Tandådalen januari 2023

Var ett bra tag sen vi var upp till Tandådalen, men i början av januari var det äntligen dags.

Vi testade att låta navigatorn i bilen bestämma vägen upp. Stannade till vid rastplatsen som ligger intill Spjutmosjön. Var skapligt väder hela vägen upp. Konstaterade att vägvalet som navigatorn gjorde inte blev det bästa. Att åka E4 var väl ok men ”Vasaloppsvägen” var väldigt ojämn och dessutom svår att köra om på. Låg väldigt länge efter en osäker förare som höll runt 50 km/h, utom på raksträckorna.

Var plogat mellan vårt tält och grannens husvagn, men var ändå en hel del snö att ta hand om. Tyvärr var det temperatur runt nollan, så snön var rejält tung. Blev ett antal timmar med snöröjning innan det var dags att äta middag.

Dan efter röjde vi bort resten av snön runt husbilen.

Sen gick vi runt och rensade bort tung blötsnö från nertyngda tält. Ett av våra grannars tält på bilden, innan vi tagit bort snön från tältet. Tyvärr hade tyngden gjort att flera tältpinnar blivit böjda.

Efter att ha röjt bort massor av snö från nertyngda förtält gick vi bort till vår skoter. Blev mera snöskottning för att få fram skotern.

Som man ser på bilden hade det kommit en hel del snö sen vi ställde upp skotern.

En av våra grannar hade en tältsträckare. Tillsammans med Einar lyckades han spänna upp tältpinnarna som blivit böjda på tältet som vi tagit bort snön ifrån, några dagar tidigare. Tyckte att det såg riktigt bra ut jämfört med tidigare.

Några bekanta till oss, som har sin vagn längre bort på campingen, undrade om vi kunde kolla hur deras tält såg ut och det var ganska nertyngt. Blev mera snöröjning.

Tog ett bra tag, men till slut var snön borta från tält och markis. Tyngsta jobbet var att skotta sig fram till tältet och sedan se till att det inte låg massor av tung packad snö mot tältet. Har man otur kan tältet annars bli skadat då traktorn plogar på platsen.

En av vagnarna på samma slinga var rejält snötäckt. Var mer jobb att gräva fram den än vad vi orkade, så vi bad våra bekanta att meddela ägarna hur det såg ut.
På kvällen blev vi bjudna över till Ann och Magnus, som har husvagnen bredvid vår husbil.

Sandra, Stefan och Wilma hade kommit upp tillsammans med Anette och Hasse för att bo en vecka i stuga intill backarna.

Var fint väder ute och inte så mycket folk i liftar och backar, så det blev lite utförsåkning.

Stefan och Wilma tog sittliften i Tandådalen.

Wilma skulle börja i skidskola dan efter, för att träna på att bromsa och svänga, men det gick bra att ta sig ner i familjebacken när Stefan hjälpte till lite.
På kvällen blev vi bjudna på middag i stugan.

Dan efter var det det inte lika fint väder, men Einar tog sig ut i slalombackarna. Var disigt, men helt folktomt i en del av liftarna.

Var fortfarande dimmigt på eftermiddan, men Wilma ville åka i Trollskogen. Vi var några stycken som åkte några vändor där. Som man ser på bilden var det både disigt och mörkt då vi åkte ner mot transportliften.

På onsdagarna kan man köpa extra liftkort för att åka på ”manchester” i Tandådalen, med start 07:15 på morgonen. Einar hade fått ett sånt kort i födelsedagspresent av Sandra, Stefan och Wilma. Snön hade vräkt ner hela natten, men vi bestämde oss ändå för att testa. Vi var på plats i god tid och fick vänta ett tag vid liften. Blev totalt 4 åkare som orkat upp.

Skidåkningen blev bättre än förväntat, eftersom det var 15-20 cm pudersnö som täckte backen. Att det snöade och blåste lite gjorde inget, eftersom det var medvind nerför backen. Kortet taget innan andra åket nerför ”Specialen”.

Efter att ha pustat ut efter skidåkningen var det bara att sätta igång med snöröjning igen. Efter snöröjningen träffade vi de andra på fjällkyrkans café, där vi åt sopp-lunch. Tände också några ljus till minne av de som lämnat oss.
På kvällen gick vi, ”som vanligt”, över till stugan för att träffa de andra.

En dag såg vi några som skaffat sig eldrivna ”snowracers” åka runt på campingen.

En av dagarna då det var riktigt härligt väder gick Bettan och Anette på långpromenad i ett riktigt vinterlandskap.

Einar och Hasse passade på att åka längdskidor i spåren i närheten av Myrflodammen. Bilden ovan är tagen intill dammen.

Var avslutning på skidskolan för Wilma. Barnen och Valle förbereder sig för dragkampen mot skidlärarna. Naturligtvis var det barnen och Valle som vann.
Efter avslutningen träffades vi vid en av grillplatserna intill skidbacken för att grilla korv.

Var lika fint väder nästa dag så Einar passade på att åka Kalven runt medan Bettan tog en långpromenad.

Sen var det tävlingar i både skidskytte och vanlig längdåkning på TV. Tävlingarna sändes samtidigt i olika kanaler, men vi vände på TV´n i sovdelen så att vi inte missade något. På kvällen åt vi middag på ”Ubbes” tillsammans med de andra, som skulle åka hem dan efter.

Det fina vädret fortsatte så Einar tog sittliften upp i Tandådalen. Var fortfarande ”lågsäsong” så det var nästan folktomt.

I backarna som ligger närmare Östra Tandådalen var det faktiskt ingen som åkte. Kan ha berott på att det var skugga där.

Var rätt lugnt i ”Stora Backen” också. Man skymtar Trysil lite snett till höger ovanför mitten i bilden.

Skickade upp drönaren till 50 meters höjd och tog kort på ett snötäckt landskap.

Det fina vädret ersattes av högre temperatur och rejäl dimma. Kortet taget en morgon vid 8-tiden.

Framåt eftermiddan var det fortfarande lika dimmigt. Kortet är taget då drönaren var på 37 meters höjd. Bredbandet ingick ju i campingavgiften så det blev en del tittande på TV.

Dan efter var det fortfarande rejält dimmigt, men Einar åkte ändå ett varv runt Kalven. Sikten var alldeles för dålig för utförsåkning eller en tur på skoter.

Nästa dag skottade vi fram skotern igen, eftersom det kommit ganska mycket snö sen vi grävde fram den. Einar tog en kort tur till Östra Tandådalen för att kolla att skotern funkade. Sen jämnade vi till marken där skotern var parkerad. På eftermiddan tog Einar en tur runt Kalven. Då det blivit mörkt ute blev vi bjudna över till Anna och Togge, som gjort en relaxhörna bakom sin husvagn. Var jättetrevligt att sitta där ute. Blev bjudna på varsin ”Mora-Nisse”, som bestod av likör43 i botten och sen ett lager blåbärssoppa toppat med väl vispad grädde.

Hade tänkt åka hem dan efter, men det skulle bli riktigt fint väder så vi bestämde oss för att stanna en dag till.

Var riktigt härligt väder, då vi gick bort till skotern. På vägen dit såg vi en skoter som nog skulle bli svår att hitta om det kom mera snö.

Tog vägen mot restaurang Snögubben, men fortsatte upp på fjället. Stannade efter ett tag och knäppte ett kort.

Bettan har precis klivit av skotern, vid Hemfjällstugan, på bilden ovan. Vi blev lite överraskade över att det var jättemånga skotrar som stod parkerade i närheten (syns inte i bild).

Var jättemycket folk inne i stugan, tror att vi fick sista sittplatserna. Pratade med en kille som verkade ha koll, och han berättade att det var ett sällskap med 44 skotrar som var på utflykt. Vi fick vänta ett tag, men till slut fick vi vår gulaschsoppa (som var lika god som vi kom ihåg den).

Då vi gick mot skotern såg vi ett snötyngt träd som såg ut som en stor snögubbe, lite till vänster om mitten i bilden. Man kan också skymta några av alla 44 skotrarna lite till höger om ”snögubben”.

Tog det lugnt upp på fjället så att utflyktsgänget kom långt före oss. Bilden ovan är tagen då vi var på väg ner för fjället. i svackan till höger ligger Högfjällshotellet (syns inte i bilden).
Hade haft en riktigt fin skotertur och var jättenöjda över att vi stannat en dag extra.

Hade en bra hemresa, men lät inte navigatorn bestämma vägvalet den här gången. Vi hade bott i husbilen 15 nätter i sträck, och det var hela vistelsen i januari.

Tandådalen december 2022

Vi hade bokat service och hjulskifte på personbilen i slutet av november. Då det var avklarat åkte vi upp för att titta till husbilen. Inte så mycket snö i naturen på vägen upp, men vi visste att det snöat en hel del i Dalafjällen.

