2010-03-07
Vi sov riktigt bra och vaknade vid 8:30-tiden. Det var några stycken som bokat en minibuss till provinshuvudstaden Prachuap Khirikan. Det finns en 9-håls bana där (Golf Ao Manao), som i och för sig inte är så väl underhållen. (Många kallar den för militärbanan, eftersom den ligger på militärens område.) Vi åkte med i alla fall för att åtminstone kunna stå lite på deras driving range. Det tog knappt 1 timme att ta sig dit. Var otroligt varmt ute då vi kom fram (+34 grader). Efter lite funderande bestämde vi oss för att i alla fall gå en 9-håls runda, så vi sa åt chauffören att hämta oss vid 14-tiden (hoppades att han förstod). Slog lite på rangen först och misstänkte att det var de stenhårda bollarna som gjorde att vi kom så långt. Sen kom Kenneth på att avståndsmarkeringarna var i yards och inte meter!
Kort från driving range ovan. Bettan och Gunilla bestämde sig för att bara promenera med några hål, utan att spela.
Gruppfoto på 5-bollen som skulle spela. Banan var inte i något vidare skick, mest otroligt torrt gräs och inget vatten i vattenhindren. (Med våra mått mätt var green fee i och för sig att betrakta som symbolisk.)
Ovan ett kort taget på mitten av hål 6. Det är fairway man ser och tee ligger vid träden längst bort. När vi spelat hål 6 färdigt skulle nästa hål vara ett par 5, men vi såg en green runt 130 meter bort.
Tog ett kort vid tee på hål 6,5(?). Einar slog ner bägge sina utslag i vattenhindret (som var utan vatten) och streckade hålet. De andra hade hyfsade utslag och fick i alla fall håla ur.
I bakgrunden syns vattenhindret. Kanske inte syns, men det är en 10 cm lerskorpa överst. Nästa hål var mycket riktigt hål 7 (så hålet innan fanns inte ens med). Till slut hade vi i alla fall hålat ur på hål 9. Alla som ”duffat” var alldeles brun-svarta på smalbenen och fötterna eftersom det var så otroligt torrt. När vi räknat ihop allas slag stod Kenneth Illbäcks som segrare. Glömde bort att notera resultaten. Vår chaufför hade varit på plats i över 1 timme (enligt Bettan och Gunilla). Men det gick nog ingen nöd på honom, eftersom han låg och sov i bilen. Resan tillbaka gick utan problem. Det var riktigt skönt att komma hem och duscha av sig. Sen åkte vi bort till några småaffärer, där Einar köpte en hatt och Bettan köpte badtofflor. Åkte vidare till en annan affär där vi köpte Thailändska telefonkort (mycket billigare än att använda Svenska).
Lena och Roffe hade bokat middag åt oss på restaurang Kaew, som har en svensk ägare (Herbert).
På bilden ser man att Stefan också köpt en ny hatt. Det var lite rörigt med beställningar och utportionering av mat, och det tog lite tid innan alla fått mat.
Men det var inga sura miner för det. Efter maten blev det dans (på ett väldigt trångt dansgolv). Sen åkte vi hem och satte oss hos Ing-Britt och Mats.
Fanns mycket att prata om så det blev ganska sent i säng, fast vi skulle upp tidigt och åka till golfbanan.