Sequoia National Park till Coarsegold

2012-04-04

Otroligt dimmigt ute och bara drygt 7 grader varmt, frukost inne som vanligt.

Tog i alla fall ett kort på “vår baksida” när dimman lättat litegran. Den bruna lådan i förgrunden är till för att tältare ska kunna björnskydda sin mat. Man hade även otroligt svåröppnade (björnskyddade?) soptunnor. Vi hade tänkt fortsätta in i parken mot de stora sequoiaträden. Tyvärr var det vägarbeten som gjorde att vår bil var för stor för att komma fram. Fick alltså ta en omväg på drygt 11 mil, men inte mycket att gnälla över (bara 1,5 timme extra).

Stannade då till vid tunnel rock. Träffade några amerikanska damer som tog kort på oss. En av dem berättade att hon kört bil under klippan för länge sen. Nu gick vägen runt istället. Hon berättade att det var ganska vanligt att folk körde fast med husbilar under klippan. Man såg faktiskt massor av skrapmärken på klippan fortfarande.

Efter den lilla orten Badger åkte vi in på en mindre väg. Mycket grönklädda kullar på bägge sidor. Vi såg även några “äkta” kofösare till häst. Vägen blev bara smalare och smalare, till slut var det så att man inte kunde mötas.

Blev lite bredare sen, men då gick det kraftigt uppåt in i molnen. Var otroligt fuktigt och ingen vidare sikt. Var tydligen inte så länge sen snön försvann härifrån (eftersom skylten står kvar).

Kom i alla fram till Redwood Mountain overlook där vi stannade och tog ett kort. Var en hel del snö kvar på marken.

Åkte vidare in i parken på “general’s highway” och plötsligt dök de bara upp, jätteträden. De är så otroligt stora så man får inte med hela träden på bild.

Fortsatte några mil till och det blev bara mer och mer snö överallt, utom på vägen.

Var mycket turister vid trädet som döpts till “general Sherman”. Man hävdar att det är världens äldsta levande träd, hur som helst är det verkligen inte litet. Ingen sommarvärme på drygt 2000 meters höjd så vi fick ha lite varmare kläder.

Bilen framför några av träden ser rätt liten ut.

Lämnade nationalparken och kom då in i en ännu värre dimma än tidigare. Var bara att ta det lugnt då vi åkte ner från ca. 2400 meters höjd till några hundra meter.

Här var det snöfritt och varmt med massor av apelsinodlingar.

Såg även en hel del vinrankor. Det är Yosemite som skymtar i bakgrunden. Stannade vid en KOA-camping i Coarsegold, som nog öppnat precis för säsongen. Var tomt i de flesta hyllorna i receptionen/shopen och massor av varor på golvet. Det var även lite omständigt att checka in, personalen var under upplärning. Imorgon får vi se vilka vägar i Yosemite som är öppna (vi kollade hemma i Sverige vad som brukar gälla). Vi vet att väg 120 som går tvärs igenom Yosemite inte brukar öppna förrän i juni.

Dagens etapp var på cirka 25 mil.