Knivsta till Los Angeles

2012-03-26

Nu var det äntligen dags för en liten semesteresa. Den här gången är det meningen att vi ska åka till Los Angeles och hyra en husbil. Sen ska vi åka runt i 3 veckor och försöka se åtminstone några vackra vyer. Resan började lite trist med att taxin som vi bokat 1 vecka i förväg inte dök upp. Så Bettan blev ganska stressad, men som tur var kunde taxi Stor & Liten rycka in med en bil. Tur att vi var ute i god tid! Incheckningen gick väldigt smidigt. Allting utom “bagage drop” gjorde man vid en automat.

Sen var det bara att sätta sig i “loungen” och ta det lugnt. Bettan går ner i varv med en kopp kaffe och en tidning.

Man kan inte påstå att det var trångt i “loungen” på Arlanda. Planet till Chicago hade mediacenter vid varje stol, men det blev ändå rätt trist att bara sitta ner.

Knäppte kort på kartan, då vi började närma oss Chicago.

Tog även kort på en nedåtvy, fast det var ganska dålig upplösning.
Det tog verkligen lång tid att först vänta vid immigrationsmyndigheten och sen tullen. Sen var det enorma köer för att komma igenom röntgen av handbaggage och kroppsröntgen. Vi hann i alla fall sätta oss i “loungen” och skicka några e-mail innan det var dags att gå ombord. Tyvärr hade vi inte fått platser bredvid varandra och planet var fullt så flygbolagets personal kunde inte byta åt oss. Vi hade dessutom fått mittenplatser bägge två, som är svåra att byta bort så vi fick sitta en bit ifrån varandra. Einar’s ressällskap gav oss en hel del bra tips inför husbilsresandet.

Tog ett kort genom flygplansfönstret, då vi började närma oss lite mer kuperat område. Det var väldigt oroligt i luften och mycket stora “luftgropar”. Kom i alla fall till slut fram till Los Angeles.

Einar ser ganska pigg ut trots att vi varit på väg i drygt 16 timmar. Efter ganska lång väntan kom vår transferbuss till hotellet. Hade bokat rum på ett lågprishotell, Travelodge hotel , som dög för att sova en natt på. Vi checkade in och köpte sen några snacks och lite youghurt, vi var bara lite småhungriga.
Försökte hålla oss vakna så länge som möjligt för att slippa vakna mitt i natten.

Los Angeles till Barstow

2013-03-27

Vi vaknade ganska utvilade, men tidigare än vi tänkt oss. Lyckades ändå missa den “continental breakfast” som ingick i priset för hotellrummet.
Som tur var fanns det en Denny’s restaurant precis utanför hotellet. Där åt vi en rejäl frukost med omelett, korv, ägg och rostat bröd.

Tog ett kort på en tom hotellpool innan vi gick upp på rummet (var bara 15 grader ute). Sen slöade vi lite på rummet innan det var dags att hämta husbilen. Fick titta på en kort instruktionsfilm om husbilar då vi kom dit.
Sen var det dags att fylla i enorma mängder med papper, innan vi kunde gå och titta på husbilen. Vi ville ha cyklar med oss ifall vi ville lite längre bort än promenadavstånd, då vi ställt upp husbilen.

Kan konstatera att det absolut inte var de snyggaste cyklarna vi sett.
Einar poserar framför husbilen med en av cyklarna. Åkte först till ett köpcenter och handlade en massa saker som kunde vara bra att ha med sig.

Det var inte bara vi som var på väg någonstans, så det gick väldigt sakta i början. När vi åkte på “Telegraph Road” var det precis som Dire Straits sjunger i sin låt “Telegraph Road”. “There’s six lanes of traffic, three lanes moving slow…”

Landskapet var lite kuperat (kortet taget genom sidorutan).

Efter några mil blev det mindre köer och en lite kargare natur. Körde på och kom fram till KOA campingen utanför Barstow. Vi hade bokat plats redan då vi bokade resa och husbil. Var en trevlig liten RV-camping en liten bit från väg 15. Fanns möjlighet att koppla in både el, färskvatten och avlopp (vi nöjde oss med el).