Det var 6:e säsongen som vi hade husbilen uppe i Tandådalen, och hade många gånger funderat på om järnvägen som går till Malungsfors någonsin används. Det fick vi ”äntligen” svar på då vi fick stanna i Norra Mon för att släppa fram tåget.

Var som vanligt plogat mellan vårt tält och grannens husvagn, men var ändå en del snö att flytta bort.

Dan efter åkte vi ner till Sälens Bygg & Järn för att köpa lite smågrejor. Var helt enkelt tvungna att stanna till vid Högfjället och ta kort på ett riktigt vinterlandskap. Gjorde inte så mycket mer, eftersom det var 15 minusgrader ute.
Ingår ju bredband i campingavgiften så det gick ingen nöd på oss.

En dag då det var mulet passade vi på att valla längdskidorna.

Tog ett kort med drönaren över delar av campingen, då det var lite sol och bara 5 minusgrader.

Sen passade vi på att testa skidvallningen i Kalven spåret.

Einar nästan startklar på bilden ovan.
Det var tyvärr bara kört med maskin för att trycka ihop snön, och alltså inga spår alls. Bettan var nöjd med åkning efter nån kilometer, men Einar åkte vidare.

Stora delar av Kalven runt såg det ut som på bilden ovan, inga spår men i alla fall åkbart.

Bäckarna som korsar spåret var fortfarande nästan helt isfria.

På en del ställen var det definitivt inte så bra underlag. Ett av dem på bilden ovan (var betydligt sämre än vad det ser ut på bilden). Gick i alla fall att ta sig runt de 11 kilometerna, men det var inget vidare skidåkning.

Dan efter var det riktigt svalt ute. Kollade med appen ”Kia connect” vad personbilen tyckte om temperaturen.

Kylan gjorde oss inte så mycket, men då det ibland blev tjock dimma kändes det otroligt kallt ute. Promenerade lite varje dag och rensade också bort snö från några grannars förtält så vi fick frisk luft varje dag.

Började se ut som om det snart var dags att öppna backarna. På bilden ser man några av alla säsongsjobbare som gick runt och inspekterade sina kommande arbetsplatser.

Utanför Mezzo var det inte riktigt dags ännu att sitta på uteplatsen och kolla ut över backar och liftar.

Var ingen brist på snö nånstans, vad vi kunde se. Campingen skymtar från mitten av bilden och till vänster. Backarna i Tandådalen anas i diset, snett till höger ovanför mitten.

Då backarna öppnade i Tandådalen var det riktigt bra väder med -10 grader och sol. Vi sa att vi ändå väntar med utförsåkningen, Einar tog istället på sig längdskidorna och åkte bort till Pulsen och åkte ett varv på Pulsenslingan. Var bara tillplattat med maskin, men inte spårat. Var helt ok att kunna njuta av ett vackert vinterlandskap.

Efter lunch kollade vi in skidskytte på TV och gick sen ut till afterski hos Anna och Togge. Magnus bjöd alla på jättegod rökt hjortstek. Sen var det VM-match mellan Brasilien och Kroatien.

Tog en kvällspromenad då det var fullmåne. All snö och fullmånen gjorde att man absolut inte behövde ficklampa.

 Efter en härlig vecka i Dalafjällen åkte vi hemåt. Hade kommit några centimeter lätt nysnö som vi tog bort från förtältet innan vi gav oss av.
Fint väder fram till någon mil innan Borlänge, där det snöade och blåste. Upphörde någon mil efter Borlänge. Då vi kom till Uppsala var det rejält snöoväder, som höll i sig tills vi kom hem.

 Pustade ut i några dagar då vi kommit hem, men sen bestämde vi oss för att äntligen måla om hallen. För länge sen hade vi sagt till varandra att: då barnen blivit stora skulle vi snygga upp väggarna i hallen. Hade stupat på att vi inte kunnat komma överens om tapetval. Nu bestämde vi att väggarna skulle målas istället.

Blev ändå inte så enkelt att komma överens. Till slut efter att ha provmålat med 6 olika kulörer bestämde vi oss för den nyans som är längst till vänster i bilden ovan.

Vi började med att ta ner skugglisterna och måla om dom samtidigt som taket målades om. Gjorde ”bara” i ordning den del av hallen som går fram till en portal. Blev ändå en hel del jobb eftersom vi även bytte foder och golvlister, från den gamla bruna färgen till antikvitt. Syns på dörren längst in hur det ser ut med bruna foder och lister.
Blev färdiga lagom till att vi skulle börja med julförberedelserna.

Eftersom färgen på väggen var i princip samma nyans som ränderna på gamla tapeten kom vi på att det gick att snygga till lite mer efter duschrumsrenoveringen, som vi gjorde i mars månad. Satte upp tejp och målade en smal rand.

Tyckte att det blev ok, fast gamla tapeten inte var rak (så vi blev tvungna att göra en rand med svag lutning för att möta randen i andra änden).
Fick duga tills det var dags att fortsätta med den delen av lägenheten.

 Blev bara 7 övernattningar i husbilen under december månad, men vi fick en nymålad hall.

Tandådalen november 2022

Fick tillbaka husbilen från verkstan den 10:e november och vi packade in alla vintergrejor på eftermiddagen. Dan efter åkte vi upp mot Tandådalen. Vädret var mulet, men ingen nederbörd.

Resan flöt på, och det enda minnesvärda var att vägmätaren slog om till 8000 mil då vi var 2 mil från Avesta.

Som vanligt stannade vi vid Fänforsen och åt en sen lunch.

Var fortfarande ljust då vi kom upp till vår plats. Tur för oss att det varit ovanligt höga temperaturer i hela landet och i och med det ingen tjäle i marken och inte heller någon snö, ännu.

Dan efter var det riktigt härligt väder med sol och blå himmel. Började med att palla upp bilen så att den skulle stå i våg. Fick, som vanligt, höja den rejält vid vänster bakhjul.

Då bilen stod hyfsat jämnt var det dags att skruva ihop trallen och palla upp den i våg. Då det var klart fortsatte vi med att sätta tältet på plats, vilket tog tid. Sista delen gjordes efter skymningen (vi hade vår byggstrålkastare med oss).

Soligt och fint även följande dag, så efter lite småpyssel var det dags att gå upp för slalombacken. På bilden ser man Bettan på väg uppför.
Stannade och fikade en bit upp.

Efter fikat gick Bettan tillbaka neråt, medan Einar fortsatte uppåt.

Efter ett tag var Einar uppe vid toppen, och började sen gå ner i ”stora backen”. Man ser campingen i mitten av bilden. Kortet taget en bit ner i backen.
Totalt skilde det ungefär 200 höjdmeter upp till toppen. Var ganska jobbigt att gå uppför backen, men riktigt besvärligt att gå nedåt.

Efter promenaden blev det några kort från drönaren. I och med att man byggt Scandinavian Mountains Airport så får man inte flyga drönare på högre höjd än 50 meter i Tandådalen, om man inte begär tillstånd från trafikledningen. Man ser i alla fall att det var totalt snöfritt överallt.

Vår plats är lite nedanför mitten i bilden ovan. Vi tog det lugnt resten av dagen.

Nästa morgon var det rejält disigt. Fast efter några timmar var det blå himmel i Tandådalen. Åkte ner till Sälen för att köpa lite smågrejor, och där var det fortfarande dimmigt mitt på dan.

Dan efter hämtade vi skotern från sommarförvaringen, och ställde den på plats. Vi kände oss väldigt nöjda med att allt nu var förberett för en vintersäsong i Tandådalen.

Hade personbilen på laddning, och då vi hämtade den på kvällen var det ett tunt snötäcke.

Dan efter var det dags att åka hemåt, men först ett kort mot Hundfjället. Hade snöat ännu mer under natten. Var minusgrader ute och vi hörde att man startat upp snökanonerna i backarna.
Resan hem gick utan missöden.

Blev bara 5 övernattningar i husbilen under november månad.

Höstresa 2022 V.41

Även den här morgonen var det soligt, men kyligt ute.

Såg att det var massor av golfare utanför receptionen även den här morgonen. Var ”hösttouren” som kommit till banan. De flesta banorna i Östergötland ingår i samarbetet, som erbjuder spelare som fyllt 55 år att vara med och spela mellan mitten av september och mitten av oktober.

Tog ett kort mot avslutningsgreen på korthålsbanan, med husbilen i bakgrunden.

Stannade och tankade utefter vägen, och det var inte kul att se literpriset för diesel. Lite skillnad mot vad vi betalat under resan. I Tyskland låg priset runt 22,50, inklusive växlingsavgiften vid kortbetalning. Alltså en skillnad på nästan 5 kronor per liter. Blir ganska många kronor om man fyller en helt tom tank (90 liter).

