Författare: Einar

Hade regnat hela natten och det var rejält blött ute.

Vi var ganska ensamma vid uppställningsplatsen. Pratade lite med en kvinna i receptionen, och eftersom det regnat hela natten var banan garanterat stängd minst 1 dag till. Så det blev ingen golf på Sjögärde för oss den här gången.

Blev ett kort från ovan, innan vi åkte vidare. Vår husbil står uppe till höger i bild.

Åkte till Kungsbacka och handlade lite mat på COOP. Sen åkte vi mot Lerkils småbåtshamn, där det skulle finnas en ställplats. Tyvärr verkade ställplatsen vara stängd, och vi hittade inget alternativ i närheten. Åkte mot en camping som skulle finnas i Onsala, men den var nog borta för länge sen. Blev lite less och bestämde oss för att åka tillbaka till Sjögärde.

Passerade Gräppås GK och åkte in för att kolla om vi kunde stå där över natten. Den banan var också översvämmad, och stängd. Var dock möjligt att stå på deras ställplats, så vi betalade och ställde upp bilen intill övningsgreenen. Drivingrange, uppe till höger i bild, var öppen så länge det fanns bollar i automaten eftersom det var för blött för att plocka bollar med maskin. Golfhålen som syns i bilden hör till 9-hålsbanan.

Lite omvägar blev det, innan vi hittade en plats att stå på.

Hade regnat till och från under natten, men var uppehåll på morgonen.

Gick upp för en liten backe och kollade in hål 1 på banan. Är ett ganska kort par 3 hål. Satt inga avståndsmarkeringar på tee, eftersom banan var stängd.

Lämnade Gräppås GK och åkte mot JR larmcenter i Lindome. Vi hade bokat tid för att byta ut alla sensorer till larmet, eftersom de falsklarmade ibland. Passade på att äta en god lunch på Leilas Kök & Bar, som ligger alldeles intill.

När bytet av givare var klart åkte vi mot ställplats Vätterstranden, utanför Huskvarna. Bettan körde nästan hela vägen.

Ställplatsen var ok, men tyvärr spöregnade det så det blev mycket TV-tittande.

Vi såg ett gäng som paddlade kanot, när det regnade som värst. De verkade inte bry sig, eftersom de paddlade fram och tillbaka ganska nära stranden.

Åkte från västkusten till nedre delen av Vättern.

Betydligt bättre väder nästa dag.

Gick ner till stranden, som ligger 50 meter från ställplatsen och tittade. Borta över de stora gräsmattorna vid Sanna lyste solen.

Åt andra hållet ligger Jönköpings segelsällskap och Huskvarna kanotklubb, men vi såg inga farkoster som rörde sig på vattnet.

Lämnade ställplatsen och åkte mot Vega. Blev väl mottagna då vi kom dit. Vi var glada att vi hann fram för att fira Stefan, som dagen till ära hade gjort en jättegod chiligryta. Var roligt att träffa alla och speciellt Wilma, som vi tyckte hade vuxit lite sen sist.

Blev en hel del resande den här dagen.

Efter frukost blev det lite invändig och utvändig puts på husbilen.

Bettan tog hand om insidan.

Einar fixade utsidan.

Då putsande var klart var det bara att åka hem och lasta av cyklar, tvättkläder, vinflaskor m.m. Var en hel del att ta hand om, vi hade ju varit hemifrån sen 5:e september och nu var det 7:e oktober.

Sista etappen på vår sensommarresa var inte så lång.

Resan var absolut minnesvärd på flera sätt och punkterna nedan sammanfattar mycket av resan.

• Många soliga och varma dagar
• Många vackra vyer
• Slingrande vägar
• Helt oplanerade vägval
• Spännande golfbanor
• Förvånansvärt lite regn, och absolut inga skyfall
• Många trevliga cykelturer
• God mat och dryck
• En och annan god glass
• Många timmar i trevligt sällskap
• Några få rejäla bilköer
• Dieselpriser betydligt lägre än de svenska
• Vi hade alltid handsprit och ett munskydd tillgängligt
• I Luca-appen kunde man se var vi checkat in.
• Covidbeviset i Kivra-appen var bra att ha.

Ovan är vår ungefärliga resväg under den 33 dagar långa sensommarresan.
Totalt blev det drygt 420 mil under Bettans första husbilsresa som pensionär.

Efter avslutad frukost var det dags att fylla på lite i kylskåpet. Var varmt och skönt ute, så vi tog cyklarna och följde cykelvägen utefter vattnet.

Såg att det fanns alternativ för den som inte ville gå eller cykla.

Den lilla marinan som syns på bilden cyklade vi förbi, ligger i den del av sjön som kallas Havel.

Vet inte om vi hittade närmaste vägen eller närmaste affären, men efter cirka 6km cykeltur var vi framme vid ett litet köpcenter.

På vägen tillbaka stannade vi vid ”Strandbar im Hotel am Havelufer”, som ligger nära marinan vi cyklade förbi tidigare. Cykel/gångvägen går mellan vattnet och strandbaren. Betyder att man har lagt ut väldigt mycket sand för att få rätt känsla.

Var helt ok att ta en liten paus och ta sig något att dricka. Cyklade tillbaka till husbilen och plockade in sakerna i kylskåpet.

Hade läst att campingen skulle ha en egen ”recreation area”, med sandstrand, så vi tog cyklarna för att leta efter den.

