Grand Canyon till Needles

2012-04-01

Vi vaknade tidigt, som vanligt. Hade blåst rätt rejält hela natten, och var ganska svalt ute. Åt frukost inne i husbilen. Bestämde oss i alla fall för att gå ner en liten bit i Grand Canyon, utefter en av vandringslederna. Tänkte inte gå hela vägen ner, eftersom det skulle ta ganska lång tid. Checkade ut från campingen och parkerade husbilen vid “market plaza”.

Tog på oss funktionströjor, fleecetröjor, vindtät jacka och mössa. Tog sen bussen till “bright angel trailhead”. Det blåste riktigt kalla isande vindar uppe vi kanten av Grand Canyon.

Men Bettan var rustad för både kyla och vind.

Då man kommit ner en bit upphörde i alla fall vinden, men på norrsidan var det både snö och is.

En del utstickare skulle man inte gå ut på, trots att de kunde se säkra ut. Syns kanske att vädret var betydligt sämre än igår. Efter ett tag möte vi flera vandrare som var på väg uppåt, de flesta både flåsande och svettiga.

Pratade lite med två tyska tjejer, som tog ett kort på oss.

Efter cirka 1 timme var vi nere vid stugan, och det var en bra bit kvar till botten. (Det var cirka 2,5km ner till stugan, vet tyvärr inte höjdskillnaden.)

Tog ett kort mot södra sidan också. Högst upp i mitten syns en av utsiktspunkterna som vi tog kort ifrån igår. Det står massor av folk där (svårt att se på bilden). Vi hade i alla fall bestämt att vi skulle vända vid stugan, och så blev det. Tog en kort paus och började sen gå uppåt, nu räckte det med funktionströja (man blev fort varm).

Var bitvis ganska jobbigt att ta sig upp. Så här glad kan man se ut då man nästan är uppe igen. Tog bussen tillbaka till “market plaza” där vi tog en fika. Sen åkte vi mot Kalifornien.

Stannade till utefter vägen och tog ett kort på de snöiga topparna vi sett från Grand Canyon. (Ska ta reda på vad de heter.).

Kom ut på “highway” och började “tugga mil”. Landskapet var ganska kuperat. Vägen växlade, precis som tidigare, mellan riktigt bra och katastrofal. Såg flera otroligt långa tåg igen. Ett med 5 lok och 115 vagnar! Kom till slut fram till Needles där vi letade upp en KOA-camping. Den låg precis efter stora vägen, men vi hade sett att det fanns en till i närheten. Åkte vidare en liten bit och hamnade då i Nevada igen, och då dök det genast upp en massa casino-skyltar.

Som man ser är det en “Resort & Casino RV Park” vi står på. (Casinot, som låg på andra sidan gatan, besökte vi inte.)

Dagens etapp var på cirka 40 mil.

Grand Canyon

2012-03-31

Blå himmel, men inte läge för frukost ute. Var lite annat stuk på den här campingen, lite mer friluftscamping. Ingen tillgång till ström, bara några få duschar vid entrén, ingen belysning på kvällen m.m. Men husbilen har ju det mesta, även en 110V generator så vi kan köra microvågsugn, dator m.m. Fanns dock ingen tillgång till internet på campingen och ingen mottagning på mobilerna.

Fanns bänkar och grillplats vid varje uppställningsplats. Vi travade ner till receptionen och anmälde vår ankomst, eftersom det var stängt då vi kom igår.
Där fick vi höra att det gick gratisbussar till besökscenter, butiker, utsiktspunkter m.m. Bussarna går var 15:e minut. Så vi hoppade på en buss som stannade utanför campingen. Hoppade av vid “market plaza” och köpte solskyddskräm, eftersom vi glömt kvar den i husbilen. Åkte sen med “röda linjen” längs en 11 km lång del av Grand Canyon. Det finns sammanlagt 9 stopp utefter sträckan.

Första stoppet var “trailview overlook”. Om man tittade söderut skymtade några snöklädda toppar långt i fjärran (uppe i mitten av bilden).

Tittade man åt andra hållet såg man en fantastisk vy över Grand Canyon. Otroligt svårt att förmedla vilken känsla det var att stå och se ut över Grand Canyon. Det fanns stigar som gick utefter “canyonen”, så vi struntade i bussen och gick istället. Fick sällskap med Lizzy och Mike som jobbade som sköterskor på sjukhuset i närheten.