Bestämde att vi skulle åka till Vega och hälsa på. Då vi passerat Södertälje kom vi på att vi skulle ta en sväng förbi Caravanhallen i Haninge, och kolla efter lite saker.

Var någon som blev glad då vi kom och hälsade på. Var ett bra tag sen vi sågs.

Efter att ha lekt en stund så tog vi hand om husbilen. Einar jobbade med utsidan och Bettan tog insidan (som nog var jobbigast). På kvällen bjöd vi på burritos till middag, en favorit.

Dagens resa var på 20 mil.

Nästa dag blev det lite småplock med husbilen och sen tömde vi ut allt färskvatten. Blåste även ut vattnet ur kranar och ledningar, så att husbilen var förberedd för vintercamping.

Efter en god natts sömn var det dags för sista etappen av vår höstresa.

Dagens resa var på drygt 7 mil.

Då vi summerade vår 26 dagar långa resa var det en hel del att minnas:

  • en jättetrevlig födelsedagsfest
  • en hel del soliga dagar
  • trevligt sällskap under många timmar
  • mycket vänligt bemötande överallt
  • restaurangbesök var mycket billigare än i Sverige
  • bara 4 golfrundor, men alla i fint väder
  • resan med ångtåg till/från Brocken
  • många trevliga mil på elcykel
  • flera vinbönder som vi inte besökt förut
  • vinskörd på många ställen
  • både röda och gröna druvor var väldigt söta
  • många nya vackra vyer, speciellt vid Kaiserstuhl
  • några riktiga pärlor som vi gärna besöker igen
  • oväntade vägval, p.g.a. omledning (umleitung)
  • lite färre köer än förväntat
  • kostnaden för uppställning varierade från gratis till 46 euro per natt.
  • ofta var det en extraavgift för varje vuxen, med lite olika benämningar
    (ibland fick man i gengäld någon form av kupong/biljett, som vi iofs aldrig utnyttjade)
  • att använda gasol till värmepannan var billigare än 230V
    (om man var tvungen att betala separat för varje kWh)
  • dieseln var jättedyr i Sverige, skilde nästan 5kr/liter jämfört med Tyskland

På bilden ovan ser man ungefär hur vi reste på vår höstresa 2022.
Blev totalt cirka 440 mil.

Höstresa 2022 v.40

Efter frukost lämnade vi Burgen för att fortsätta norrut.

Ett sista kort på ställplatsen. Någon sa att i bäcken, som syns till vänster, skulle det finnas foreller.

Stannade till vid Winningen och tog ett kort på en väldigt brant slänt med druvodlingar. Som man ser på bilden var vädret lite bättre igen och det var även lite varmare ute.

Som i så många andra orter finns det en camping vid floden, fast den ligger på andra sidan floden, nära själva byn. I bakgrunden ser man den andra höga bron över Moseldalen, Moseltalbrücke som färdigställdes 1972.

Direkt då vi lämnade Moseldalen och kom upp på autobahn stötte vi på ett vägarbete, hade sett en hel del såna under vår höstresa. Var dock inte så mycket trafik, så det flöt på ganska bra.

Lite senare blev det dock rejäla köer. Var tydligt att många tyskar firade dagen för återföreningen av Tyskland, 3:e oktober, genom att sitta i bilen.
Vi körde i alla fall på och stannade vid Campingplatz am Knoblauchberg, som även hade en ställplats.

Fanns gott om plats på gräset för oss. Fast det blev lite trixande för att hitta en plätt som inte lutade så mycket. Det fanns en ganska stor pool på campingen, men vi kände inte för att bada. Ställplatsen kostade 20 euro, inklusive el och tillgång till servicehuset.

Dagens resa var på drygt 31 mil.

Tidig frukost med nybakt bröd som vi beställde dan innan.

Som man ser på bilden ovan hade vi riktigt fint väder. Man ser också att bilen lyfts upp ganska mycket i bak, eftersom det lutade en hel del.

Åkte igenom en ganska lång alléliknande skog då vi lämnade campingen.

Vi hade en ganska behaglig resa norrut, och även denna gång var det i princip inga köer förbi Hamburg. Kom till slut fram till Camping und Ferienpark Wulfener Hals, som ligger på Fehmarn. Sa att vi ville ha en plats nära golfbanan och vi fick en bra plats precis intill servicehuset. Ställplatsen var dyr och kostade 46 euro, inklusive el, för den plats vi valde. (Fanns även platser som kostade 30 euro, dock ingen ledig, som passade oss, då vi var där.)

När vi kommit fram hade vi sett en hel del surfare, men nu var det nästan vindstilla och surfarna hade packat ihop.

Platsen vi fått var inte så stor, men räckte absolut till. Var oväntat få platser lediga.

Dagens resa var på knappt 39 mil.

Hade bokat golftid på Golf Club Fehmarn nästa förmiddag, och det var definitivt gångavstånd till golfbanan.

Var ganska blåsigt då vi började rundan. Einar står beredd på 1:a tee på bilden ovan. i bakgrunden, lite till höger om mitten, kan man se Fehmarnsundbrücke skymta.

Bettan, på 1:a tee, tyckte också att det var väldigt blåsigt och svalt.

Man skymtade delar av en vindkraftpark från golfbanan.

Efter några timmar hade det mojnat och man såg lite blå himmel skymta här och var. Funkade riktigt bra med kortärmat.

Vi fick spela större delen av rundan i kortärmat. Efter en trevlig runda gick vi tillbaka till ställplatsen.
Efter dusch och relax var det dags att fundera på mat. Blev grillat till middag.

Nästa dag var det dags att fortsätta resan, och vi hade tänkt åka i tre länder den här dagen (Tyskland, Danmark och Sverige).

Vi kom till Puttgardens färjeterminal ungefär 10:30 och hamnade först i husbilskön. Som man ser på displayen var det 15 grader varmt ute.

När det var dags att köra ombord pekade man att vi skulle köra upp bland personbilarna. Einar sa att det inte skulle funka för att vår bil är för hög. Hamnpersonalen sa att man hade höjdavläsning av alla fordon och att vår husbil är lägre än 3,15m. Syns inte på bilden, men det var nog inte så många cm mellan TV-antennen och taket.

Gick ut på däck och kollade läget. Var soligt, men blåsigt så vi gick in ganska snabbt.

Då vi närmade oss kajen i Rødby hade vi en helt annan vy än vad vi var vana vid från tidigare färjeturer. Kom av färjan och körde mot Helsingør.
Tankade innan vi körde ombord på nästa färja.

Hamnade långt fram på färjan mot Helsingborg, och såg att man lyfte alla visir på färjan i god tid. Kanske andra rutiner vid hårt väder.

Framåt kvällen var vi framme vid ställplatsen hos Bengt i Örkeljunga. Var en handfull platser lediga då vi kom.

Dagens resa var på drygt 30 mil.

Efter frukost dan efter åkte vi bort till gasolesset och fyllde våra gasolflaskor. Under höstresan hade vi gjort helt slut på en pa11 och det gick i 4,6kg i den andra flaskan.

Hade bestämt att vi skulle ta vägen förbi Kalmar och hälsa på Einar´s syster med familj. Tog vägen över Karlskrona och efter några timmar var vi framme vid ställplatsen i Svinö vid Ölandsbron.

Gick ner till den lilla stranden, men det blev inget bad.

Efter några timmar tog vi fram cyklarna och åkte iväg mot stadsdelen Berga. Blev bjudna på en riktigt god middag och hade en mycket trevlig kväll.
Då det var dags att cykla tillbaka var det mörkt ute. Då vi kom in i skogen där det inte fanns några gatlyktor såg vi att helljuset på Einar´s cykel räckte riktigt långt.

Dagens resa var på drygt 26 mil.

Nästa morgon var det onödigt svalt i husbilen, och vi såg att bodelsbatterierna stod på drygt 11V. Vi hade ju haft värmaren igång, på gasol, och ingen 230V inkopplad.

Såg att det hade kommit lite fler husbilar till ställplatsen för att övernatta. Tömde gråvatten innan vi åkte vidare.

Stannade och tog ett kort på den långa cykelbron som vi cyklade på dan innan.

Åkte bort till batterilagret för att prata batterier. Vi konstaterade att det var dags att skrota våra 2 Banner AGM batterier på 95Ah styck. Vi hade pratat om att byta till Lithiumbatterier vid nästa batteribyte. Köpte ett 100Ah SBL Lithium Pro Heat, till att börja med. Kändes ok att byta 2×28=56kg batterier mot ett batteri på 12,5kg. Visserligen var det 90Ah mindre, men ett Lithium batteri ska man kunna ta ut betydligt mer effekt. Lithium-batterier kan man dra ur till 10% återstår utan att batteriet tar skada. Motsvarande för bly-batterier är 50%.