Det fanns gratis Wi-Fi så vi kunde skriva lite mail och uppdatera hemsidan, då vi ätit middag. Sen var det bara att gå och sova.

Dagens etapp var på cirka 20 mil.

Barstow till Las Vegas

2012-03-28

Har fortfarande lite svårt att sova länge på morgnarna. Lite svalt ute idag, men mest blå himmel. Vi fixade egen frukost idag med gröt, youghurt, müsli, bröd, ägg, kaffe och juice. Smakade minst lika bra som den vi åt igår.

Utsikt från “frukostfönstret” i husbilen. Började åka mot Las Vegas och konstaterade snabbt att det var en otroligt tråkig väg utan så mycket att se.

Med undantag för lite “Joshua” träd här och var.

Så här såg det ut i massor av mil (Mojave öknen är inte spännande att åka igenom).

Såg inte så roligt ut vid sidan av vägen heller.

Var nästan lite surrealistiskt när Las Vegas sen dök upp mitt i öknen. Till slut var vi i alla fall framme vid KOA-campingen, bredvid “Circus Circus” i Las Vegas. (Circus Circus ligger på den del av Las Vegas Boulevard som kallas “The Strip”.) Ställde upp husbilen och kopplade in stadsvatten, ström och avlopp.
Tog sen bussen mot “outlet north”, hade tur och fick sitta längst fram och högst upp i en “dubbeldäckare”.

En bild från Las Vegas Boulevard. När vi kom närmare det vita tornet såg vi nån som hoppade ner därifrån. Det satt vajrar som han/hon gled på, men det såg ändå ganska läskigt ut.

Vi kom på att bussen som vi satt på nog inte gick till närmaste vägen till “outlet north”. Så vi hoppade av i närheten av några spelhallar/hotell.
Promenerade nån kilometer innan vi kom till en busshållplats som gick den vägen vi ville åka. Vi kom fram till “north outlet” och gick in i massor av butiker.

Bettan tar igen sig efter att ha handlat en del.

När vi stod och väntade på bussen tillbaka mot city fick vi syn på en märklig byggnad. Det är Lou Ruvo Center for Brain Health. Grundades av Lary Ruvo till minne av hans far, som drabbades av Alzheimer. Lyckades hoppa på en buss som inte stannade på så många ställen, men däremot tog en lite annan väg mot city.

Så vi fick promenera en bra bit på “The Strip” för att komma tillbaka till campingen. Det var definitivt inte kallt ute, men det började skymma så vi gick mot husbilen med alla kassar.

Tog ett kort in mot en tvärgata på den fyndiga förkortning som används för övergångsställe ibland. (Står för pedestrian crossing.) Lastade av alla kassar i husbilen och gick ut för att få lite mat.

Var lite trötta i fötterna så vi gick bara rakt över gatan in på hotell Riviera.

Där fanns enorma mängder med enarmade banditer i olika modeller.
Dessutom fanns något som skulle föreställa en engelsk pub längst in i lokalen.

Slog oss ner där och beställde in en “boddington” med en vacker skumkrona och ett glas Chardonnay. Blev lite skumma proportioner på bilden, ölglaset är i verkligheten större än vinglaset. Drickan användes för att skölja ner en, riktigt god, afrikansk paj. Efter maten testade vi några spelautomater, men det var inte så kul så vi gick tillbaka till campingen.

Det var inte så mycket folk på “the strip”, kanske för att det var en dag mitt i veckan. Einar’s granne på planet till Los Angeles berättade att man absolut inte skulle åka från Las Vegas en söndag. Då kunde resan till Los Angeles ta upp till 10 timmar mot normalt 4, på grund av långsamma köer.

Dagens etapp var på cirka 23 mil.

Las Vegas till Williams

2012-03-29

Idag kände vi oss utvilade, för första gången, då vi vaknade. Blå himmel och ganska varmt redan på morgonen.

Frukostutsikten var inte så rolig idag (fast folk åker väl inte till “Vegas” för utsikten). Fast vi såg fler husbilar från samma firma vi hyrt från (El Monte RV). Efter frukosten packade vi ihop och åkte runt lite i stan. Köpte bland annat ett telefonkort från AT&T så att vi kan ringa billigt då vi inte kan använda skype.

