser man den sensor som satt på varje plats. Uppställningen kostade 12 Euro plus 3 Euro per person.

Efter ett tag kom Sandra och Stefan, med sin husbil. Vi fuskade lite och ställde den i vinkel mot vår husbil, utanför markerad plats. Var ändå gott om plats runtom bägge husbilarna.

Vi ville svalka oss nere vid havet, så vi gick ner till stranden. Hittade en plats med lite skugga. Turades om att gå ner och bada. Var ingen sandstrand, utan bara sten och betong, men botten var i alla fall sand och det fanns en lång brygga man kunde gå ner i vattnet ifrån.

Var riktigt skönt att doppa sig i svalkande vatten tyckte Bettan.

Einar tyckte också att det var riktigt skönt med ett dopp i havet.
Stannade några timmar vid stranden och gick sen upp och gjorde middag. Precis som dan innan var det rejält varmt även på kvällen, men vi satt inte ute lika länge som föregående kväll. Sandra, Stefan och Wilma skulle nämligen ta tidiga färjan från Travemünde till Trelleborg.

Dagens resa blev lite drygt 36 mil. (Längsta biten var på en märkligt köfri Autobahn.)

Vi vinkade av Sandra, Stefan och Wilma på morgonen, vid sjutiden. Sen tog vi god tid på oss att äta frukost. Åkte sen till ställplatsen i Heiligenhafen, där det fanns flera platser lediga.
Förra gången vi var där fungerade incheckningen inget vidare. Nu var det inga problem att checka in. Uppställningen kostade 15 Euro plus 6 Euro för 2 personer, dessutom fick man deponera 5 Euro för ett kort som laddades med 10 Euro. Om man inte nyttjade alla 10 Euro på kortet fick man tillbaka det som var kvar vid utcheckningen.

Vi passade på att tvätta kläder, och hängde upp dem på tork lite här och var. Tvätten var nästan torr då det började regna och åska. Blev lite rörigt då vi fick torka det sista inne i husbilen. Vi avslutade vår Tysklandsvistelse som den börjat, med regn på kvällen och natten.

Dagens resa var på drygt 6 mil.

Dan efter tankade vi fullt, priset var 20,94 kronor per liter med den växelkurs vi fick på kortet. Åkte sen och handlade lite mat innan vi åkte till färjeläget i Puttgarden. Fick inte vänta så länge på att åka ombord. Råkade ut för en lite märklig sak. Vi fick stå så nära ett rör på båten att bodelsdörren inte gick att öppna. Det var tur att vi har en dörr på förarsidan, som vi kunde gå ut genom.

Åt lunch på färjan och gick sen ut på däck och försökte oss på en selfie.

Åkte sen till Køge GK, där vi fick den sista uppställningsplatsen (av 3). Vi gick upp och bokade tid för en eftermiddagsrunda.

Banan var i bra skick, men det var extremt hårt på fairway. Blev mycket rull på bollen om man slog rakt, och man fick dessutom lite ont i fötterna. Einar funderar över nästa slag på bilden ovan.

En del fairways var lite grönare och inte lika stenhårda. Bettan i slutet av rundan på bilden ovan. Efter rundan blev det dusch och middag. Sen kollade vi på damfotboll. Det var kvartsfinal mellan Sverige och Belgien, som tyvärr slutade med förlust.

Dagens resa var på cirka 17 mil.

Dan efter åkte vi till Bagsværd för att hälsa på Eva. Vi blev bjudna på lunch och pratade om allt möjligt som hänt och skulle hända. Efter en trevlig eftermiddag var det dags att ta farväl, för den här gången. På vårt traditionella kort blev det bara Eva, eftersom barnen var ute på annat.
Vi tankade i Helsingør, literpriset var 21,49 kronor med den växelkurs vi fick.

Vi fick åka på färjan direkt, gick upp på däck och konstaterade att det var grått och disigt i Helsingborg också. Det var extremt mycket folk på färjan, kanske en bussresa?