Stannade vid Tindereds rastplats, för att fika och sträcka lite på. benen. Gick runt lite och såg att man hade en jättesoffa (vid gröna pilen), med utsikt över sjön Ommen. Tror att 6 personer skulle sitta väldigt bekvämt i soffan.

Man har försett rastplatsen med massor av Tessla laddstationer och en laddstation från Mer för andra elbilar. Dessutom finns det en Qstar mack, med fossila drivmedel.

Ursprungligen hade vi tänkt åka till glassrestaurangen Smultronstället i Söderköping, men de har bara öppet från maj till augusti. Eftersom det skulle vara fint väder även följande dag åkte vi till Bråvikens GK, för att spela lite golf. Var inga problem att få plats för husbilen.

Var lite besvikna över att glassrestaurangen i Söderköping var stängd, så vi gjorde i ordning varsin Aperol Spritz för att ändå få lite sommarkänsla.

Gick runt och tittade lite på banan. På bilden ser man avslutningshålet för vit slinga. Hoppades att vi skulle få spela den följande dag. Hade spelat röd-gul slinga sist vi var på klubben.

Dagens resa var på knappt 26 mil.

Var minst lika fint väder morgonen efter, och vi hoppades på att det skulle hålla i sig.

Utanför receptionen var det massor av damer. Vi fick höra att det skulle vara damavslutning, och tyvärr skulle de spela 9 hål på vit slinga. Betydde förstås att vi inte skulle få spela vit slinga den här gången heller.

Vi fick sällskap med två hemmaspelare, Marianne och Lennart, som båda var över 80 år. På bilden ovan kan man se att det fortfarande var lite kyligt i luften.

Einar väntar på att få gå upp på green och putta. Han lyckades hamna på green med 2 slag, och gjorde par på 1:a hålet.

Som man ser på bilden spelade Einar inte bara bra golf, utan blandade precis som vanligt usla och jättebra slag.

Som man ser på bilden ovan hade vi definitivt tur med vädret. Kortet taget från ”gul” tee på hål 7, som är ett korthål.

Hål 9 på röd slinga slutar också vid det vackra klubbhuset. Marianne och Lennart imponerade stort med sitt golfspel fast de båda passerat 80 år. Märktes, framförallt på närspelet, att de spelat golf större delen av sina vuxna liv.

Vi fick fortsätta utan sällskap på gul slingas 1:a hål, fast först fikade vi.

Efter ett tag blev det så varmt att vi spelade i kortärmat.
Vi hade inte vår bästa golfrunda, men Bettan var den som spelade bäst och fick flest poäng.

Efter en runda i kortärmat passade det med varsin Aperol Spritz och lite pistagenötter som tilltugg.

Efter relax och dusch plockades grillen fram och sen tittade vi lite på TV (var länge sedan vi tittat på svensk TV i direktsändning).

Höstresa 2022 v.39

Checkade ut från campingen i Escherndorf och det visade sig att de tog bra betalt för varje kWh man förbrukat. Vi fick betala 22 euro + campingavgiften på 64 euro för de 2 dagarna vi stått där. Bestämde oss för att köra Alde-pannan enbart på gasol i fortsättningen och bara använda 230V till kylskåpet och batteriladdning.

Åkte utefter Main, men man såg inte så mycket av floden som då man åker t.ex. utefter Mosel.

Stannade i Sommerhausen som har en ringmur och flera små trånga gränder. Utanför en av portalerna i muren var det rikligt med blommor.

Var hungriga så vi satte oss ner vid ett bord utanför Zum Goldenen Ochsen och beställde in lunch. Jättegod mat och lagom stora portioner, så vi var nöjda då vi gick vidare.

Tog ett kort mot den andra portalen utefter huvudgatan. (Fick vänta ett tag på att gatan skulle bli fri från trafik.)

Vi gick sen utefter insidan av ringmuren och på många ställen var det även en mur på andra sidan gränden.

Vi funderade lite över hur lång tid det tar att parkera bilen till vänster. Det var inte många centimeter tillgodo framför/bakom bilen.

Vi åkte vidare till Randersacker, där vi hittade 2 platser på ställplatsen hos familjen Anton Schmachtenberger.

Tog en promenad bort till Vinothek Demling för att prova och eventuellt köpa lite vin. Då vi stod inne i lokalen och pratade vin hördes massor av tutande utanför. Fick höra att det var någon av vinbönderna som plockat sista druvorna och åkte i kolonn genom byn. Syns nog inte på bilden, men den gröna traktorkärran var fylld till brädden med druvor.

Gick förbi Place de Vouvray där fontänen/konstverket Balthasars Badewanne är placerad. Redan 2008 utlystes en konstnärstävling där ett fontänsystem skulle utformas. Arkitekten Matthias Braun´s förslag kom på andra plats, men man kom sen fram till att det alternativet var mest prisvärt. Konstverket invigdes först 2014.

Tog sen och cyklade runt lite i byn. Kom fram till en sluss precis då en stor pråm körde in.

Vände om och cyklade upp på lite högre höjd för att få en lite bättre vy över Randersacker.

Det odlades vindruvor i princip överallt i slänterna. Efter cykelturen tog vi det lugnt i husbilen.

Dagens resa var på drygt 4 mil.

Nästa dag ville Gittan och Pelle åka till Rüdesheim, men vi hade några andra resmål kvar så vi åkte åt olika håll. Vi åkte söderut mot Kaiserstuhl.

Det var ganska uselt väder större delen av vägen, men turligt nog var det inte så mycket köer i vår färdriktning.

Stannade till vid en liten mack i Offenau för att tanka. Var rejält trångt, men vi lyckades i alla fall fylla på diesel. Efter det åkte vi till en ställplats i Bad Wimpfen och funderade på att stanna där för natten. Tyckte att platsen kändes trist och eftersom vi kände oss pigga åt vi bara en sen lunch och åkte sen vidare.

Fortsatte flyta på bra för oss och vi närmade oss Königschaffhausen där det skulle finnas en ställplats. Vädret blev hela tiden bättre ju närmare vi kom.

Blev lite fulla i skratt då vi svängde ner mot ställplatsen och direkt möttes av blinkande ljus vid en järnvägsövergång. (Fick dock bara vänta några få minuter.)

Ställde upp husbilen på en ledig plats, som vi tyckte såg bra ut. Ungefär hälften av de 40 platserna var lediga, så vi kunde välja och vraka. Blev glada då vi fick höra att 230V var inkluderat i priset på 16 euro per natt på Wohnmobilgarten Kirschenhof Schmidt. Vi fick också betala 1,5 euro per person, men fick i gengäld varsin biljett som skulle gälla på allmäna kommunikationsmedel (om vi inte tolkade det hela fel).

Ligger en bollplan precis bredvid ställplatsen och längre bort kan man se terrassodlingar.

Gick på promenad upp mot terrasserna, men himlen började se ut som om det var regn på väg så vi vände om. Hann precis tillbaka till husbilen innan det började regna.

Såg att i en lada fanns det ett väldigt primitivt snabbköp, med självbetjäning. Man tog det man ville ha och la pengar i ett skrin bredvid kylen. Vi köpte bara en flaska weissburgunder som var otroligt god, tyckte vi.

Dagens resa var på cirka 31 mil.

Var mulet och disigt nästa dag, men vi tog ändå en cykeltur.

Stannade till vid ett vinkoperativ i Königschaffhausen.

Var lite annat upplägg här än vad vi var vana vid, stod bara enstaka flaskor i hyllorna. Man fick välja vad man skulle prova och om man köpte något fick man vänta ett tag innan man fick varorna.

Cyklade uppför kullarna och fick en bra vy över Königschaffhausen.

Längre upp höll man på att skörda druvor. Einar pratade lite med druvplockarna och de tyckte att vi absolut måste ha med oss lite druvor och gav oss några klasar. När Einar ville betala skrattade de bara och sa att det fanns tillräckligt ändå.

Cyklade upp lite till och knäppte kort. Fortfarande ganska disigt så sikten var inte den bästa.

Fanns förstås även mogna röda druvor.

Einar fick vara med på kort innan vi började cykla ner igen.

Då vi kom tillbaka till husbilen sköljde vi druvorna vi fått. De var otroligt söta, men med många kärnor.

Såg att det kommit lite fler husbilar till ställplatsen. Gick upp till den lilla serveringen, som finns vid receptionen, och köpte lite fikabröd. Passade också på att beställa frukostbröd.

Efter frukost nästa morgon bestämde vi oss för att åka till Bickensohler i Vogtsburg för att köpa mer av deras weissburgunder.

Inte helt oväntat fick vi vänta på tåget då vi skulle åka genom Königschaffhausen. Såg att man kunde ta med sig cykeln ombord på tåget.