Sen började vi åka mot sydost. När vi kom till utkanten av stan såg vi massor av bostadsområden med låga hus. Antar att många av dem som jobbar inne Las Vegas bor där. Blev ett lite annat landskap då vi kom längre från stan, lika kargt men betydligt mer kuperat.

Svängde ner mot Hoover dammen, eftersom vi var ganska nära. Utsikt över samhället Boulder och lake Mead. Innan vi fick köra in på vägen ner mot dammen fick vi stanna vid en kontrollstation. Alla bilar som åkte ner mot dammen blev genomsökta. Var mycket folk vid Hoover dammen så man fick åka en bra bit för att hitta parkering.

På “insidan” av dammen (nere vid den svarta pilen) gick en bergsget och betade, fattar inte hur den kommit dit.

Bettan, med lake Mead i bakgrunden.

För att avlasta dammen från biltrafik, finns det numera en bro (Memorial bridge) för de som behöver passera.

Vi gick in i besökscentret för att se om vi kunde ta bättre kort på dammen.
Där hade man en likadan säkerhetskontroll som på flygplatserna. Tog ett kort då vi passerat genom kontrollen.

Det gick inte att få med hela dammen på kort härifrån heller.

Vi åkte tillbaka och svängde upp mot en parkering i närheten av bron, för att kunna gå dit och ta kort på dammen. Sen skulle vi åka vidare och då blev det riktigt struligt. Vi följde GPS’en som sa att vi skulle tillbaka över dammen.
Efter att ha åkt en bra bit kom vi till en skylt med “road closed”. (Det var i och för sig inte bara vi som åkte på samma nit.) Tydligen stängde man genomfartsvägen för ett tag sen, eftersom man kunde ta bron istället. Har glömt nämna det, men GPS’en hade ingen svensk röst. Så vi valde en digitalt genererad amerikansk röst. Det lät helt galet då GPS’en försökte få oss att åka tillbaka mot den avstängda vägen hela tiden. Ett exempel: “sväääng hogger om eighty miter”. Så där höll den på och tjatade en bra bit. Till slut var GPS’en nöjd och vi rullade på genom ett kuperat och lite tråkigt landskap.

Stannade till vid en “viewpoint” som vi inte blev så imponerade av, kanske vackrare i annat väder eller…

Det var helt obebyggda trakter mil efter mil. Plötsligt dök det upp en liten by mitt i ödemarken. Sen var det massor av obebyggda mil igen. vi visste inte att det är såna enorma ytor som är helt obebyggda.


Eftersom tankmätaren stod strax under halv tank åkte vi och tankade. Då kom vi fram till att tanken rymmer ganska mycket, det gick i 120 liter!

Såg att vi faktiskt åkt på route 66 till bensinmacken. Åkte vidare tills det började skymma. Tog då in på en KOA-camping i Williams.

Dagens etapp var på cirka 36 mil.

Williams till Grand Canyon

2012-03-30

Idag vaknade vi tidigt igen, men var ändå ganska pigga.

Satt inne i husbilen och tittade ut på en vacker solig morgon då vi åt frukost.
Eftersom vi var klara för avfärd ganska tidigt ringde vi till Sedona golf resort och bokade golftid.

Blev lite fundersamma då vi såg att det fanns en hel del snö kvar utefter vägen. Vi var i och för sig på ganska hög höjd.

Lyckades knäppa kort på ett av alla otroligt långa tåg som vi sett. Notera att det är 4 lok som drar. Vi försökte räkna antalet vagnar, men tappade räkningen då vi närmade oss 100.

Det såg ut litegrann som hemma då vi åkte mot Flagstaff, bara vägskyltarna som var annorlunda.

Stannade till vid en “view point” innan det gick rejält nedför. Som syns var det lite disigt. Stora skyltar innan uppmanade alla förare av tunga fordon att stanna där och kolla bromsarna.