Stannade efter ett tag för att kunna vara med på bild. Fortsatte sen till fots till nästa utsiktspunkt (som bussen stannade vid). (Hela stigen var som en enda lång utsiktspunkt.) Gick faktisk mer än hälften av den 11 km långa vägen som bussen tog.

Tog lite fler kort, ganska många faktiskt, ett av dem ovan.

Blev mycket fotograferande.

Vid en av utsiktspunkterna pekade en “ranger” ut en klippa som man döpt till “alligator rock”. Med lite fantasi kan man se konturen av en alligator, börjar längst ner och går upp till strax under mitten. Man ser även den lerfärgade Colorado floden lite till vänster om mitten.

Det märktes att man fokuserar på miljön här, mycket skräptunnor med “recycle” skyltar. Dessutom var gas-bussarna gratis vilket gjorde att det var väldigt lite bilar på vägarna. (Bilarna bakom bussen är parkerade.) Man hade även slutat sälja vattenflaskor. Man kunde dock köpa tomma flaskor för “refill”.

Fanns såna här “refill” stationer på flera ställen. Vattnet var riktigt gott. Då vi gick på bussen vid “Hermits rest” hade det börjat blåsa rejält och det var inte så varmt längre. Vi var lite möra då vi återvände mot campingen, drygt 6 timmar efter att vi lämnade den. Ecco trail skorna som vi köpte på “north outlet” i Las Vegas var otroligt sköna att gå i. Var ändå skönt att sitta ner efter allt promenerande. Efter lite funderande bestämde vi oss för att skippa solnedgången över Grand Canyon. Är säkert en vacker syn, men vi kände att nu ville vi sitta ner och bara slöa. Spelade lite kort och läste resten av kvällen.

Williams till Grand Canyon

2012-03-30

Idag vaknade vi tidigt igen, men var ändå ganska pigga.

Satt inne i husbilen och tittade ut på en vacker solig morgon då vi åt frukost.
Eftersom vi var klara för avfärd ganska tidigt ringde vi till Sedona golf resort och bokade golftid.

Blev lite fundersamma då vi såg att det fanns en hel del snö kvar utefter vägen. Vi var i och för sig på ganska hög höjd.

Lyckades knäppa kort på ett av alla otroligt långa tåg som vi sett. Notera att det är 4 lok som drar. Vi försökte räkna antalet vagnar, men tappade räkningen då vi närmade oss 100.

Det såg ut litegrann som hemma då vi åkte mot Flagstaff, bara vägskyltarna som var annorlunda.

Stannade till vid en “view point” innan det gick rejält nedför. Som syns var det lite disigt. Stora skyltar innan uppmanade alla förare av tunga fordon att stanna där och kolla bromsarna.

Då vi började närma oss Sedona blev det ett helt annat landskap. Vi hade inga problem att hitta till golfklubben. Blev väl mottagna av personalen i receptionen, blev inskrivna och fick en kartong med bollar. Sen gick vi ner till golfbilen, som var färdiglastad med klubbor, range-bollar och en kyllåda med is. Bara att åka bort till husbilen och byta om till shorts innan vi åkte bort till drivingrangen. Hyrklubborna var riktigt fina. Herrklubborna var ganska nya Titleist och damklubborna Cobra-klubbor.

Bakom tee 1 ser man det vackert röda klubbhuset. En klubbvärd gav oss banguide och lite lokala regler innan han släppte iväg oss. Einar’s utslag blev inget vidare, men studsade på ett träd och in på fairway. Bettan hamnade också på fairway, men med en rak bollbana. Vi turades om så att en fick gå till bollen och den andra körde golfbilen. Eftersom vi suttit still så mycket då vi åkt husbil ville vi gärna röra oss lite.

Spelet flöt på riktigt bra och solen sken från en blå himmel. Vyerna var det heller inget fel på. Bettan tar ut linjen för att putta på hål 5.

Vi spelade faktiskt över förväntan bägge 2, med tanke på att det var första rundan på säsongen. Bettan slår ut på hål 6.

Einar gör sig beredd att spela upp mot green på hål 11.

Kaktusarna kunde tydligen växa var som helst, till och med på en sten.