Var inte alldeles enkelt att hitta den, men vi lyckades till slut. Var inte så stor, men man kunde absolut doppa sig om man ville. Vi skippade badet och tog oss tillbaka till husbilen.
Satt ute och tog det lugnt resten av dagen. Framåt kvällen tittade vi på SVT-play, för att få lite nyhetsuppdateringar.

Fyllde färskvatten innan vi åkte vidare norrut. Tankade i Werder och åkte sen upp på A9.

Klockan 13:29, när vi hade ca 15 km kvar till Rostock, slog vägmätaren om till 66666 km.

Stannade vid Calle i Rostock, för att handla lite. Vi ringde till Ostsee Golf Resort Wittenbeck och bokade golftid nästa morgon. Frågade också om det gick att övernatta på golfklubben med husbil.

Fortsatte till golfklubben där vi ställde upp bilen på den del av deras parkering som var grästäckt. Fanns ingen möjlighet till elanslutning, men vi hade ju gott om gasol för att värma upp husbilen och solcellerna laddade batterierna.

Gick upp och tittade lite på banan, och den såg ok ut från 1:a tee tyckte vi. Åt middag inne i husbilen och duschade sen i husbilen, eftersom det inte fanns duschmöjligheter på klubben (de hade bara ett provisoriskt klubbhus).

Blev några mil den här dagen.

Vi hade golftid 08:10 och klev upp tidigt. När vi tittade ut såg det ut som om det var frost på gräset, men det var bara extremt mycket dagg. Fast det var bara 6 plusgrader ute.

Var fortfarande riktigt kyligt då det var dags att slå ut på 1:a tee. Vi såg inga andra golfare någonstans, så vi hade banan för oss själva i början.

Efter ett tag började solen lysa, och värma, så att man nästan blev bländad av all dagg i gräset. Syns kanske inte i bilden ovan, men banan var väldigt kuperad med små ”dyner”. Påminde väldigt mycket om banan Pines vi spelat i Turkiet, den banan ligger vid hotell Sueno i Belek.

Efter några timmars spel var det betydligt varmare ute. Då rundan var avslutad gick vi direkt till husbilen, eftersom man lovat regn vid 12-tiden. Hann precis packa in allt i bilen och sen kom regnet. Vi tyckte att banan var fin men att det provisoriska klubbhuset inte var mycket att ha.

Fortsatte sen mot Stellplatz Elmenhorst, som det tog ett tag att hitta eftersom adressen vi fått var fel. Det regnade en hel del då vi kom, men det upphörde efter några timmar. Då gick vi till zum Froschkönig, där vi åt middag. Den här dagen var det dags att definitivt byta till långärmad tröja och långbyxor, vilket kändes ovant. Med undantag för några golfrundor hade vi haft bara armar och ben på dagarna sen den 9 september, då vi lämnade Sverige 3 veckor tidigare.

Var inte så långt att åka från golfklubben till ställplatsen.

Dags att lämna Tyskland för den här gången. Vi var lite oroliga för kraftig sjögång, eftersom det blåst rejält i några dagar. Var i alla fall inga problem att hitta till färjeterminalen.

När vi checkat in och stod och väntade kom färjan Drotten från Hansa Destinations in. Den trafikerade den ganska nyöppnade rutten mellan Nynäshamn och Rostock. Färjan hade bara ramp i aktern, så den vände utanför hamnen och backade sen in i en smal passage med ganska bra fart.

När vår färja kom in i hamnen funderade vi lite över det höga röret som sitter i mitten av båten. Det är ett rotorsegel, som man installerade på M/F Copenhagen 2020 för att minska utsläppen av CO₂.

Då vi kom ut på öppet vatten gungade det ganska bra och man fick planera sina steg lite grann. Var ändå betydligt mindre sjögång än vi räknat med. Efter ett tag fick vi höra förklaringen: man meddelade i högtalarna att färjan skulle bli cirka 30 minuter försenad, eftersom man sänkt farten för att det skulle bli en behagligare överfart. Vi hann utan problem med att äta en sen lunch och handla lite godis innan det var dags att köra vidare i Danmark.

Regnade lite på oss och strax innan Ringsted såg vi en fin regnbåge, som hade sin början vid en viadukt.

Efter ett tag passerade vi en trafikolycka i motgående körriktning. Var en massa räddningsfordon på plats och motorvägen var avstängd. Kön på andra sidan var säkert en mil lång.

Vi kom fram till Ledreborg Palace Golf Club som har en bana som är ritad av Nick Faldo. Vi letade uppställning med el, men hittade ingen och receptionen var stängd. Frågade i restaurangen, men förstod inte svaret riktigt. Var inget problem att stå utan el, så vi ställde oss helt enkelt på parkeringen.

Vi bytte land den här dagen.

Vi fick sova ostört på parkeringen och åt frukost i lugn och ro. Sen gick vi upp och kollade om det fanns golftid för oss. En mycket vänlig dam i receptionen hjälpte oss med att boka tid och vi fick även sätta batterierna till våra elvagnar på laddning hos henne. Fick höra att man skulle kunna få el från en laddstolpe för elbilar, som finns bakom restaurangen. Einar gick bort till drivingrange och slog lite innan rundan. (Det var gratis bollar på drivingrange.)

Var ganska långt att gå till 1:a tee, så vi fick upp värmen lite. I början av rundan var det mulet och blåste kalla vindar. Bettan på väg att putta på hål 5 på bilden ovan.

Efter ett tag sken solen och det blev riktigt varmt. Banan var ganska trevlig, fast det var lite dolda hål även här. Dessutom var det enorma mängder bunkrar. Vi fick bägge två chansen att öva på bunkerslag.