Då vi började närma oss Sedona blev det ett helt annat landskap. Vi hade inga problem att hitta till golfklubben. Blev väl mottagna av personalen i receptionen, blev inskrivna och fick en kartong med bollar. Sen gick vi ner till golfbilen, som var färdiglastad med klubbor, range-bollar och en kyllåda med is. Bara att åka bort till husbilen och byta om till shorts innan vi åkte bort till drivingrangen. Hyrklubborna var riktigt fina. Herrklubborna var ganska nya Titleist och damklubborna Cobra-klubbor.

Bakom tee 1 ser man det vackert röda klubbhuset. En klubbvärd gav oss banguide och lite lokala regler innan han släppte iväg oss. Einar’s utslag blev inget vidare, men studsade på ett träd och in på fairway. Bettan hamnade också på fairway, men med en rak bollbana. Vi turades om så att en fick gå till bollen och den andra körde golfbilen. Eftersom vi suttit still så mycket då vi åkt husbil ville vi gärna röra oss lite.

Spelet flöt på riktigt bra och solen sken från en blå himmel. Vyerna var det heller inget fel på. Bettan tar ut linjen för att putta på hål 5.

Vi spelade faktiskt över förväntan bägge 2, med tanke på att det var första rundan på säsongen. Bettan slår ut på hål 6.

Einar gör sig beredd att spela upp mot green på hål 11.

Kaktusarna kunde tydligen växa var som helst, till och med på en sten.

Mot slutet av rundan kom en av banvärdarna åkande och frågade om han skulle ta en bild på oss. Efter avslutad runda kom en kille och mötte oss och frågade hur rundan gått och om vi var nöjda med klubborna. Han berättade också att för en vecka sen hade man fått 10cm snö och fått stänga banan i 3 dagar. Lät helt osannolikt med tanke på att det var minst 25 grader ute, men han försäkrade att det var sant. Vi var i alla fall jättenöjda med allting och åkte tillbaka norrut, mot Grand Canyon. Det var mörkt då vi kom fram så vi fick leta lite innan vi hittade campingen. (GPS’en som hörde till bilen har hitills inte hjälpt oss då vi letat campingar.) Ställde upp husbilen och tog det lugnt resten av kvällen.

Dagens etapp var på cirka 33 mil.

Grand Canyon

2012-03-31

Blå himmel, men inte läge för frukost ute. Var lite annat stuk på den här campingen, lite mer friluftscamping. Ingen tillgång till ström, bara några få duschar vid entrén, ingen belysning på kvällen m.m. Men husbilen har ju det mesta, även en 110V generator så vi kan köra microvågsugn, dator m.m. Fanns dock ingen tillgång till internet på campingen och ingen mottagning på mobilerna.

Fanns bänkar och grillplats vid varje uppställningsplats. Vi travade ner till receptionen och anmälde vår ankomst, eftersom det var stängt då vi kom igår.
Där fick vi höra att det gick gratisbussar till besökscenter, butiker, utsiktspunkter m.m. Bussarna går var 15:e minut. Så vi hoppade på en buss som stannade utanför campingen. Hoppade av vid “market plaza” och köpte solskyddskräm, eftersom vi glömt kvar den i husbilen. Åkte sen med “röda linjen” längs en 11 km lång del av Grand Canyon. Det finns sammanlagt 9 stopp utefter sträckan.

Första stoppet var “trailview overlook”. Om man tittade söderut skymtade några snöklädda toppar långt i fjärran (uppe i mitten av bilden).

Tittade man åt andra hållet såg man en fantastisk vy över Grand Canyon. Otroligt svårt att förmedla vilken känsla det var att stå och se ut över Grand Canyon. Det fanns stigar som gick utefter “canyonen”, så vi struntade i bussen och gick istället. Fick sällskap med Lizzy och Mike som jobbade som sköterskor på sjukhuset i närheten.

Stannade efter ett tag för att kunna vara med på bild. Fortsatte sen till fots till nästa utsiktspunkt (som bussen stannade vid). (Hela stigen var som en enda lång utsiktspunkt.) Gick faktisk mer än hälften av den 11 km långa vägen som bussen tog.

Tog lite fler kort, ganska många faktiskt, ett av dem ovan.