Då vi åkte av satte vi in GPS´en på ställplatsen hos Bengt i Örkeljunga. Efter ett tag kom vi på att de hade stängt följande dag, så vi ändrade destination till Ullared. Då vi kom fram var det fullt på campingen och ställplatsen. Även reservställplatsen var full. Så man sa att vi fick stå på en grusplan, som egentligen bara var en dagparkering för camping-ekipage. Var inte så mycket att se så det blev inget kort.

Dagens resa var på knappt 28 mil, med lite omvägar.

Dan efter var vi tidiga vid ingången till GeKås och det var knappt några människor där. Handlade lite åt oss själva plus beställningar på barnkläder från Sandra. Vi var där cirka 1,5 timme och då vi gick ut var det jättemycket folk.

Åkte sen vidare till Caravan Club campingen i Olofsbo där vi fick en fin plats att övernatta på. Tog det lugnt och slötittade på svensk TV.

Dagens, ganska korta resa, var på knappt 4 mil.

Vi lämnade Rüdesheim och åkte vidare mot Koblenz.

Vi fortsatte utefter Rhen utan att korsa floden. Förra året i september var delar av vägen avstängd. Nu var den öppen hela vägen, men det var en hel del smala passager där det var vägarbete och tillfälliga trafikljus. Efter ett tag skymtade vi slottet Marksburg (i mitten av bilden). Vi stannade vid Shell-macken i Lahnstein och där blev det billigast diesel hittills, med växelkursen vi fick blev det 20,73 kronor/liter.

Vi fick platser bredvid varandra på Knaus Campingpark i Koblenz, med utsikt ner mot Rhen. Då vi checkade in blev vi upplysta om att det fanns möjlighet att låsa in sin cykel i en container, under natten. Tyckte det var lite udda, men funderade inte mer på saken.

Efter lunch tog vi ner cyklarna och trampade bort till Canyon-fabriken, där vi tittade på deras olika elcyklar. Blev sen grillat till middag. Efter maten kom en av de campinganställda åkande i bil och sa att han rekommenderade oss att låsa in cyklarna i deras container, vilket vi struntade i. Satt ute ganska länge, eftersom det var riktigt varmt ute.

Vi reste ungefär 7 mil utefter Rhen, den här dagen.

Nästa morgon upptäckte vi att någon/några försökt stjäla Einar´s mountainbike. Man hade smällt bort höljet runt en kätting och sen försökt klippa av den. Troligen var det något som störde, eftersom man inte fullbordat stölden. Hos Sandra och Stefan hade man lyft av cykelskyddet, men inte gjort något mer. Antagligen hade man sett att det var larm på cyklarna.

Cyklade till Canyon-fabriken igen för att se om vi kunde köpa en ny kätting, istället för den som skadats. Tyvärr hade de inget som passade. Sandra och Stefan cyklade sen iväg till en liten vattenpark, som ligger ganska nära Deutches Eck (där Mosel och Rhen möts). Vi kollade lite på nätet och tyckte att Fahrrad XXL Franz verkade vara en butik som hade det mesta. Adressen dit var fel i den navigationsapp som vi använde, så det tog ett tag att hitta rätt. Affären hade dock det mesta man kunde tänka sig och lite till, så vi kom därifrån med en hel del prylar.

Cyklade bort till den lilla vattenparken, där vi fikade tillsammans med de andra. Einar klagade på att han kände sig överhettad och doppade huvudet under en vattenkran. Sen gick vi ut på Deutches Eck och tittade.

Cyklade sen bort till ett torg där vi parkerade cyklarna. Gick bort till en restaurang i närheten, där Stefan bjöd på svalkande drinkar och mat. Mätta och belåtna tog vi oss tillbaka till campingen. Den här kvällen ställde vi in cyklarna i deras container. Einar kände sig fortfarande överhettad och gick och la sig tidigt.

På natten vaknade Einar och mådde inte alls bra, blev inte så många timmars nattsömn.

På morgonen var Einar så sliten att vi bestämde att Sandra och Stefan skulle åka vidare till Ernst, i Moseldalen, medan vi stannade kvar en natt till.