Einar på väg att spela in på hål 18.

Inte helt oväntat hamnade bollen i en bunker. Var dock inga problem att komma ur bunkern eftersom det var fin sand och Einar hade slagit många bunkerslag innan.

Efter en blåsig runda var det skönt med en dusch. Vi var glada över att vi inte åkte färja den här dagen, eftersom det blåste betydligt mer. Einar pratade lite om banan med en man och han trodde sig ha hört någon gång att det var 105 bunkrar på banan. Vi plockade ihop och åkte mot Bagsværd, för att hälsa på Eva och barnen. Något som vi verkligen såg fram mot, pandemin hade ju gjort att det inte blev något Danmarksbesök på sommarresorna 2020 och 2021.

Vi blev väl mottagna då vi kom fram. Provade att parkera på några olika ställen, men valde till slut att ställa oss på Eva´s parkeringsplats. Vi fick ta bort cyklarna för att få plats.

Om man stack upp huvudet genom takluckan på husbilen såg man Eva´s trädgård, på andra sidan planket. Vi gick husesyn i det mysiga gamla huset. På kvällen bjöd Eva på nygrillat kött till middag. Vi var lite trötta, så det blev inte så sent.

Var inte så långt att åka från golfklubben till Bagsværd.

Nästa dag var det mulet och regnigt, men vi gick i alla fall till en affär i närheten och handlade middagsmat.

Konstaterade att det inte gick att köra husbilen så mycket närmare Eva´s plank.

Var regnvått på gatorna och fast det inte var så långt mellan husbilen och huset var det nästan så att man behövde paraply när man gick den korta sträckan.

Hade en lugn kväll med burritos till middag och sen spelade vi lite spel.

Dan efter blev det foto på Linus, Ida och Eva innan vi gav oss iväg mot Sverige.

Då färjan lämnade Helsingör var det gråmulet och ganska blåsigt. Resan över är ju inte så lång, så det spelade mindre roll att det gungade lite.

Vid Kungsrasten, som ligger i höjd med Båstad, är det rejäla backar.

Bara en timme senare var det fina vädret borta och regnet vräkte ner.

Framåt sena eftermiddan var vi framme vid Sjögärde GK, där vi bokat golftid följande dag via nätet. Uppställningsplatsen var på gräs, men det regnade rätt mycket och det såg väldigt blött ut så vi ställde upp husbilen på asfalten istället, men swishade avgiften för uppställning eftersom vi kopplade in el. Då vi ställt oss på plats kom en man i bil och hälsade oss välkomna. Han berättade att banan var stängd, eftersom man haft rejäla skyfall. Vi fick också reda på att nästan alla banor i närheten också var stängda och väldigt blöta. Fick höra att västkusten fått riktiga skyfall några dagar tidigare.

Bytte land igen den här dagen.

Efter frukost ringde vi till Camping Rüdesheim am Rhein och reserverade platser åt oss. Lämnade camping Sonneneck och åkte utefter Rhen fram till Bingen.

Tog färjan över till Rüdesheim. Blev sen lite trassel innan vi hittade en väg in på campingen, som inte innebar att vi skulle åka under en järnvägsviadukt.

Till slut var vi i alla fall på plats på campingen. Tog sen ner cyklarna och tog oss till en affär i närheten för att kunna fylla på kylskåpet.

Inne i servicehuset hade man satt upp bilder från juni 2013, då det var rejält mycket vatten i Rhen. Tyvärr blev det ingen vidare upplösning på bilden ovan, men man ser ändå infarten till campingen och att hela campingen låg under vatten. (Det röda längst ner i bilden tror vi är fören på en båt.)

Då det var dags för middag, satt vi förstås utomhus. Efter maten tog vi en promenad in till ”stan” och tittade lite.

Blev drygt 5 mils resa med husbilen, den här dagen.

Stor brunch nästa dag med varsin rejäl omelett, sen promenad in till ”stan”.

En liten, söt, husbil stod uppställd ganska nära oss.

Som man ser på bilden var det både soligt och varmt ute. Vi köpte biljetter till en båttur utefter Rhen. Man pratade dock om att turen var nerkortad p.g.a. att det tidigare skett någon sorts olycka vid en sandbank nära Lorelei. (Där finns en av de svåraste passagerna för båttrafik i Rhen.)

Då vi lagt ut ifrån bryggan såg vi Niederwalddenkmal uppe på en kulle. Vi kände igen den, eftersom vi hade åkt linbanan upp till den vid tidigare besök (2002 och 2018) .

Åkte förbi en borg som för länge sen använts av munkar för att kontrollera förbifarten och kräva tull av alla som ville passera.

Såg också ut som att man börjat plocka druvorna uppe i en del sluttningar.

Då båten la till i Assmanshausen såg vi bland annat hotell Krone, som är mer än 450 år gammalt.

Vid bryggan nedanför den gamla borgen Rheinstein vände båten och åkte sen tillbaka till Rüdesheim.

Gick tillbaka till campingen efter båtturen och slöade lite.
Efter några timmar var det dags att gå in till ”stan” och äta middag. Vi hade bokat bord till klockan 19:00 på Stadt Frankfurt.

Einar fick äntligen äta schweinshaxe nersköljd med schwarzbier.

Hade hunnit bli mörkt ute då vi kom ut från restaurangen.

Gick förbi Käthe Wohlfahrt som säljer julsaker året runt, fast de hade förstås stängt sent på kvällen. Vi ville inte gå tillbaka till campingen ännu, så vi gick in på en liten restaurang med levande musik. Hamnade långt bort från musiken vid ett bord som ingen servitris brydde sig om, så vi gick därifrån.