Blev mycket fotograferande.

Vid en av utsiktspunkterna pekade en “ranger” ut en klippa som man döpt till “alligator rock”. Med lite fantasi kan man se konturen av en alligator, börjar längst ner och går upp till strax under mitten. Man ser även den lerfärgade Colorado floden lite till vänster om mitten.

Det märktes att man fokuserar på miljön här, mycket skräptunnor med “recycle” skyltar. Dessutom var gas-bussarna gratis vilket gjorde att det var väldigt lite bilar på vägarna. (Bilarna bakom bussen är parkerade.) Man hade även slutat sälja vattenflaskor. Man kunde dock köpa tomma flaskor för “refill”.

Fanns såna här “refill” stationer på flera ställen. Vattnet var riktigt gott. Då vi gick på bussen vid “Hermits rest” hade det börjat blåsa rejält och det var inte så varmt längre. Vi var lite möra då vi återvände mot campingen, drygt 6 timmar efter att vi lämnade den. Ecco trail skorna som vi köpte på “north outlet” i Las Vegas var otroligt sköna att gå i. Var ändå skönt att sitta ner efter allt promenerande. Efter lite funderande bestämde vi oss för att skippa solnedgången över Grand Canyon. Är säkert en vacker syn, men vi kände att nu ville vi sitta ner och bara slöa. Spelade lite kort och läste resten av kvällen.

Grand Canyon till Needles

2012-04-01

Vi vaknade tidigt, som vanligt. Hade blåst rätt rejält hela natten, och var ganska svalt ute. Åt frukost inne i husbilen. Bestämde oss i alla fall för att gå ner en liten bit i Grand Canyon, utefter en av vandringslederna. Tänkte inte gå hela vägen ner, eftersom det skulle ta ganska lång tid. Checkade ut från campingen och parkerade husbilen vid “market plaza”.

Tog på oss funktionströjor, fleecetröjor, vindtät jacka och mössa. Tog sen bussen till “bright angel trailhead”. Det blåste riktigt kalla isande vindar uppe vi kanten av Grand Canyon.

Men Bettan var rustad för både kyla och vind.

Då man kommit ner en bit upphörde i alla fall vinden, men på norrsidan var det både snö och is.

En del utstickare skulle man inte gå ut på, trots att de kunde se säkra ut. Syns kanske att vädret var betydligt sämre än igår. Efter ett tag möte vi flera vandrare som var på väg uppåt, de flesta både flåsande och svettiga.

Pratade lite med två tyska tjejer, som tog ett kort på oss.

Efter cirka 1 timme var vi nere vid stugan, och det var en bra bit kvar till botten. (Det var cirka 2,5km ner till stugan, vet tyvärr inte höjdskillnaden.)

Tog ett kort mot södra sidan också. Högst upp i mitten syns en av utsiktspunkterna som vi tog kort ifrån igår. Det står massor av folk där (svårt att se på bilden). Vi hade i alla fall bestämt att vi skulle vända vid stugan, och så blev det. Tog en kort paus och började sen gå uppåt, nu räckte det med funktionströja (man blev fort varm).

Var bitvis ganska jobbigt att ta sig upp. Så här glad kan man se ut då man nästan är uppe igen. Tog bussen tillbaka till “market plaza” där vi tog en fika. Sen åkte vi mot Kalifornien.

Stannade till utefter vägen och tog ett kort på de snöiga topparna vi sett från Grand Canyon. (Ska ta reda på vad de heter.).

Kom ut på “highway” och började “tugga mil”. Landskapet var ganska kuperat. Vägen växlade, precis som tidigare, mellan riktigt bra och katastrofal. Såg flera otroligt långa tåg igen. Ett med 5 lok och 115 vagnar! Kom till slut fram till Needles där vi letade upp en KOA-camping. Den låg precis efter stora vägen, men vi hade sett att det fanns en till i närheten. Åkte vidare en liten bit och hamnade då i Nevada igen, och då dök det genast upp en massa casino-skyltar.

Som man ser är det en “Resort & Casino RV Park” vi står på. (Casinot, som låg på andra sidan gatan, besökte vi inte.)