Mot slutet av rundan kom en av banvärdarna åkande och frågade om han skulle ta en bild på oss. Efter avslutad runda kom en kille och mötte oss och frågade hur rundan gått och om vi var nöjda med klubborna. Han berättade också att för en vecka sen hade man fått 10cm snö och fått stänga banan i 3 dagar. Lät helt osannolikt med tanke på att det var minst 25 grader ute, men han försäkrade att det var sant. Vi var i alla fall jättenöjda med allting och åkte tillbaka norrut, mot Grand Canyon. Det var mörkt då vi kom fram så vi fick leta lite innan vi hittade campingen. (GPS’en som hörde till bilen har hitills inte hjälpt oss då vi letat campingar.) Ställde upp husbilen och tog det lugnt resten av kvällen.

Dagens etapp var på cirka 33 mil.

Las Vegas till Williams

2012-03-29

Idag kände vi oss utvilade, för första gången, då vi vaknade. Blå himmel och ganska varmt redan på morgonen.

Frukostutsikten var inte så rolig idag (fast folk åker väl inte till “Vegas” för utsikten). Fast vi såg fler husbilar från samma firma vi hyrt från (El Monte RV). Efter frukosten packade vi ihop och åkte runt lite i stan. Köpte bland annat ett telefonkort från AT&T så att vi kan ringa billigt då vi inte kan använda skype.

Sen började vi åka mot sydost. När vi kom till utkanten av stan såg vi massor av bostadsområden med låga hus. Antar att många av dem som jobbar inne Las Vegas bor där. Blev ett lite annat landskap då vi kom längre från stan, lika kargt men betydligt mer kuperat.

Svängde ner mot Hoover dammen, eftersom vi var ganska nära. Utsikt över samhället Boulder och lake Mead. Innan vi fick köra in på vägen ner mot dammen fick vi stanna vid en kontrollstation. Alla bilar som åkte ner mot dammen blev genomsökta. Var mycket folk vid Hoover dammen så man fick åka en bra bit för att hitta parkering.

På “insidan” av dammen (nere vid den svarta pilen) gick en bergsget och betade, fattar inte hur den kommit dit.

Bettan, med lake Mead i bakgrunden.

För att avlasta dammen från biltrafik, finns det numera en bro (Memorial bridge) för de som behöver passera.

Vi gick in i besökscentret för att se om vi kunde ta bättre kort på dammen.
Där hade man en likadan säkerhetskontroll som på flygplatserna. Tog ett kort då vi passerat genom kontrollen.

Det gick inte att få med hela dammen på kort härifrån heller.

Vi åkte tillbaka och svängde upp mot en parkering i närheten av bron, för att kunna gå dit och ta kort på dammen. Sen skulle vi åka vidare och då blev det riktigt struligt. Vi följde GPS’en som sa att vi skulle tillbaka över dammen.
Efter att ha åkt en bra bit kom vi till en skylt med “road closed”. (Det var i och för sig inte bara vi som åkte på samma nit.) Tydligen stängde man genomfartsvägen för ett tag sen, eftersom man kunde ta bron istället. Har glömt nämna det, men GPS’en hade ingen svensk röst. Så vi valde en digitalt genererad amerikansk röst. Det lät helt galet då GPS’en försökte få oss att åka tillbaka mot den avstängda vägen hela tiden. Ett exempel: “sväääng hogger om eighty miter”. Så där höll den på och tjatade en bra bit. Till slut var GPS’en nöjd och vi rullade på genom ett kuperat och lite tråkigt landskap.

Stannade till vid en “viewpoint” som vi inte blev så imponerade av, kanske vackrare i annat väder eller…

Det var helt obebyggda trakter mil efter mil. Plötsligt dök det upp en liten by mitt i ödemarken. Sen var det massor av obebyggda mil igen. vi visste inte att det är såna enorma ytor som är helt obebyggda.


Eftersom tankmätaren stod strax under halv tank åkte vi och tankade. Då kom vi fram till att tanken rymmer ganska mycket, det gick i 120 liter!

Såg att vi faktiskt åkt på route 66 till bensinmacken. Åkte vidare tills det började skymma. Tog då in på en KOA-camping i Williams.

Dagens etapp var på cirka 36 mil.