Hittade en annan restaurang där mannen på bilden satt och spelade.Var ganska stelt och tråkigt då vi kom, men Pelle började klappa takten och vi hängde på.

Såg, genom fönstret, att många ute på gatan stannade och tog kort då ett klockspel började låta. Vi gick ut och kollade, men det var inte så fantastiskt. Några figurer i mitten av bilden som åkte runt bara.

Vi gick tillbaka in på restaurangen och sjöng alla med och klappade takten då det blev gamla Elvis-låtar. En hel busslast med svenskar från Norrland hjälpte till med att se till att det blev riktigt drag, när även de började klappa takten och sjunga med. Till slut blev vi milt utmotade av kyparen som sa att alla måste gå hem och sova.

Vi gick till campingen när restaurangen stängde. Gittan och Pelle hade cyklarna, så de kom före oss. En grind var öppen in till campingen, så vi kunde komma in.

Dan efter cyklade vi och handlade efter att vi avslutat frukosten, ute under markisen.

Gick sen utefter Rhen in mot stan. Såg att turbåtarna manövrerade nära varandra. Båten till höger är den vi åkte med dan innan.

Någon tjatade till sig ett besök på en glassbar.

Verkar inte som någon annan blev ledsen över att bli tvungen att äta lite glass.

Sen gick vi och tittade i affären med allt julpynt. De lite enklare sakerna på bilden var ändå rejält dyra. Fortsatte strosa utefter smågatorna bland alla turister. Vi gick in på Dr. Heinrich Nägler´s butik där vi brukar stanna till och köpa med oss någon av alla olika vinsorter som finns där.

Hittade ett ställe där vi kunde få lite apfelstrudel. Var rejält varmt ute, så Einar var nöjd med att få en plats i skuggan.

Sen var det bara att gå tillbaka till campingen. Blev en lugn eftermiddag/kväll på campingen.

Nästa dag var det dags att lämna Rüdesheim och åka norrut. Busslasten med norrlänningar, som vi träffat, skulle besöka Alsfeld. Vi blev lite nyfikna på den staden och åkte ditåt. Som vanligt fick vi vara med om både köer och vägarbeten på väg till ställplatsen i Alsfeld.

Vi tog en promenad mot gamla stan, där det skulle finnas en hel del gamla korsvirkeshus.

På torget fanns det en uteservering, som vi ville besöka.

Einar ville testa om det funkade med Aperol Spritz till en stor glassbägare.

Fanns flera riktigt fina korsvirkeshus på torget. Vi promenerade runt lite i stan och konstaterade att vi nog sett mysigare städer med en massa korsvirkeshus.

Gick tillbaka till husbilen och tog det lugnt, innan det var dags att göra middag. Efter middan satte vi oss i TV-soffan och tittade lite på SVT-play.

Den här dagen blev det lite slingriga vägar fram till målet.

Resan fortsatte mot Golf-Club Bad Salzdefurth, som ligger strax nedanför Hildesheim.

I närheten av Kassel var det både branta backar, vägarbeten och förstås köer. Var bitvis ganska jobbigt att köra.

Var betydligt lugnare att köra vid sidan av de stora vägarna.
Då vi kom fram till golfklubben fanns det 2 platser lediga för husbilar på deras ställplats. Var ganska mycket folk, eftersom det var någon sorts turneringsavslutning. På kvällen var det mycket hurrande och tjoande i klubbhusets restaurang.

En hel del vägarbeten, men vi lyckades ändå hålla skaplig fart den här dagen.

Vi hade bokat golftid dan efter och hade starttid 10:10, men skulle börja på hål 9. Sen hade vi starttid på hål 1 klockan 12:30. Kändes lite konstigt att spela hål 9-18 och sen spela hål 1-8. Det hängde dock ihop, eftersom man kom till klubbhuset från hål 8.

Banan var definitivt inget för den som spelar lite ”yvig golf”. Mycket träd som ramade in smala fairways.

Mot slutet av rundan var det riktigt varmt ute och man längtade efter att sätta sig i skuggan. Vi bestämde oss för att ta det lugnt och stanna en natt till, innan vi skulle fortsätta resan.

Fint och soligt dan efter då vi packade ihop.

Kort på uppställningen innan vi gav oss iväg. Tackade Gittan och Pelle för trevligt sällskap och åkte sen mot Potsdam, medan Gittan och Pelle åkte uppåt mot Lübeck. Vi åkte nästan rakt österut på bitvis riktigt bra vägar. Kom fram till Campingpark Sanssouci där vi fick en bra plats, ganska nära ett av servicehusen.

Då vi ställt bilen på plats blev det en sen sill-lunch. Sen var vi redo att cykla till Sanssouci parken, som vi besökte under vår sommarresa 2005 (cykeltur till Sanssouci). Parken brukar kallas för Tysklands motsvarighet till Versailles. Sanssouci började uppföras i mitten av 1700-talet av Fredrik den store av Preussen för att användas som sommarresidens och där kunna koppla av från stressen i Berlin. Sans souci är franska och betyder ungefär: sorglös eller utan bekymmer.

Var en bra bit att cykla, men det var soligt och fint ute och vi hade inte bråttom. Vi tog oss till västra ingången. Såg att alla som hade cykel med sig promenerade med den, så vi gjorde likadant.