Dagens etapp var på cirka 40 mil.

Needles till Weldon

2012-04-02

Vi vaknade tidigt igen, svårt att sova längre än till sju (hemma är klockan 16:00 då). Hade blåst otroligt mycket inatt, hela husbilen ruskade ordentligt ibland. Tittade på väderprognosen för Needles och såg att vinden skulle ligga kring 15 m/s hela dagen.

Idag testade vi att värma amerikanska pannkakor och äta dem med lönnsirap. Man blev otroligt mätt, men det var lite väl sött för oss (amerikanarna verkar gilla söt mat).

Det ligger en golfbana precis bredvid RV-parken, men vi tyckte att det blåste alldeles för mycket. En okänd bana med mycket vatten och 2 x 89$ i greenfee + klubbhyra + golfbil kändes helt fel. Nöjde oss med att ta ett kort på golfbanan.

Tog också kort på RV-parken innan vi åkte vidare, vi står som ekipage nummer 5 till höger.

Åkte tillbaka till “Interstate Highway 40” som faktiskt var i riktigt dåligt skick. Att det dessutom blåste otroligt mycket gjorde inte saken bättre. Det är otroligt dåligt med möjligheter att stanna utefter vägarna, bortsett från vid affärer och bensinmackar. Tog kort genom fönstret på några mystiska svarta pinnar som växte i massor utefter vägen.

Växte en hel del små palmer utefter vägen. Eftersom vi precis passerat Yucca bestämde vi att det var Yuccapalmer. Har inget kort på dem, men både igår och idag blåste det ut såna där runda “buskar” som man ser blåsa omkring i västernfilmer ibland. Åkte förbi avfarten till “Death Valley”, men hade blivit avråda att åka dit av flera stycken. Är bättre att använda tiden till något vackrare, vi börjar tröttna på karga landskap nu.

Då vi kom till Barstow åkte vi in till livsmedelsbutiken “Von” och fyllde på matförråden. Blev mycket små påsar igen. Köpte även en termometer, eftersom vi ville ha koll på utetemperaturen

Efter Barstow åkte vi på mindre vägar, märkligt nog blev vägarna bättre och bättre ju smalare de blev.

Stannade i Kramer Junction och tankade, tur att bensinen är billig (det går åt en del). Åkte sen på väg 395 som fortsätter upp till lake Tahoe, vi åkte dock bara några mil på den. Alldeles innan Ridgecrest stannade vi utefter vägen på en grusplan och tog ett kort.

Landskapet bytte karraktär då vi började åka ner mot lägre höjd. Det var nedförsbacke i princip hela tiden i nästan 3 mil då vi körde på “Highway 178” mot Weldon.

Checkade in på KOA-campingen utanför Weldon och ställde sen upp husbilen.

Var inte så mycket bebyggelse här och ett bekant landskap, tog ett kort utanför campingen. Till middag åt vi en favorit i repris, igår var det kycklingburritos och idag köttfärsburritos. Hade köpt en jätteburk med jalapenos, som var precis lagom starka (man blev bara lite svettig då man åt).
Tror att den kommer att räcka hela tiden vi är här. Då vi kom till campingen var det 26 grader varmt, men vid 21-tiden var det bara drygt 11 grader ute.
Gjorde inget speciellt resten av kvällen.

Dagens etapp var på cirka 80 mil (mycket bilåkande idag).

Weldon till Sequoia National Park

2012-04-03

Vaknade strax före 06:00 av motorbuller och röster utanför. Det var några som bor permanent på campingen som skulle till jobbet. Så fort de åkt somnade vi om och vaknade vid 8-tiden.

Tog ett kort åt andra hållet idag, lika tråkig omgivning där… Packade ihop och åkte vidare mot nordväst.

Inte långt från campingen ligger lake Isabella, där kunde man fricampa.

Efter några mil kom vi in i södra delen av Sequoia national park, mera grönska här.

Såg ett litet vattendrag som rann utefter vägen. Efter bara ett fåtal kilometer åkte vi ut ur nationalparken igen.

Kom till Bakersfield, där det tydligen finns en del oljefyndigheter.

