Grand Canyon till Needles

2012-04-01

Vi vaknade tidigt, som vanligt. Hade blåst rätt rejält hela natten, och var ganska svalt ute. Åt frukost inne i husbilen. Bestämde oss i alla fall för att gå ner en liten bit i Grand Canyon, utefter en av vandringslederna. Tänkte inte gå hela vägen ner, eftersom det skulle ta ganska lång tid. Checkade ut från campingen och parkerade husbilen vid “market plaza”.

Tog på oss funktionströjor, fleecetröjor, vindtät jacka och mössa. Tog sen bussen till “bright angel trailhead”. Det blåste riktigt kalla isande vindar uppe vi kanten av Grand Canyon.

Men Bettan var rustad för både kyla och vind.

Då man kommit ner en bit upphörde i alla fall vinden, men på norrsidan var det både snö och is.

En del utstickare skulle man inte gå ut på, trots att de kunde se säkra ut. Syns kanske att vädret var betydligt sämre än igår. Efter ett tag möte vi flera vandrare som var på väg uppåt, de flesta både flåsande och svettiga.

Pratade lite med två tyska tjejer, som tog ett kort på oss.

Efter cirka 1 timme var vi nere vid stugan, och det var en bra bit kvar till botten. (Det var cirka 2,5km ner till stugan, vet tyvärr inte höjdskillnaden.)

Tog ett kort mot södra sidan också. Högst upp i mitten syns en av utsiktspunkterna som vi tog kort ifrån igår. Det står massor av folk där (svårt att se på bilden). Vi hade i alla fall bestämt att vi skulle vända vid stugan, och så blev det. Tog en kort paus och började sen gå uppåt, nu räckte det med funktionströja (man blev fort varm).

Var bitvis ganska jobbigt att ta sig upp. Så här glad kan man se ut då man nästan är uppe igen. Tog bussen tillbaka till “market plaza” där vi tog en fika. Sen åkte vi mot Kalifornien.

Stannade till utefter vägen och tog ett kort på de snöiga topparna vi sett från Grand Canyon. (Ska ta reda på vad de heter.).

Kom ut på “highway” och började “tugga mil”. Landskapet var ganska kuperat. Vägen växlade, precis som tidigare, mellan riktigt bra och katastrofal. Såg flera otroligt långa tåg igen. Ett med 5 lok och 115 vagnar! Kom till slut fram till Needles där vi letade upp en KOA-camping. Den låg precis efter stora vägen, men vi hade sett att det fanns en till i närheten. Åkte vidare en liten bit och hamnade då i Nevada igen, och då dök det genast upp en massa casino-skyltar.

Som man ser är det en “Resort & Casino RV Park” vi står på. (Casinot, som låg på andra sidan gatan, besökte vi inte.)

Dagens etapp var på cirka 40 mil.

Las Vegas till Williams

2012-03-29

Idag kände vi oss utvilade, för första gången, då vi vaknade. Blå himmel och ganska varmt redan på morgonen.

Frukostutsikten var inte så rolig idag (fast folk åker väl inte till “Vegas” för utsikten). Fast vi såg fler husbilar från samma firma vi hyrt från (El Monte RV). Efter frukosten packade vi ihop och åkte runt lite i stan. Köpte bland annat ett telefonkort från AT&T så att vi kan ringa billigt då vi inte kan använda skype.

Sen började vi åka mot sydost. När vi kom till utkanten av stan såg vi massor av bostadsområden med låga hus. Antar att många av dem som jobbar inne Las Vegas bor där. Blev ett lite annat landskap då vi kom längre från stan, lika kargt men betydligt mer kuperat.

Svängde ner mot Hoover dammen, eftersom vi var ganska nära. Utsikt över samhället Boulder och lake Mead. Innan vi fick köra in på vägen ner mot dammen fick vi stanna vid en kontrollstation. Alla bilar som åkte ner mot dammen blev genomsökta. Var mycket folk vid Hoover dammen så man fick åka en bra bit för att hitta parkering.

På “insidan” av dammen (nere vid den svarta pilen) gick en bergsget och betade, fattar inte hur den kommit dit.

Bettan, med lake Mead i bakgrunden.

För att avlasta dammen från biltrafik, finns det numera en bro (Memorial bridge) för de som behöver passera.

Vi gick in i besökscentret för att se om vi kunde ta bättre kort på dammen.
Där hade man en likadan säkerhetskontroll som på flygplatserna. Tog ett kort då vi passerat genom kontrollen.

Det gick inte att få med hela dammen på kort härifrån heller.