Byggnaden ovan ligger mitt emot nya palatset, men hör till Potsdams universitet

Ovan syns nya palatset, var tvungen att använda panorama funktionen på telefonen för att få med hela byggnaden. (Vi gick in i parken på vänstra sidan.)

på bilden ovan ser man nya palatset inifrån parken.

Det är stora ytor med mycket gräsmattor. Orangerislottet på bilden ovan ligger i norra delen av parken. Används numera för konserter och utställningar.

Efter lite promenerande kom vi till tehuset, som är en av de berömda byggnaderna i parken.

Eftermiddagssolen gjorde att det verkligen blänkte om figurerna som finns på utsidan av huset.

Vi tyckte att slottet Sanssouci är en ganska skaplig ”sommarstuga”. Var en hel del folk som gick runt och tittade. Vi stötte på en självutnämnd polis som talade om att vi inte ens fick leda cyklarna i parken och att det var dryga böter för detta. Han gick även runt och körde iväg alla som satt på gräsmattorna och sa även till dem att det var dryga böter.

På bilden ovan ser man att slottet är ganska stort.

Var välskötta rabatter lite överallt i närheten av slottet.

På vägen ut gick vi förbi bildgalleriet. Vid västra ingången fanns det faktiskt en skylt som sa att man inte ens fick leda en cykel i parken. Var dock ganska många som gick runt med sin cykel. (Ingen av oss hade något minne av att det var cykelförbud då vi var där för 16 år sedan.)

Blev en annan väg tillbaka eftersom vi gick ut genom östra ingången. Cyklade förbi Luisenplatz.

Blev knappt 16km innan vi var tillbaka på campingen, enligt kartan ovan. Vi promenerade lite drygt 2,5km inne i parken och resten cyklade vi. Efter att vi ätit middag blev det en lugn kväll med lite slötittande på SVT play.

Vi reste nästan rakt österut med husbilen för att komma till Potsdam.

Dags att åka vidare söderut.

Var soligt och fint då vi lämnade campingen.

Knäppte kort på den lilla ”sjön” som låg intill campingen. Var överens om att vi absolut inte ville bada där.

Passerade en lite kulle som var helt trädbeklädd. Kanske svårt att se på bilden, men mitt uppe på kullen ligger en kyrka.

Vi åkte till ”Point Alpha” som var en observationspost på gränsen mellan BRD (Västtyskland) och DDR (Östtyskland). Point Alpha började patrulleras/bevakas i slutet av 1945 och på den östtyska sidan gjorde man hela tiden förändringar för att hindra att folk flydde till Västtyskland.

Bilden ovan är tagen, intill ett vakttorn, på det som var den östtyska sidan. Man hade vakthundar som patrullerade gränsen och dessutom var betonghinder nergrävda så att man inte skulle kunna gräva sig under den sista minerade delen innan stängslet till vänster. Stängslet var dessutom kopplat till låg spänning, så att det skulle gå ett larm till de östtyska styrkorna som patrullerade gränsen. På den västtyska sidan fanns bara bevakningstorn (och friheten). Först den 9:e november 1989 blev det tillåtet för östtyskarna att fritt passera gränsen mot Västtyskland.

Monumentet ovan står utanför ett litet museum som ligger i forna Östtyskland.

Vi fortsatte sen resan ner mot Moseldalen.

Var rätt skönt att komma fram till Moseldalen där vi följde floden mot sydväst genom byar, och hus.

Kom fram till den lilla byn Ernst, där vi till slut lyckades hitta platser på en ganska trång ställplats. Einar hade ett Teams-möte på kvällen och sen åt vi middag.

Sen gick vi iväg för att dricka lite Rieslingvin och hamnade på en liten mysig restaurang där vi drack halvtorrt vin producerat av Paul Reitz. Kan tillägga att det var mycket gott.

På vägen tillbaka till ställplatsen finns denna automat. Där kan man köpa vin 24/7 om man vill.

Blev drygt 30 mils resa den här dagen.

Dan efter cyklade vi utefter Mosel från Ernst mot Cochem.

Som man ser på bilden var det fint väder, och faktiskt riktigt varmt ute.

Ställde ifrån oss cyklarna och gick till torget på bilden ovan och drack varsitt glas halvtorrt Riesling på restaurangen som skymtar till vänster i bilden.

Gick sen runt och tittade på ”stan” några timmar.

Sen hittade vi restaurangen på bilden ovan.

Satt och tittade på folk och Mosel med varsitt glas vin i handen. Sen försökte vi hitta en livsmedelsaffär, men det gick inget vidare. Gittan och Pelle cyklade tillbaka till Ernst medan vi cyklade över bron till en Aldi-affär som ligger på andra sidan. Passerade en grusplan där vi övernattat 2018. Nu verkade man inte kunna stå där längre.

Då vi kom tillbaka, efter totalt 13 km cykeltur, blev det lite Seranoskinka och Parmesanost nersköljt med ett glas bubbel. Framåt kvällen gick vi bort till samma restaurang som kvällen innan. De flesta på restaurangen kände igen oss och hälsade. Vinet var lika gott som dagen innan och vi köpte med oss några flaskor.

Nästa morgon var det disigt och bara strax under 20 grader ute. Vi tömde gråvatten och åkte sen vidare.

Vi åkte till ställplatsen som ligger precis utanför campingen i Zell. Var molnigt och disigt ute, men absolut inte kallt.

Efter att vi kommit i ordning tog vi cyklarna in till själva staden. Tog ett kort då vi gick på gångbron över Mosel. Ställplatsen är dold bakom träden till vänster.