Stannade på en parkeringsplats för att kunna ta lite kort på vyerna. Var mycket småvägar för vandring eller cykling, och ganska välskyltat.

Var en fantastisk utsikt, trots att det var lite gråmulet. Omöjligt att få med på kort hur det kändes att stå och titta ut över Kaiserstuhl. (Zooma i bilden genom att flytta runt markören.)

Man plockade de mogna druvorna även här.

Vägen mellan Königschaffhausen och Vogtsburg var både brant och kurvig.

Var inga problem att hitta Bickensohler, som låg utefter huvudgatan i Vogtsburg.

Man hade vinet vi sökte, och naturligtvis många fler sorter. Noterade att vi i alla fall fick våra weissburgunder till ett lägre pris än vid ställplatsen.

Vi visste att vi skulle bli tvungna att ta en skaplig omväg mot nästa resmål. Anledningen var att vi inte ville köra igenom Frankrike och behöva klistra husbilen full med jättefula skyltar, som någon fransk byråkrat bestämt att alla fordon över 3,5 ton måste ha.

Vi åkte på omvägar mot Saarburg i riktigt busväder.

Fast då vi passerat högsta punkten och var på väg neråt var det ett helt annat väder.

Då vi bara hade några mil kvar bjöds vi på en vacker syn då kvällssolen lyste på en klippa. Påminde oss lite om vyerna vi sett då vi åkte husbil till en golfklubb i Sedona (USA) 2012.

Då vi kom fram började det skymma. Vi hade tur och hittade en jättebra plats på Reisemobilpark Saarburg för 13,5 euro per natt. Precis som på flera andra ställen var det mynt i en automat som gällde om man ville ha 230V, kostade 0,7 euro per kWh.

Dagens resa, med en omväg på drygt 6 mil, blev på cirka 34 mil. (Vi följde i princip gränsen mot Frankrike.)

Precis som meteorologerna förutspått var det rejält dimmigt nästa morgon, fast det skulle bli riktigt fint väder.

Hörde ett väldigt tutande klockan 09:00, var brödbilen som kom till ställplatsen.

Efter frukost tog vi cyklarna in mot Saarburg. Var fortfarande ganska dimmigt.

Låg dimma över stan också.

Man odlade druvor ända inne i stan, och höll på att skörda då vi cyklade förbi.

En sak som är speciell med Saarburg är att man har ett vattenfall mitt inne i gamla stan, syns uppe till vänster i bilden. Förr i världen hade man flera kvarnar inne i stan. Byggnaderna på höger sida ingick i ett kvarnkomplex där den första byggdes redan på 1500-talet och innehöll en bark-kvarn. Barken användes sen för garvning av skinn.

Om man tittade åt andra hållet såg man mest hustak.

Ligger massor av restauranger utefter vattnet, ovanför vattenfallet.

Gick runt och tittade i gamla stan ett tag. Sen slog vi oss ner på en restaurang intill vattnet och beställde in varsin glass och något att dricka.

Tog en cykeltur uppför backarna utanför stan och såg delar av stan från lite högre höjd.

Einar tog sig upp till Kruter Berg (245 m) och tänkte ta sig till en utsiktspunkt. Fast då han åkt nerför den rejält branta backen på bilden ovan blev han lite tveksam.

Stigen blev ännu smalare och det var trappor för att ta sig vidare, så det kändes som om vägen var till för vandrare. Vände om och cyklade tillbaka.

Blev i alla fall ett kort till ner mot Saarburg från en annan vinkel.

Cyklade över bron för att ta oss till Weingut Dr Wagner.

Vi hade inte väntat oss att det skulle vara en kvinnlig vinbonde. Christiane Wagner är 5:e generationen Wagner som odlar Rieslingdruvor på skifferkullarna vid floden Saar. Hon bad om ursäkt för att hon hade arbetsklädsel och vi fick tjata lite för att få ett kort på henne.

Cyklade tillbaka till husbilen med några flaskor vin. Tog ett kort på vår plats och sen tog vi cyklarna och följde floden åt andra hållet.

Efter några kilometer kom vi till en stor sluss, där vi vände och tog oss tillbaka.

Satte oss ute i solen med varsitt glas vitt vin.
Efter ett tag gick vi bort till receptionen, där kunde man också handla både vin och andra drycker. Man hade även en liten servering i anslutning till receptionen.

Eftersom det var så fint väder blev det grillat till middag.
Var lite trötta men ändå riktigt nöjda med en härlig dag i fint väder.

Nästa dag var det grått och regnigt, fast kön till brödbilen var lika lång som dagen innan. Stod i kö så att vi fick goda frukostbröd den här morgonen också. Åkte vidare efter frukost och precis då vi lämnade ställplatsen slog vägmätaren om till 77777 km.

Vi åkte mot Moseldalen och stannade till i Trier för att titta på Porta Nigra. Det var lördag och man hade någon sorts marknad, stod bland annat en massa traktorer framför.

På andra sidan var det riktigt rörigt med massor av stånd där man bland annat kunde köpa olika sorters likörer.

Var riktigt höstväder, stannade till precis innan orten Schleich och tog ett kort.

Vi hade koll på att vissa broar över Mosel var avstängda för underhåll och var beredda på lite omledningar. Fick dock en liten överraskning när vi hamnade på en riktig panoramaväg högt ovanför Mosel. Lustigt nog fick vi samma vy över Trittenheim, som då vi var där med Sandra och Stefan några månader tidigare. Fast då var det cykel upp för backarna till ett panoramabad och det var 35 grader varmt, nu var det 14 grader.

Var till slut framme vid Knaus Campingpark Bernkastel-Kues, som har en lite smal infart.

Sa att vi ville ha en plats som inte var så blöt, eftersom det var ganska fuktigt inne på campingen. Campingen kostade 42,9 euro per natt. Var lite slirigt i alla fall på vår plats, så vi ställde oss på längden ganska nära asfalten. Stod en husbil på platsen intill och de hade ställt sig likadant. Efter nån timme var det blå himmel och riktigt varmt ute.

Vi gick iväg mot Bernkastel-Kues, som syns i bakgrunden.

Då vi gick på bron över Mosel såg vi en pråm som var tungt lastad

Bettan fick också vara med på ett kort med Sankt Michaelskyrkan i bakgrunden.

Gick bort till gamla stan och stannade till vid torget för att ta kort. Var en hel del turister som strosade runt.

Bettan fick också vara med på ett kort.

Vi tänkte ta varsitt glas vin i solen, men fick gå ganska långt eftersom det var fler turister som hade samma tanke. Hittade till slut en liten restaurang med ledigt bord i solen.

Vi gick runt ganska länge i gamla stan och blev lite sugna på apfelstrudel. Var lite tveksamma till om det skulle funka med vin till, men ett sött Rieslingvin gick alldeles utmärkt att dricka till.

Då vi var på väg tillbaka till campingen såg vi en turistbuss från Uppsala vänta på grönt ljus. Blev lite häpna, för bredvid chauffören satt en av våra bekanta. Vi hann dock bara vinka till honom då vi korsade gatan.

Såg en kryssningspråm som förtöjt en bit från gamla stan.

Började regna på oss sista biten fram till campingen, så det blev en innekväll i husbilen.

Dagens resa var på ungefär 9 mil.

Hade regnat i princip hela natten och det regnade fortfarande då vi skulle ge oss iväg.

Var lite oroliga för att det skulle bli problem att komma loss, hade ju blivit lite hjulspinn då vi ställde oss på plats dan innan.

Hade blivit små sjöar här och var på campingen. Tror att vi kom loss utan hjulspinn tack vare att hjulen avlastats av de hydrauliska stödbenen, och inte sjunkit ner så mycket i den fuktiga marken.

Som man ser på bilden ovan var det riktigt trist väder då vi åkte vidare.

Åkte upp till en rastplats i närheten av Hochmoselbrücke, bron invigdes november 2019. Trodde att man skulle kunna få en fin vy över Moseldalen. Det var dock inhägnat område, eftersom man höll på att bygga utsiktspunkten ”Moselsteg” som skulle vara klar i juni 2023. Vi fick nöja oss med vyn på bilden ovan.

Vi åkte i alla fall på Hochmoselbrücke och i närheten av Ürzig kan man i alla fall se bron.

Då vi kom till Zell svängde vi ner mot ställplatsen som ligger intill Mosel, men det fanns inga platser lediga. Vi åkte bara och ställde oss utefter gatan, framför en annan husbil.

Regnade fortfarande rejält, så vi skippade ett längre besök i Zell. Tog bara ett kort innan vi åkte vidare.

Vi visste att det finns en ställplats vid Mühlenhotel Konschake, som ligger lite ovanför Mosel, i Burgen. Regnade inte längre då vi kom dit och vi var helt ensamma på ställplatsen. Gick in och betalade 20 euro för en natt, inklusive el. Då ingick även tillgång till dusch och wc.