Dan efter fick Bettan köra till Ernst, medan Einar tog det lugnt. Vi fick en plats bredvid Sandra och Stefan. Var så varmt ute att man bara höll sig i skuggan. Sandra och Stefan hade hunnit ta en cykeltur till Cochem, innan det blev så varmt ute.

Alla utom Einar gick på vinprovning hos ett vinkooperativ i närheten. Det fanns en hel del att välja på, men det blev bara några flaskor med till husbilarna.

Då vi var i Ernst i september förra året besökte vi weingut Paul Reitz, där vi köpte några flaskor med gott Rieslingvin. Bettan och Sandra gick dit för att försöka få tag på samma sort, på vägen dit såg de ett litet konstverk av flaskor.
Efter en varm dag blev det burrito-middag ute i skuggan.

Dagens resa var på cirka 5 mil.

Vi reste vidare utefter Mosel till Zell, där vi tänkt ta in på campingen. Tyvärr var campingen full, men vi fick platser bredvid varandra på ställplatsen som ligger precis vid Mosel.

Efter lunch och fika ville Sandra och Stefan paddla SUP på floden. Wilma hjälpte till med att pumpa upp deras SUP´ar. Sista pumpandet skötte de dock med en kompressor.

Hela familjen på väg ut på floden, på bilden ovan. Stefan såg till att Wilma var ordentligt fastsatt innan de började paddla mot strömmen utefter floden. Vi passade på att ta en liten tupplur efter lunchen.

Efter ett bra tag kom Sandra, Stefan och Wilma tillbaka. Såg faktiskt ut som om Wilma tog sig en liten tupplur på SUP´en.

Till middag blev det grillat kött, som vi köpt hos slaktaren i Ernst, som smakade fantastiskt bra. Blev sen en lugn kväll vid husbilarna.

Tog ett kort mot Zell, när solen började gå ner.

Dagens resa var på cirka 3 mil.

Nästa dag cyklade vi till Briedel, där vi stannade hos weingut Rosenbaum. Sandra och Stefan hade drukit varsitt glas Rieslingvin därifrån, då de var i Cochem. Vi fick provsmaka flera olika riktigt goda viner.

Dessutom fick vi en lång och underhållande föreläsning om vintillverkning, och en hel del annat av vinbonden Günther Rosenbaum (till höger i bild). Efter ett tag dök hans bror upp och han hade också massor att berätta. Efter ett tag tyckte Wilma att det var långtråkigt, då gick de och hämtade en flaska kyld druvsaft som hon fick smaka från.
Sen cyklade vi tillbaka till husbilarna och åt lunch.

Efter att ha vilat lite i skuggan cyklade vi in till Zell och besökte vår favoritvinbonde i Zell, Theo Engel. Pratade lite med Theo´s fru, Helma, som vanligt stod hon bakom disken. Som omväxling blev det ett kort på oss, då vi ställt oss bakom disken. (Wilma var lite blyg för Helma).

De andra tog sig tillbaka till husbilarna, medan vi höll på vår tradition. Nämligen att äta en stor glass.
Då vi kom tillbaka till husbilarna cyklade Bettan och Sandra upp till köpcentret i Barl, eftersom det började bli tomt i kylskåpet. Var en stigning på nästan 200 meter upp till Barl, så utan elcykel hade det varit riktigt jobbigt.

Dagen efter tog vi farväl av katten i Zell, för den här gången, och åkte vidare.

Vi stannade vid Moselcamping Rissbach Traben-Trarbach. Fick inte platser intill varandra, men det gjorde inte så mycket. Vi fick en plats i skuggan under ett stort träd, vilket var riktigt skönt. Sandra och Stefan fick en plats bara några få meter från campingens utomhuspooler, så vi var alla nöjda med platserna.

Sandra, Stefan och Wilma var ute och paddlade på floden igen.

Gick runt lite på campingen och såg att man kunde hyra en stuga i form av en tunna, om man inte hade campingfordon.

Såg en camper som lackats med motiv som inspirerats av Pink Floyd.