Cyklade till en restaurang, som ligger mitt emot campingen. Där fick vi fylla i papper om Covid-19 och att vi var vaccinerade. Åt varsin bruchetta och sen lite god soppa som sköljdes ner med lite gott vin.

Sen tog vi oss precis som vanligt till weingut Theo Engel för att handla lite vin. Hans fru Thelma stod bakom disken och lät oss provsmaka deras goda viner. Vi handlade, förstås, några flaskor här också. Pratade lite med Thelma om översvämningar och hon sa att de var vana vid att Mosel svämmade över, nästan varje år. Hon tipsade oss att gå till rådhuset och titta på vilka vattennivåer man haft då det varit extremt mycket.

Vi gick bort till rådhuset, och där kunde man se att Mosel svämmat över rejält ibland. Nedersta markeringen är ca 1 meter över gatunivån, och gatunivån var flera meter över flodens nuvarande nivå.

Precis som vid tidigare besök i Zell blev det varsin glass, innan vi tog oss tillbaka till ställplatsen. På kvällen fick vi ”hemleverans” av vinerna vi köpt tidigare.

Soligt och fint nästa morgon, och ganska varmt redan vid frukosten.

Som man ser på bilden är ställplatsen ganska nära floden.

Lämnade ställplatsen och åkte upp till köpcentret i Barl, för att handla mat. Precis som på alla andra ställen var det krav på munskydd inomhus.

Blev ett kort på rondellkatten i Zell innan vi lämnade stan.

Mycket vinodlingar i sluttningarna intill Mosel.

Efter några mil var vi framme vid Brauneberg, som var dagens resmål. Åkte först bort till ställplatsen och tittade, men den var full. En man tipsade oss om att man kunde stå med husbilen på ett stort gärde i närheten av Nussbaumallee. Var likadant då vi var i Brauneberg på vin/gatufest i september 2008.

Vi tyckte att det såg lite lerigt i backen ner mot gärdet, men körde ändå ut och stannade efter ett tag. Då vi skulle finjustera uppställningen fick vi förklaringen till att de andra bilarna på gärdet stod lite osymmetriskt. Vi satt fast i lera med husbilen.

Pratade lite med de andra som satt fast och de sa att man säkert skulle få hjälp att komma loss av någon vinbonde med traktor, då man ville komma därifrån. Så vi dukade upp lunch och tog det lugnt. (Gittan och Pelle åkte inte ut på gärdet, utan åkte istället till ställplatsen i Graach.)

Efter lunchen gick Einar bort till ett bygge och lånade några långa plankor. Gick bra att lyfta bilen med hydrauliska stödbenen och lägga plankorna under framhjulen. Sen funkade det att köra fram en meter, så att vi stod lite jämnare. Hydrauliska stödbenen ställde sen bilen rakt och minskade dessutom trycket på hjulen.

Träffade två trevliga tyskar som bjöd på Krombacher Pils, som de hade i en 3 liters tunna. Holger och Ralf berättade att de varit på vinfesten i Brauneberg många gånger, tillsammans med en massa vänner. De berättade att 2019, innan pandemin, hade det varit cirka tusen husbilar på gärdet.

Efter några timmar började man knuffa loss husbilarna, för att få lite bättre ordning. Man erbjöd sig att knuffa loss vår bil, men Einar sa att den nog var loss redan eftersom han kört fram en liten bit tidigare och minskat trycket på hjulen med hydrauliska stödbenen. Gick utmärkt att flytta den utan hjälp.

Vi var flera som hjälpte nyanlända att komma loss då de fastnat.

På kvällen gick vi upp till Nussbaumallee och åt lite god mat som vi sköljde ner med något som man kallade för Federweißer. Bettan tog en ”Mosel tallrik” och Einar tog schnitzel. Maten var jättegod, men drickan var söt och inte alls god. Var tvungna att ta varsitt glas halvtorrt Rieslingvin för att få bort smaken av den söta drycken.

Blev inte så många mils resa, utefter Mosel, den här dagen.

Nästa dag tog vi en liten promenad mot festområdet.

Gick ner mot Mosel på en lite asfaltsväg som nog användes för sjösättning av båtar. Såg massor av svanar, några av dem på bilden ovan.

Var ganska lugnt vatten på floden.

Bestämde oss för att ta en liten cykeltur, för att se om vi kunde hitta några mogna druvor att fotografera.

Behövde inte cykla långt för att se mogna gröna druvor.

Lyckades se lite röda druvor också.

Intill den lilla byn Wintrich fanns det möjlighet att ta en liten rast och köpa något att äta och dricka. Vi nöjde oss med varsitt glas halvtorrt Rieslingvin.
Cyklade tillbaka samma väg till husbilen. Blev cirka 8 km cykeltur i soligt och varmt väder, så det var skönt att ta en dusch i husbilen efteråt.

På eftermiddagen kom Gittan och Pelle cyklande från ställplatsen i Graach. Vi gick tillsammans till festområdet.

Vi satte oss vid några av borden, som stod ute, med varsitt glas halvtorrt Riesling Spätlese från weingut Willi Haag. Var noga med att det var ”Juffer-Sonnenuhr”, för vi hade hört att det var de finaste vinerna. (Lite osäkra på vad ”Juffer” egentligen betyder.)
Besökte flera av de fem vinbönderna som fanns utefter gatan.

När vi satt inne hos weingut Fehres dök dessa spelande musikanter upp utanför. Det var rejält mörkt ute då vi gick tillbaka till husbilen. Var inte avundsjuka på Gittan och Pelle som skulle cykla tillbaka till ställplatsen i Graach. (Det tog dock bara drygt 30 minuter för dem att komma fram.)