Var inte sugna på att göra mat i husbilen och vi visste att det fanns en bra restaurang lite närmare floden. Vi var fortfarande ensamma på ställplatsen då vi gick iväg mot Pizzeria Diwana.

Blev ett kort på Bettan då vi var på väg mot restaurangen.

Det hade slutat regna för länge sen och det var helt vindstilla. Var inte ens en liten krusning på Mosel.

Einar blev glad då han hittade ”Zigeunerschnitzel” på matsedeln, och det var en rejäl portion som kom in.

Bettan blev minst lika glad då hon fick in sin ”Calamari”.

Vi var rejält mätta då vi gick tillbaka till husbilen.

Dagens resa, utefter Mosel, var på drygt 10 mil.

Höstresa 2022 v.38

Nästa dag lyste solen på oss. Vi hade bestämt att vi skulle åka till Golfanlage Hohwacht, eftersom de har både golfbana och uppställning för husbilar/husvagnar.

Tog ett kort på uppställningen innan vi gav oss av

Ställde upp bilarna och bokade starttid 11:50. Lyckades dock strula till det så att vi slog ut från tee 1 på en slinga som var avstängd för banunderhåll. Det löste sig dock och vi fick en ny tid lite senare och var definitivt redo då det var dags att börja rundan.

Vi hade riktigt varmt och skönt under rundan, var dock lite oroliga över att det var mörka moln ute över havet och att vi hörde åskmuller. Vårt golfspel var väl inte något att skryta om, men vi hade en trevlig runda och slapp både regn och åska.

Tog det lugnt efter rundan och efter middag pratade vi lite om planerna för nästa dag. Vi bestämde att vi skulle träffas i Soltau.

Dagens resa var på cirka 3,5 mil.

Soligt och varmt nästa morgon då vi lämnade golfklubben. Konstaterade även den här gången att passagen förbi Hamburg var utan ”stau”, om man valde att åka på A1. Då vi kom fram till Soltau tyckte vi inte att det såg speciellt trevligt ut. Såg att det skulle finnas en liten camping i Essel, som bara var några mil bort.

Vi hade otur och fick stanna vid en järnvägsövergång. Konstaterade att man hade extremt bra marginaler för tågen, tror vi stod och väntade drygt 10 minuter innan tåget äntligen kom. Var i alla fall till slut framme vid Camping Aller Leine Tal. När vi checkade in passade vi på att beställa nybakt bröd till nästa morgon. Campingen var billig och kostade 18 euro, inklusive el (elskåpet hade definitivt sett bättre dagar).

Var lite fuktigt på marken och en del av campingen var avstängd, men vi hittade bra platser och kunde sitta i eftermiddagssolen och ta det lugnt.

Gick runt lite på campingen och såg att man även erbjöd möjlighet till ”glamping”. Ordet kommer från engelskans glamorous camping, och innebär att man kan ha ett mycket bekvämt boende i tält utan att släpa med sig egen utrustning.

Det fanns också en liten badsjö, som inte lockade så mycket just då. Man ser i förgrunden att den grunda delen av sjön definitivt behövde rensas.

Dagens resa var på drygt 24 mil.

Efter frukost med nybakt bröd åkte vi vidare ner mot Wernigerode.

Då vi närmade oss Ilsenburg såg vi att det fanns mer kuperad terräng i närheten.

Vi hittade till ställplatsen i Wernigerode utan problem, fast då vi skulle betala var det lite stökigt. Man skulle kunna betala 20 euro med kort i en automat, men inget av våra kort dög. Slutade med att vi stoppade i 20 euro i mynt. Strömmen kostade 1 euro/kWh, som skulle stoppas i en annan automat.

Vi gav oss ut på stan för att försöka hitta till järnvägsstationen. Såg ett ånglok som fyllde på kol.

På vägen till järnvägsstationen såg vi ett hus som verkade ha en vägg klädd med takpannor.

Vi hittade en liten kiosk som sålde glass och Einar måste förstås köpa en strut.
Sen tog vi oss till stationen och lyckades köpa biljetter för morgondagen till en tur på Harzer SchmalspurBahnen. Skulle bli sovmorgon eftersom de tidiga turerna redan var fullbokade.

Gick sen runt lite och tittade på stan. Stannade och tog en öl.

Vid rådhuset hade man någon sorts löptävling. Var en hel del folk som kom springande och sen rundade rådhuset innan de fortsatte. Då det var dags för middag gick vi bort till husbilarna.

Dagens resa var på drygt 15 mil.

Vi tog oss till järnvägsstationen i sakta mak, eftersom vårt tåg skulle avgå först 11:55.

Två förväntansfulla resenärer utanför stationsbyggnaden.

Bettan på väg att ta plats på tåget.

Var munskyddskrav ombord på tåget.

Fanns en linjekarta på det lilla bordet nedanför varje fönster.

Vi hade satt oss i sista vagnen och kunde gå ut och titta bakåt.

Om man gick ut, längst bak, och tittade framåt kunde man få en skymt av hela tåget när järnvägen svängde.

Vi var tvungna att byta tåg, eftersom vi hade valt att åka upp på Brocken (norra Tysklands högsta berg).

Såg en liten, men hög klippa, som märkligt nog var bevuxen med små träd. Man kunde också se att granarna inte såg speciellt friska ut.

Området Harz hade haft flera års torka och sedan ett år med kraftiga regn. Detta gjorde att granskogen var försvagad och extra mottaglig för angrepp från granbarkborren. Vi såg flera kvadratkilometer granskog som var helt förstörd och bara låg som ett gigantiskt plocke-pin.

Till slut var vi i alla fall framme vid Brocken, där det bland annat finns ett observatorium. Var betydligt svalare ute och vi var glada över att vi hade med oss täckjackorna i ryggsäckarna. Vi läste på en skylt att det rådde Skandinaviskt klimat på Brocken och att årsmedeltemperaturen bara var 4 plusgrader samt att man hade mer än 300 dagar med dimma per år. Dessutom är Brocken det mest blåsiga berget i Tyskland. Den här dagen var det som tur var nästan vindstilla.

Vi gick in på restaurangen som finns i närheten av perrongen. Var inte så hungriga så vi ville bara ha något lätt att äta. Einar läste fel på menyn och trodde att de hade tomatsoppa med nudlar, men det var tomatsås som man fick pasta till. Vi var måttligt imponerade av anrättningen, men ölen var i alla fall god.

Vi bestämde oss för att gå runt lite på Brocken, medan Gittan och Pelle tog nästa tåg tillbaka. Var inte så bra sikt, dock ingen dimma, men man hade i alla fall flera mils sikt. Såg just då inte alls ut som det som Goethe beskrev i Faust då han skrev om Harz bergshäxor.

Vi gick upp till högsta punkten, 1142 meter, och blev fotograferade. Man hade lagt metallplattor som var riktade i olika väderstreck med avståndet till flera kända städer. Oslo var bara cirka 80 mil bort, fågelvägen.

Efter några timmar gick vi ner till perrongen och väntade på att vårt tåg skulle komma in.

Efter en stunds resa stannade vi och konduktören kontrollerade att en växel stod i rätt läge, innan vi fortsatte.

Vi åkte bara en liten bit innan vi stannade igen. Det var ett uppåtgående tåg som skulle passera. Då det tåget passerat backade vårt tåg tillbaka, förbi växeln.

Medan vi stod still funderade vi på vad det var för märkliga skapelser som stod intill järnvägen, kom dock inte på vad det var.

Då vi kom tillbaka till stationen i Wernigerode blev det ett sista kort på ”vårt” ånglok som tydligen backat hela vägen ner med alla vagnarna.
Då vi kom tillbaka till husbilen blev vi bjudna på räkmackor, hos Gittan och Pelle, som smakade fantastiskt bra.

Nästa dag ringde vi till Golf Club Harz, som ligger i Bad Harzburg, och kollade om det gick bra att komma med två husbilar och spela en runda. Det var inga som helst problem.

Ställde upp husbilarna och gav oss sen iväg mot 1:a tee. Från golfbanan kunde man se bergen som vi besökt dan innan.

Efter att ha spelat några hål såg vi att delar av golfbanan ibland användes som galoppbana. Ett av hindren syns tydligt från tee ovan.

Vi hade skapligt väder hela tiden och banans skick var helt ok. Damerna på väg att putta på ett hål som hade ett hopphinder mitt på fairway.

Vi hade frågat om det var ok att övernatta på klubben med husbil och det var inga problem, fast det fanns ingen tillgång till ström. Kostade dock inget att stå där.

Dagens resa var på cirka 3 mil.

Nästa dag åkte vi mot floden Main och närmare bestämt mot Nordheim am Main. Vi hade bestämt oss för att undvika autobahn och åkte på lite mindre vägar söderut.