Vi åkte tillbaka och svängde upp mot en parkering i närheten av bron, för att kunna gå dit och ta kort på dammen. Sen skulle vi åka vidare och då blev det riktigt struligt. Vi följde GPS’en som sa att vi skulle tillbaka över dammen.
Efter att ha åkt en bra bit kom vi till en skylt med “road closed”. (Det var i och för sig inte bara vi som åkte på samma nit.) Tydligen stängde man genomfartsvägen för ett tag sen, eftersom man kunde ta bron istället. Har glömt nämna det, men GPS’en hade ingen svensk röst. Så vi valde en digitalt genererad amerikansk röst. Det lät helt galet då GPS’en försökte få oss att åka tillbaka mot den avstängda vägen hela tiden. Ett exempel: “sväääng hogger om eighty miter”. Så där höll den på och tjatade en bra bit. Till slut var GPS’en nöjd och vi rullade på genom ett kuperat och lite tråkigt landskap.

Stannade till vid en “viewpoint” som vi inte blev så imponerade av, kanske vackrare i annat väder eller…

Det var helt obebyggda trakter mil efter mil. Plötsligt dök det upp en liten by mitt i ödemarken. Sen var det massor av obebyggda mil igen. vi visste inte att det är såna enorma ytor som är helt obebyggda.


Eftersom tankmätaren stod strax under halv tank åkte vi och tankade. Då kom vi fram till att tanken rymmer ganska mycket, det gick i 120 liter!

Såg att vi faktiskt åkt på route 66 till bensinmacken. Åkte vidare tills det började skymma. Tog då in på en KOA-camping i Williams.

Dagens etapp var på cirka 36 mil.

Barstow till Las Vegas

2012-03-28

Har fortfarande lite svårt att sova länge på morgnarna. Lite svalt ute idag, men mest blå himmel. Vi fixade egen frukost idag med gröt, youghurt, müsli, bröd, ägg, kaffe och juice. Smakade minst lika bra som den vi åt igår.

Utsikt från “frukostfönstret” i husbilen. Började åka mot Las Vegas och konstaterade snabbt att det var en otroligt tråkig väg utan så mycket att se.

Med undantag för lite “Joshua” träd här och var.

Så här såg det ut i massor av mil (Mojave öknen är inte spännande att åka igenom).

Såg inte så roligt ut vid sidan av vägen heller.

Var nästan lite surrealistiskt när Las Vegas sen dök upp mitt i öknen. Till slut var vi i alla fall framme vid KOA-campingen, bredvid “Circus Circus” i Las Vegas. (Circus Circus ligger på den del av Las Vegas Boulevard som kallas “The Strip”.) Ställde upp husbilen och kopplade in stadsvatten, ström och avlopp.
Tog sen bussen mot “outlet north”, hade tur och fick sitta längst fram och högst upp i en “dubbeldäckare”.

En bild från Las Vegas Boulevard. När vi kom närmare det vita tornet såg vi nån som hoppade ner därifrån. Det satt vajrar som han/hon gled på, men det såg ändå ganska läskigt ut.

Vi kom på att bussen som vi satt på nog inte gick till närmaste vägen till “outlet north”. Så vi hoppade av i närheten av några spelhallar/hotell.
Promenerade nån kilometer innan vi kom till en busshållplats som gick den vägen vi ville åka. Vi kom fram till “north outlet” och gick in i massor av butiker.

Bettan tar igen sig efter att ha handlat en del.

När vi stod och väntade på bussen tillbaka mot city fick vi syn på en märklig byggnad. Det är Lou Ruvo Center for Brain Health. Grundades av Lary Ruvo till minne av hans far, som drabbades av Alzheimer. Lyckades hoppa på en buss som inte stannade på så många ställen, men däremot tog en lite annan väg mot city.

Så vi fick promenera en bra bit på “The Strip” för att komma tillbaka till campingen. Det var definitivt inte kallt ute, men det började skymma så vi gick mot husbilen med alla kassar.

Tog ett kort in mot en tvärgata på den fyndiga förkortning som används för övergångsställe ibland. (Står för pedestrian crossing.) Lastade av alla kassar i husbilen och gick ut för att få lite mat.

Var lite trötta i fötterna så vi gick bara rakt över gatan in på hotell Riviera.

Där fanns enorma mängder med enarmade banditer i olika modeller.
Dessutom fanns något som skulle föreställa en engelsk pub längst in i lokalen.

Slog oss ner där och beställde in en “boddington” med en vacker skumkrona och ett glas Chardonnay. Blev lite skumma proportioner på bilden, ölglaset är i verkligheten större än vinglaset. Drickan användes för att skölja ner en, riktigt god, afrikansk paj. Efter maten testade vi några spelautomater, men det var inte så kul så vi gick tillbaka till campingen.

Det var inte så mycket folk på “the strip”, kanske för att det var en dag mitt i veckan. Einar’s granne på planet till Los Angeles berättade att man absolut inte skulle åka från Las Vegas en söndag. Då kunde resan till Los Angeles ta upp till 10 timmar mot normalt 4, på grund av långsamma köer.

Dagens etapp var på cirka 23 mil.