Nästa dag var det dags att åka vidare. Ringde till campingen i Rüdesheim för att höra om det fanns plats för oss, men det var fullt just då. Ändrade planerna lite och bokade golftid på Jakobsberg Golfanlage i Boppard följande dag. Kollade också att det fanns plats på camping Sonneneck som ligger ganska nära golfbanan.

Var rejält disigt då vi gjorde oss klara att lämna Brauneberg, men man hade lovat klart väder.

Färden gick på slingriga vägar både uppför och nerför.

Strax söder om Ürzig kunde man se att den drygt 1700 meter långa Hochmoselbrücke nu var färdigbyggd. Senast vi såg den var då vi åkte från Zell till Graach på vår sommarresa 2018. Då var den inte klar.

Vi valde sen en ganska brant och slingrig väg som gick uppåt ovanför Ürzig. Blev mycket åkande på smala vägar med många vackra vyer. Då vi började närma oss campingen blev det ett dumt vägval. I en T-korsning kunde vi sen välja på en viadukt som var 2,5 meter hög eller på en gata som var 2 meter bred. Fick backa tillbaka en bra bit och ta en annan bättre väg.

Kom till slut fram till campingen, där var det rejält varmt ute i solen. Markisen gav inte så mycket skugga eftersom solen stod ganska lågt, så vi satte oss framför husbilen. Framåt kvällen blev det grillat till middag och sen satt vi ute tills det började bli kyligt.

Den här dagen reste vi drygt 12 mil på vackra och slingrande vägar.

Nästa morgon gick vi och hämtade frukostfrallorna i restaurangen.

Var disigt ute, men det klarnade upp ganska snabbt. Vi packade in alla golfgrejorna i Gittan och Pelles husbil och åkte sen upp till golfbanan, blev enklast så.

Var ute i god tid så att vi hann med att träna bunkerslag innan det var dags att slå ut från 1:a tee.

Blåste lite kallt då vi spelade 1:a hålet. I fjärran kan man se slottet Marksburg.

Efter att vi spelat några hål var det betydligt varmare. På bilden ovan ska damerna slå ut från röd tee på hål 6. Man är tvungen att slå över en ravin för att komma ut på fairway.

Utsikt från 10:e tee på bilden ovan. Just där var det lite mulet, men sen klarnade det upp och blev riktigt varmt.

Även från 18:e green ser man Marksburg skymta på andra sidan Rhen.

Efter avslutad runda hade vi tänkt duscha på golfklubben, men det stod att omklädningsrummen var stängda på grund av Covid-19 restriktioner. Åkte tillbaka till campingen, där det gick bra att duscha. Innan vi gick till duschen blev det kaffe med nybakta muffins (som vi gjort i vår airfryer).
Lite senare gick vi till campingens restaurang och åt middag.

Tur och retur mellan campingen och golfbanan var det inte så långt.

Vi hade bestämt att Bettan skulle börja sitt liv som pensionär med en husbilsresa. En del av resmålen var givna, eftersom hon har några favoriter. Tyvärr var det inte möjligt att åka i Ahr-dalen, eftersom den drabbades av enorma översvämningar i mitten av juli. (Kommer att ta flera år innan allt är återställt.) Vi hoppades i alla fall få uppleva lite varmare väder än hemma och slippa skyfall på vår resa. Vi hade, redan i juni, båda fått 2 doser av vaccin mot Covid-19 så Covidbeviset fanns i Kivra-appen på våra mobiler. Söndagen 5 september startade vi vår sensommarresa genom att åka mot Mariestad. Vi visste att flera campingar m.m. stänger sista september, så planen var att vara tillbaka i början av oktober. Vi valde att åka över Örebro, eftersom vägen över Stockholm aldrig går snabbare, vad GPS´en än säger. Vädret var mulet större delen av vägen, men inget regn. Då vi kom till Mariestad åkte vi till ställplatsen i yttre hamnen. Ställde upp bilen och tog sen en liten promenad.

I småbåtshamnen syntes det att temperaturen var en bra bit under 20 grader och att alla semestrar var över. Alla båtägare hade sina båtar förtöjda.

Blev ett kort från ovan också.

Var knappt 30 mil hemifrån till Mariestad.

På måndagen satt vi och ringade in möjliga resmål på Tysklandskartan. Sen åkte vi vidare till Mariestads golfklubb där vi stämt träff med Gittan och Pelle.

Vi fick en fin plats med utsikt över Vänern.

Golvet i toa/duschutrymmet hade börjat knarra (efter 6 år), men vi hade en idé om hur det åtgärdades. Någon (Bettan) fick krypa in och dra åt träskruvarna som håller golvet på plats. Funkade helt enligt plan: golvet blev tyst.

Då Gittan och Pelle kommit på plats satt vi ute och pratade. Blev ett kort från ovan på uppställningen.

Var skapligt väder så man kunde se solen gå ner.

Var inte så långt att åka mellan yttre hamnen och Mariestads GK.

Fick en fin golfrunda dan efter, med bra väder.
Efteråt satt vi ute och åt Onsalakorv och Parmesanost. Det blåste en hel del så vi vevade ut markisen och satte upp vindskyddet. Satt under markisen och åt middag. Blev sen en tidig kväll.