Var bitvis ganska kuperat, med många vackra vyer, som vi bara njöt av genom fönstret. Kanske inte syns så bra, men kullen på bilden är ett gigantiskt stenbrott.

Hittade en ganska stor rastplats där vi stannade och fikade. Körde på och kom till ställplatsen i Nordheim am Main, som tyvärr var fullbelagd.

På andra sidan floden Main hade Gittan och Pelle hittat Campingplatz Escherndorf am Main. Vi var dock på ”fel” sida av floden. Antingen kunde vi åka tillbaka över en bro eller också kunde vi ta en färja. Färjan var inte speciellt stor och den lutade betänkligt.

Efter viss tvekan tog vi alla fall färjan, och det gick ju bra. Fast vi sa till varandra att det var första och sista gången vi tog den genvägen, med husbil.

Vi fick skapliga platser ganska nära floden. Vår husbil står något till höger om de två träden i mitten av bilden.

Det fanns en liten sandstrand vid floden, men ingen av oss var sugen på att bada. Var i och för sig lika bra, eftersom en kull med svanungar höll till där, och de skitade ner ganska rejält.

Dagens resa var på drygt 32 mil.

Var lite gråmulet nästa dag, men vi hade bestämt att vi skulle cykla in till Sommerach.

Precis innan vi gav oss iväg såg vi 2 st flottar komma glidande med strömmen utefter floden, en av dem på bilden ovan. Var fullt med folk på flottarna, som tjoade och var glada.

Vi vågade i alla fall ta färjan över floden till Nordheim am Main.

Vi cyklade uppför till en utsiktspunkt. Sist vi var i trakten hade Einar sin MTB och det var rejält jobbigt att ta sig uppför. Nu hade även Einar elcykel och det var en otrolig skillnad.

Vi ville förstås vara med på kort med alla druvodlingarna i bakgrunden.

De andra cyklade mot Sommerach, men Einar fick syn på vägen till utsiktspunkten vi var vid då vi var där tillsammans med Sandra och Stefan, i somras. Blev ett kort därifrån också.

Inne i Sommerach gick vi in till weingut Klaus Henke, som höll till mitt inne i byn. Det var ett annat par som satt och provade viner utanför, och man undrade om det var ok för oss att sitta inne i lokalerna där man gjorde vin (vilket förstås gick bra).

Var mycket trevligt att sitta där och Klaus, som pratade mycket bra engelska, berättade en hel del både om sin familj och vinerna vi fick prova. Efter ett tag hörde vi att paret som satt utanför och provade viner också var svenskar.

Efter att ha provat en hel del olika viner bestämde vi oss för vad vi ville köpa. Klaus fick hjälp av sin far att packa våra viner i lådor.

Efter vinprovningen gick vi till en restaurang på andra sidan gatan. Vi hade faktiskt ätit lunch där med Sandra och Stefan förra gången vi var i Sommerach. Alla var ganska hungriga och beställde flammkuchen, som smakade jättebra.

Cyklade inte uppför vinberget utan tog den lite flackare vägen tillbaka. Stannade och knäppte kort på röda druvor. Precis då stannade en äldre man med sin bil bredvid och gick fram och mumsade på druvorna. Vi frågade om det var ok att smaka och de var otroligt söta med väldigt många kärnor.

Hittade tillbaka till färjan utan problem. På kvällen gick vi till campingens restaurang och åt middag. Det var stora portioner och dessutom riktigt gott. Plockade in markisen innan vi gick in i husbilen, eftersom vi skulle lämna campingen nästa dag.

Höstresa 2022 v.37

Dags att åka ner till Köpenhamn, för att vara med på Eva´s 50-års fest. Vi startade ganska tidigt och åkte över Uppsala för att hämta upp Micke och Bettans mamma (som också skulle vara med på festen).

Vi stannade vid rastplatsen Gyllene Uttern, i närheten av Gränna, där vi åt vår medhavda lunch.

Gick runt lite för att sträcka på benen. Man kunde skymta Vättern en bit bort ifrån rastplatsen. Passade på att byta chaufför innan vi åkte vidare, så att Einar fick ta det lugnt ett tag. Bettan hade lite otur, eftersom det först blev ett långt vägarbete och sen hamnade vi i en jättelång kö efter en militärkolonn.

Nästa stopp blev vid Skåneporten i Örkeljunga där vi passade på att fylla på gasol hos Gasolesset. Bytte chaufför igen innan vi åkte vidare.

Vi åkte med 18:00 färjan från Helsingborg till Helsingör. Var framme hos Eva ungefär 1 timme senare. Där blev vi bjudna på pizza, med ägg, som smakade jättegott.

Resan ner till Bagsværd var på cirka 70 mil.

Nästa morgon körde vi fram husbilen så att den stod lite närmare staketet.

Delar av cykelstället stack ändå ut lite över gångbanan, så vi satte lite plastband på cyklarna. Vi hade skaffat elcyklar bägge två och använde numera ett cykelställ på dragkroken istället, och då stack cyklarna ut lite mer än tidigare.

Dagen gick ganska fort, fanns mycket att prata om. Eftersom det var varmt och skönt ute bestämde vi oss sen för att promenera till Aldershvile Slotspavillon, där festen skulle hållas.
Vi var ändå bland de första gästerna på plats, vilket kändes ganska bra då vi slapp gå runt och presentera oss.
Sandra, Stefan och Wilma hade flugit ner från Stockholm för att vara med, och bodde på ett hotell i närheten.

Wilma blev lite blyg, eftersom det var så många nya ansikten och en ganska hög ljudnivå. Hon fick ett glas saft och satte sig tillsammans med Einar i trappan, så att hon själv kunde välja när det var dags att gå in till alla gästerna.

Eva hälsade alla välkomna då vi satt oss till bords.
Sen blev vi serverade en utsökt och riklig meny med förrätt och varmrätt.
Som vanligt på kalas fanns det massor av sånger att välja på, och det fanns en ”allsångsledare” som såg till att alla sjöng på samma sång.

En hel del tal fick alla också lyssna på. Några var mycket ambitiösa och hade säkert tagit rätt mycket tid att förbereda.

Även efterrätten var väl tilltagen och dessutom mycket god.

Einar höll också ett tal till Eva.

Wilma hade ätit ordentligt av sin barnanpassade middag och mumsade på egen efterrätt.

Efter maten var det dags för en inhyrd DJ att se till att det fanns chans att dansa. Värdinnan var bland de första som passade på att ta en svängom.

Syntes att både mor och döttrar hade roligt på festen.

Efter några timmars dansande smakade det mycket bra med lite nattamat.
Då festen var över gick vi tillsammans med Eva tillbaka till hus och husbil.

Vi hade visserligen gjort en långresa i juli, men vi hade ju i princip kommit halvvägs till vindistrikten i Tyskland. Hade suttit hemma och gjort en preliminär rutt, som skulle ta oss till både nya och gamla resmål. Så efter att ha sovit ut sa vi hej till de andra och åkte mot Rødby.

Tog färjan som gick 17:00 mot Puttgarden och lämnade Danmark.

Vi var pigga och utvilade och såg fram emot några veckors husbilsresa. Då vi lämnade färjan åkte vi till Reisemobilstellplatz Heiligenhafen där Gittan och Pelle väntade. Vi hade tur och fick en bra plats bredvid dem. Ställplatsen kostade oss 16 euro per natt, och el kostade 0,75 euro per kWh. Efter middagen gick vi in till Gittan och Pelle och berättade lite om vad vi tänkt oss för olika resmål.

Dagens resa var på drygt 21 mil.

Sommarresa 2022 v.31

Den här dagen, och veckan, började med regn.

Lite annan klädsel än tidigare dagar, då vi gick mot första tee. I början av rundan blev vi rejält blöta och paraplyerna kom fram. Fast sista timmen kom solen och vi hann torka upp. Efter gemensam lunch åkte några hemåt medan vi åkte vidare, tillsammans med Britt-Marie och Stellan, till Åsundsholm Golf & Country Club. Vi tog inte den bästa vägen dit, så det blev många kilometer på grusväg.

Vi fick en fin plats, inte så långt från sjön Åsunden. Var fint väder ute så vi satt allihop ute hos Britt-Marie och Göran, som också var där.

Dagens resa var på cirka 3,5 mil (med onödigt mycket grusväg).

Nästa morgon var vädret inte riktigt lika fint, men inget regn.

Tog kort ner mot uppställningsplatsen då vi gick upp mot golfbanan för att spela en runda.

Vi ville vara med på kort då vi spelat ett tag. Fast vi inte spelade så bra bestämde vi ändå att banan absolut var värt ett besök till.