På kvällen kollade vi på damernas kvartsfinal i fotbolls-EM, de slog ut Portugal med 5-0. Sen blev det grillat vid Sandra och Stefans husbil

Resan den här dagen var på lite drygt 2 mil.

Nu var det dags för årets sommarresa med husbilen. Vi hade bokat färja mellan Nynäshamn och Rostock med HansaDestinations, redan i början av året. Tyvärr var hytter en bristvara, så vi var inställda på att sova i en vilstol under den 19 timmar långa resan. Med tanke på dieselpriset så sparade vi nog några kronor, eftersom biljetten var relativt billig med de rabatter vi hade via Husbilsklubben. Stannade till i Jordbro hos Gasolfyllarna och fyllde upp våra gasolflaskor.

Vi var på plats vid färjeläget i god tid, tillsammans med många andra. Efter ett tag kom Sandra och Stefan med sin husbil och hamnade några bilar bakom oss. Var inga problem att köra ombord. Vi var dock lite oroliga för hur innehållet i frysen skulle klara resan. Var beredda på att eventuellt få kasta innehållet då vi kom fram till Rostock.

Var väldigt många vilstolar ombord, men ändå inga problem att hitta våra platser. På rederiets hemsida stod att uppblåsbara madrasser inte var tillåtna, så vi hade bara med oss kudde och filt. Noterade dock att det var flera som hade med sig luftmadrasser som de bredde ut på golvet.

Gick ändå att sova i vilstolen, men sömnen blev ibland störd av barnskrik eller skällande hundar. (Fanns en avdelning med vilstolar för hundägare i mitten av båten.) Färjan gjorde också ett stopp i Visby, för att släppa av och ta emot resenärer. Var ändå relativt utvilade då färjan var framme i Rostock.

Gick ut på däck då färjan var på väg in till hamnen. Såg att det finns fina sandstränder vid havet. Då vi kört av färjan kollade vi frysen och det var 5 minusgrader, så allt var fortfarande fryst.

Lämnade Rostock och åkte på småvägar genom typiska tyska alléer.

Åkte bara drygt 2,5 mil till stellplatz Mein Lieblingshof där vi hittade fina platser på gräsmattan.

Var skönt att sitta i solen och fika. De som hade hand om ställplatsen talade inte så mycket mer än tyska. Fast på kvällen kom en kvinna som talade ”skandinaviska” så vi fick full koll på läget.

Tack vare den långa resan med färja blev det bara drygt 15 mils bilresa hemifrån.

Regnade rejält nästa morgon då vi åt frukost. Vi var alla överens om att det varit riktigt skönt att få sova i en säng. Vi fortsatte resan söderut ner till Wörlitzer park.

Efter att vi ställt upp bilarna på ställplatsen och betalat gick vi bort till parken. Efter en stunds promenad kom vi till en färja som drogs fram med handkraft via ett rep. Färjan var på andra sidan, men det var bara att ropa till damen som skötte färjan. Strosade runt lite i parken och gick sen tillbaka till husbilarna.

Efter att vi ätit middag provade Wilma sin nya cykel.

Sen tog vi det lugnt allihop tills det var läggdags.

Reste cirka 31 mil i blandad väderlek

Vi passerade genom flera regnskurar på vår fortsatta resa mot Sommerach. Vi hade fått tips av en av våra bekanta att det skulle vara en vinfest där om några dagar. Då vi kom fram till ställplatsen hade vi tur och fick 2 bra platser bredvid varandra, för 12 Euro/natt. Kom lite regnstänk då och då, så markisen vevades ut som regnskydd. Gjorde inget speciellt resten av dagen.

Dagens resa var på 37 mil.

Nästa dag sken solen och det blev dukat för frukost ute.

Tog en liten cykeltur ner till floden Main. Knappt en krusning på floden och molnen som syns på bilden var på väg att driva bort från oss.

Vi tog sen cyklarna för att ta oss till ett utsiktstorn. Det är ganska plan mark på bilden, men sen var det rejäla uppförsbackar.

Man hade en bra utsikt från tornet. Det är Sommerach som syns bortanför alla vinrankorna. Vi passade på att fika och njuta av utsikten innan vi cyklade vidare.