Tog kort på vår uppställning innan vi åkte mot Husvagn-Svensson i Lidköping, där vi tittade efter en ny låsning till vårt bord i husbilen. Fanns inget som passade, så efter att vi handlat i en livsmedelsaffär åkte vi vidare till ställplatsen hos Bengt i Örkelljunga. Gick tvärsöver gatan till Old Mikes Diner där vi åt middag. Satt sen utanför husbilarna och pratade tills det var läggdags.

Då butiken öppnat på onsdagen fick vi tag på en ny låsning till bordet, som Einar skruvade fast. Fyllde på gasoltuberna, hos gasolesset, innan vi åkte mot Helsingborg.

Gick upp på däck och knäppte ett kort då vi var på väg in mot Helsingör. Syns inte på bilden, men en större fritidsbåt var i vägen för färjan vi åkte med och det blev ett väldigt tutande ett tag.

Stannade vid Farø och fikade, i skuggan (var ganska varmt ute).

Medan vi satt där landade en ambulanshelikopter på parkeringen. Men de som kom med helikoptern satte sig bara utanför och pratade.

Då vi lämnat Farø och fortsatte mot Rødby mötte vi en ambulans i hög fart, var förmodligen den som helikoptern väntade på.

I Rödby hamnade vi först i kön till färjan mot Puttgarden.

Resan flöt på så vi hamnade på ställplatsen i Heiligenhafen innan vi stannade för natten. Tyvärr var det lite kaotiskt där, eftersom deras boknings/betalnings-system inte fungerade. Gick inte att komma åt toa/dusch och ström. Lyckades checka in på platserna via Luca-appen i mobilerna, men det gjorde ingen skillnad. Men det var ju varmt och skönt, så det gick ingen nöd på oss. Satt ute tills det blev mörkt och myggen började komma.

Blev cirka 35 mil innan det var färdigåkt för dagen.

Dan efter åkte vi till golfklubben Hochwacht. Stod 1 husbil där då vi kom, så det var gott om plats

Ställde oss på varsin sida om en liten ”ås”.
Vevade ut markisen, eftersom det regnade lite grann. Fick golftid strax efter tolv, så det var ingen brådska.

Vi hade faktiskt skapligt väder större delen av tiden, var lite disigt och småregnade i början av rundan. Var ändå ganska varmt ute, så regnet störde inte.

Mot slutet av rundan var det soligt och rejält varmt.

Efter dusch och middag satt vi ute tills det började bli mörkt.
Ett åskväder lyste upp himlen då och då långt borta, ut över Östersjön. Var så långt borta så åskmullret nådde inte fram till oss.

Blev en kort resa den här dagen.

Nästa morgon var det disigt och regnet hängde i luften, var dock inte kallt ute.

Verkade vara tävlingsdag med lite olika aktiviteter. Vid drivingrange stod en stor uppblåsbar darttavla, i mitten av bilden, som man kunde skjuta prick på.

Vi packade ihop och åkte mot Hameln. Hade bestämt att vi skulle undvika Autobahn.

I början åkte vi genom små mysiga byar och mellan dem var det gröna lövtunnlar.

Efter ett tag blev det, inte helt oväntat, ”stau” och det blev ett betydligt lägre tempo. Vi var imponerade över att man alltid lämnade en gata i mitten mellan köraderna, för räddningsfordon.

Flöt i alla fall på ganska bra tills vi kom till Hachmühle. Där hade man stängt av vägen mot Hameln. Nu blev det lite stökigt då vi försökte hitta en bra väg som var öppen.

Till slut kom vi i alla fall fram till Hameln. Första ställplatsen vi åkte till var full, så vi åkte mot nästa. Den ligger utanför campingplatz Hameln, och var också full.

Men campingvärden flyttade undan bord och stolar från en liten uteservering och sa att där kunde vi stå. Fick precis plats och fick till och med elanslutning.

Bestämde oss för att beställa pizza för avhämtning, i restaurangen. Fick precis plats med stolar och bord mellan husbilarna.

Pizzorna var stora, och otroligt goda. Blev lite segt efter maten så det blev en tidig kväll.

Avverkade drygt 37 mil den här dagen, med lite omvägar.

Nästa dag var det lite disigt och regnet hängde i luften då vi gick in till gamla stan för att turista lite.

Vi kunde skymta en del av ställplatsen då vi gick över bron.

På andra sidan såg vi en gångbro, som hade utsmyckning som hade med stadens mest berömda saga att göra. (Det är en förgylld råtta högst upp på brospannet.)

Det var söndag, så det var bara restaurangerna som var öppna. Men vi ville bara gå runt och titta lite. Flera av gatstenarna såg ut som på bilden ovan.

Var ett spår med råttor ut från gamla stan.

Funderade på om alla klockorna på huset vid torget bara var utsmyckning eller om de faktiskt ringde ibland.

I en affär, som ju tyvärr var stängd, kunde man köpa dessa drycker.

Tog en annan väg tillbaka till husbilen och passerade då Europaplatsen.

Den ligger mitt emot Hamelns konsert- och kongress-hall, som förstås döpts till ”Råttfångarhallen”.

Fortsatte sen resan genom små byar omgivna av skogar och majsfält.

Stannade i Hünfeld, där vi tog in på Knaus Campingpark, efter att först ha försökt ställa oss på ställplatsen utanför campingen. Ställplatsen lutade så extremt mycket att vi gav upp. Campingen ligger bredvid en golfbana, som vi spelat många gånger. Tyvärr var Golfclub Hofgut Praforst inte med i golfhäftet, så vi planerade inte in någon golfrunda där.

Blev några mil den här dagen också.