Efter oljefältet var det kilometervis med odlingar av apelsiner, clementiner och oliver. Tog kort på några av alla tusentals apelsinträd.

Efter några mil kom vi fram lake Kaweah, därifrån kunde man se topparna i Sequoia national park. Fortsatte fram till nationalparken och körde in till camp Potwisha där vi stannade för natten. Den här campingen hade ännu mer vildmarksstuk än den vid Grand Canyon.

Varningsskyltar om att all mat måste hållas inlåst för att hålla björnarna borta. Det stod stora plåtbehållare vid varje plats, så att “tältare” kunde låsa in sin mat.

Precis nedanför campingen rinner ett vattendrag, som brusar sövande. Gick ner och knäppte ett kort.

På vägen tillbaka gick vi nästan rakt in i en flock med rådjur, som inte var så skygga. Knäppte kort på ett litet kid.

Mycket mer grönska här än de senaste dagarnas campingplatser. Tror att det, årstidsmässigt, är vår här.

Dagens etapp var på cirka 27 mil.

Sequoia National Park till Coarsegold

2012-04-04

Otroligt dimmigt ute och bara drygt 7 grader varmt, frukost inne som vanligt.

Tog i alla fall ett kort på “vår baksida” när dimman lättat litegran. Den bruna lådan i förgrunden är till för att tältare ska kunna björnskydda sin mat. Man hade även otroligt svåröppnade (björnskyddade?) soptunnor. Vi hade tänkt fortsätta in i parken mot de stora sequoiaträden. Tyvärr var det vägarbeten som gjorde att vår bil var för stor för att komma fram. Fick alltså ta en omväg på drygt 11 mil, men inte mycket att gnälla över (bara 1,5 timme extra).

Stannade då till vid tunnel rock. Träffade några amerikanska damer som tog kort på oss. En av dem berättade att hon kört bil under klippan för länge sen. Nu gick vägen runt istället. Hon berättade att det var ganska vanligt att folk körde fast med husbilar under klippan. Man såg faktiskt massor av skrapmärken på klippan fortfarande.

Efter den lilla orten Badger åkte vi in på en mindre väg. Mycket grönklädda kullar på bägge sidor. Vi såg även några “äkta” kofösare till häst. Vägen blev bara smalare och smalare, till slut var det så att man inte kunde mötas.

Blev lite bredare sen, men då gick det kraftigt uppåt in i molnen. Var otroligt fuktigt och ingen vidare sikt. Var tydligen inte så länge sen snön försvann härifrån (eftersom skylten står kvar).

Kom i alla fram till Redwood Mountain overlook där vi stannade och tog ett kort. Var en hel del snö kvar på marken.

Åkte vidare in i parken på “general’s highway” och plötsligt dök de bara upp, jätteträden. De är så otroligt stora så man får inte med hela träden på bild.

Fortsatte några mil till och det blev bara mer och mer snö överallt, utom på vägen.

Var mycket turister vid trädet som döpts till “general Sherman”. Man hävdar att det är världens äldsta levande träd, hur som helst är det verkligen inte litet. Ingen sommarvärme på drygt 2000 meters höjd så vi fick ha lite varmare kläder.

Bilen framför några av träden ser rätt liten ut.

Lämnade nationalparken och kom då in i en ännu värre dimma än tidigare. Var bara att ta det lugnt då vi åkte ner från ca. 2400 meters höjd till några hundra meter.

Här var det snöfritt och varmt med massor av apelsinodlingar.

Såg även en hel del vinrankor. Det är Yosemite som skymtar i bakgrunden. Stannade vid en KOA-camping i Coarsegold, som nog öppnat precis för säsongen. Var tomt i de flesta hyllorna i receptionen/shopen och massor av varor på golvet. Det var även lite omständigt att checka in, personalen var under upplärning. Imorgon får vi se vilka vägar i Yosemite som är öppna (vi kollade hemma i Sverige vad som brukar gälla). Vi vet att väg 120 som går tvärs igenom Yosemite inte brukar öppna förrän i juni.

Dagens etapp var på cirka 25 mil.