Efter avslutad runda gick vi och duschade. Fanns visserligen möjlighet att gå ner och bada i sjön, men vi sa att det får vara till nästa besök.
Packade ihop våra grejor och åkte vidare, men stannade till hos Fritidssport för att köpa ny fjärrkontroll till Bettans golfvagn. Gjorde ett kort stopp vid reningsverket i Svenljunga för att tömma gråvatten. Åkte sen vidare för att kolla på ett världsarv.

Vi stannade vid radiostationen i Grimeton. Tog en guidad tur för att få reda på lite fakta. Emma, som vår guide hette, började turen framför en liten fontän. Fontänen var tidigare en aktiv del i kylningen av radioutrustningen. I bakgrunden syns också några av de sex 127 meter höga tornen som bär upp den 2,2 km långa antennen.

Vi gick mot själva maskinhallen där utrustningen finns. Utanför stod en vridbar riktantenn, som numera låsts i sitt läge.

På bilden syns kontrollpanelen för den elektromekaniska långvågsändaren. Den sände med en frekvens av 17,2 kHz i VLF-bandet och effekten var 200 kW. Själva radiostationen öppnades 1924 och var den första direkta radioförbindelsen mellan Sverige och USA.

Den svartmålade maskinen är den s.k. Alexanderson-alternatorn, som konstruerades av Ernst Alexanderson. Han var en svenskfödd chefsingenjör vid RCA.

Ursprungligen hade radiostationen 2st Alexanderson-alternatorer, men den ena ersattes av den modernare utrustningen som syns på bilden ovan.

I ett annat hus var det ett litet museum. Där kunde man bland annat se det meddelande som Gustav V skickade till USA vid den officiella invigningen 2 juli 1925.

I entrén kunde man göra en liten nostalgitripp genom att titta på alla ericsson-telefoner som tagits fram.

Vi åkte vidare till ställplatsen vid marinan på Getterön. Var en hel del lediga platser då vi kom, men fylldes på allt eftersom kvällen närmade sig.

Vi tog en liten promenad vid marinan, och det såg ut som om de flesta platserna var upptagna.

Vi gick ut på piren som skyddade marinan mot havet och blev fotograferade.

På vägen tillbaka fick man en annan vy över ställplatsen. Man ser också att det började bli trångt. Satt ute och pratade tills det var läggdags, eftersom det inte fanns några mygg.

Dagens resa var på knappt 14 mil.

Nästa dag var himlen blå och solen lyste på oss. Som man ser på bilden stod vi inte så långt från vattnet.

Tog oss till Sjögärde GK, där vi skulle spela lottad partävling i två dagar. Man hade stängt av en stor del av parkeringen, och vi fick en bra plats.

På kvällen då alla kommit var det samling på restaurangens stora terrass för information och utdelning av scorekort. Det var lottat så att ingen fick spela med sin partner någon av dagarna. Dessutom var det så att man fick en annan spelpartner dag 2.

Satt ute och pratade tills det började åska och regna rejält, då fick vi bråttom in. Spelade lite Yatzy innan det var dags att sova.

Dagens resa var på knappt 3,5 mil.

Nästa dag sken solen på alla golfare och det blev en trevlig runda i fint väder för alla. Fast golfspelandet kanske inte gick så bra.

Framåt eftermiddagen var alla klara med sin runda och vi samlades utomhus vid ett långbord.

Långbordet syntes även från lite högre höjd.

Sista speldagen var det soligt och varmt då vi började våra rundor, med nya partners.

Einars spelkompisar pustar ut efter rundan, på restaurangens terrass.

Från terrassen kunde man se när Bettan och hennes spelkamrater spelade sista hålet. På bilden har de precis spelat klart rundan.

På kvällen var det samling inne på restaurangen för att äta en avslutningsmiddag och även ha prisutdelning för tävlingen.

Nästa dag började vi resan hemåt. Blev några stopp på vägen hem, bland annat för att tömma gråvatten på ett Truck Stop i Mariestad. Var hemma strax efter 17 och började lassa ur bilen, vilket tog några timmar. Var ändå skönt att komma hem efter att ha varit på resa i 5 veckor.

Sista etappen för den här resan var på cirka 51 mil.

Årets sommarresa blev på cirka 360 mil och vi åkte ungefär enligt kartan ovan.
(Färjeresan Nynäshamn-Rostock är gissad, rutten kanske inte stämmer alls.)

Billigaste dieseln vi tankade var på en Shell-mack i Lahnstein (utefter Rhen), där fick vi ge 20,73 kronor, med den växelkurs vi fick på vårt Mastercard-kort.
Dyraste var dieseln i Sverige, på en Qstar-mack i Sandhult, där fick vi ge 24,06 kronor (och då hade vi ändå 25 öre rabatt via Husbilsklubben).

Sommarresa 2022 v.30

Det hade börjat regna vid 6-tiden på morgonen och regnet vräkte ner då vi gjorde oss klara att lämna campingen. Försökte vänta ut regnet, men gav till slut upp och packade ihop.
Åkte mot JR Larmcenter i Lindome för att be dem kolla på en av sensorerna till larmet, som krånglat då och då. Regnade rejält i Lindome också. De hade lunchstängt då vi kom fram, så vi väntade ett bra tag. Försökte komma fram på telefon då de skulle ha öppnat, men gav till slut upp och åkte vidare.

Då vi åkte genom Göteborg var det rejäla översvämningar på en del av vägarna. Tog oss till en ställplats i Partille, men den var väldigt blöt och såg inte så inbjudande ut.

Åkte istället vidare till Bredareds GK, som har uppställningsplatser. Var rejält blött där också, men det gick ingen nöd på oss.

Dagens resa var på cirka 18 mil, med lite omvägar.

Dan efter hade det klarnat upp och efter frukost bokade vi in golftid på banan.

Banan var ganska trevlig, och vi fick tid att titta på omgivningarna eftersom bollen framför oss var ganska långsam. Var rätt stor skillnad mellan gul och röd tee på hålet på bilden. Fotot är taget från gul tee, och Bettan skymtar på röd tee lite till vänster nedanför mitten.

Två herrar, Rutger och Lars, kom ikapp oss efter 4 hål och vi frågade om de ville spela med oss, eftersom det gick så sakta framför oss. Var trevligt att få sällskap med några som kunde banan.

Efter avslutade runda tackade vi för sällskapet och tog en dusch innan vi packade ihop och åkte vidare.
Började bli dags att tanka, så vi tog en liten omväg förbi Sandhult där det finns en Qstar mack. Där kostade dieseln 24,06 kronor per liter, lite skillnad mot Tysklands priser.

Vi hade anmält oss till Caravan Club´s RiksMästerskap i Golf, som skulle spelas på Borås GK om några dagar. Vi åkte dit och kunde konstatera att vi var tidigt ute.

Med omvägen förbi Sandhult blev dagens resa knappt 3 mil.

Nästa dag kom det många ekipage och ungefär hälften var på plats framåt kvällen. Många bekanta som vi inte sett på ett tag, så det blev en hel del småprat.

Nästa dag lyste solen på oss och väderprognoserna sa att det skulle vara soligt och varmt de kommande dagarna också.

Vi hade flyttat oss lite grann och var nöjda med vår plats.

Einar tog en tur med sin mountainbike, och följde ett spår utefter golfbanan. Efter ett tag gick spåret in i skogen där det nog var länge sen någon gått eller cyklat. Leriga gropen till vänster var 3-4 dm djup. Vände om och åkte långtur på asfalt och grus istället, det blev drygt 27 kilometer.

På torsdagseftermiddagen var alla ekipage på plats. På kvällen var det infomöte med utdelning av scorekort.

Första tävlingsdagen spelade vi skapligt och låg nånstans i mitten av resultatlistan.

På kvällen dukades det till långbord, där alla hade med sig egen mat och dryck. Var trevligt att sitta tillsammans och det blev många glada skratt.

Blev ett kort från ovan då vi suttit ett tag, långbordet lite till vänster ovanför mitten.

Sista speldagen gick det inte så bra för oss, men vi var ändå nöjda efter en trevlig dag på banan i soligt, kanske lite för varmt, väder. På kvällen var det samling med buffé och sen prisutdelning till de som spelat bra.

Nästa dag började folk samlas för att vara med på kommitté Golf´s års-/infomöte.

Kommittén består av 5 ledamöter och Einar hade valt att tacka för sig efter att ha varit med i 4 år. Han blev ordentligt avtackad och fick en fin present.

Det var bestämt att nya och gamla ledamöter i kommitté Golf skulle åka till en annan golfbana för att bekanta sig med varandra. Vi åkte genom Borås och passerade statyn Walking to Borås, även kallad Pinnochio.
Kom sen fram till Kinds GK.

Vi hade bokat platser, så det var bara att ställa upp husbilarna. På kvällen blev det gemensam middag och mycket prat om kommitté Golf.

Dagens resa var på 3,5 mil.