Kom fram till Nordheim där vi gick in på Divino Vinothek och provade lite vin. Vi köpte några flaskor, att avnjuta hemma i Sverige. Sen cyklade vi tillbaka till Sommerach, men tog inte vägen uppför ”vinberget”.

Man hade börjat förbereda för vinfesten, men än så länge var det ganska folktomt.

Efter lite letande hittade vi en mysig liten restaurang där vi kunde beställa lunch. Efter lunchen blev det en liten ”siesta” i husbilarna.

Framåt sena eftermiddagen gick vi in till centrum, och nu var det betydligt mera folk och alla stånd och restauranger hade öppet. Vi gick in på en restaurang och åt wienerschnitzel.

Sen blev Wilma glad, för nu var även karusellen öppen. Efter att hon fått åka, inte bara en gång, gick Sandra, Stefan och Wilma tillbaka till husbilen.

Vi tog varsitt glas Rotling, som framställs genom att man blandar blå och gröna druvsorter. Precis som på andra vinfester fick man betala ”pant” för glaset, som man sen fick tillbaka om man återlämnade det.

De som jobbade i ståndet där man gjorde Flammkuchen hade verkligen fullt upp.

Efter ett tag kom en procession med en blåsorkester i täten. Alla som stod/satt klappade takten till musiken.

Bakom blåsorkestern kom vinprinsessan, som alltid är en kvinna som gjort något bra för orten.

Vinprinsessan och blåsorkestern stannade vid en scen som stod mitt inne på festivalområdet. Där höll vinprinsessan ett invigningstal för festen. Vi gick runt på festområdet bland allt folk i några timmar.

Dan efter lämnade vi Sommerach och åkte mot Rüdesheim.

Vi stannade till vid Golfpark am Löwenhof (GC Friedberg) för att spela lite golf. Tyvärr var 18-hålsbanan upptagen av en tävling, så vi fick hålla tillgodo med deras 9-hålsbana. Den var dock i fint skick och hade flera väldigt utmanande hål. På bilden är Einar beredd att slå ut på ett av korthålen.

Bettan på väg att putta, på andra varvet. Vi spelade skaplig golf bägge två och var både svettiga och nöjda då vi gick och duschade efter rundan. Fortsatte sen mot Rüdesheim.

Vi fick en plats Bedvid Sandra och Stefan på Campingplatz am Rhein. Vi behövde bara ställa upp bilen och pusta ut lite, sen bjöd Sandra och Stefan oss på grillat till middag. De berättade att de tillbringat i princip hela dagen i poolen som ligger intill campingen. Efter maten tog vi på oss ryggsäckar och gick till affären, som låg i närheten.

Dagens resa blev på drygt 26 mil.

Dan efter gick vi utefter Rhen in till ”stan”. Som vanligt låg det flera kryssningspråmar förtöjda. En av dem på bilden ovan.

Vi strosade runt bland alla turister. Efter ett tag hamnade vi i Käthe Wolfaihrt´s butik med juldekorationer. Wilma gick andäktigt runt bland alla dekorationerna.

Sen tog vi linbanan upp, för att få en fin vy över Rüdesheim och alla vinrankorna.

Man har verkligen en fin utsikt då man tagit linbanan. Vi gick runt och tittade, tillsammans med ganska många turister.

Avslutade rundvandringen med en glass. Sen hittade Wilma ett lejon, som hon kunde sitta på. Lejonet ingår i landsdelssymbolen för Hessen.

Sen var det dags för middag. Vi gick in på Stadt Frankfurt, eftersom Einar visste att de hade hans favorit. Han blev mycket nöjd då det serverades schweinshaxe att skölja ner med schwarzbier. Efter middagen var vi rejält mätta och gick mot husbilarna. Vi gjorde ett kort stopp hos Dr. Heinrich Nägler för att köpa några flaskor vin av en sort som vi köpte förra året. Sandra, Stefan och Wilma hade hittat en stor lekplats i närheten av campingen, där de stannade ett bra tag.