Etikett: Norge

2008-07-22

Efter frukosten bestämde vi oss för att åka Trollstigen. Gav oss iväg mot Åndalsnäs. Kom till slut fram till det vägavsnitt som kallas Trollstigen.

Det såg verkligen brant ut när man tittade uppåt. Notera husbilen som syns som en vit fläck, vid den röda pilen. Det var onekligen lite spännande med kurvorna som var nästan 180 grader, på den bitvis ganska smala vägen. Einar blev rätt irriterad på en man som plötsligt fick för sig att han skulle backa på ett av de bredare avsnitten. Tack vare det blev vi stående mitt i en 180 graders kurva med bilar tätt bakom och bilar framför. Vi satt helt enkelt fast. Bettan var tvungen att gå ut och be bilarna bakom att backa lite, Bortsett från det var det inga problem att ta sig upp (husbilen hade bra ork).

När vi kom upp fikade vi och tittade på utsikten (tillsammans med mängder av turister).

En norsk kille tog kort när vi poserade framför dalen.

Vi såg ett ganska stort husvagnsekippage där, funderade lite på om man låter påskjutsbromsen vara på när man åker ner med husvagn i så branta backar (bromsarna borde bli ganska varma då). Fast bilens bromsar klarar nog knappast av att bromsa in ekipaget. Precis när vi började åka mot Geiranger såg vi mannen med hund igen (som vi sett vid atlanterhavsvegen). Hamnade efter ett tag i en jättelång kö till ännu en avgiftsbelagd färja. Kan konstatera att vi är mycket snällare mot turister i Sverige, som bjuder alla på gratis vägfärjor.

Efter ett antal mil kom vi in på ”örnvägen”. Därifrån hade vi verkligen en fin utsikt över Geirangerfjorden. Det var faktiskt jobbigare att åka nerför den branta vägen än vad det varit att åka upp för Trollstigen. (Vi fastnade dock ingenstans, men mötte många stora turistbussar) Nere i Geiranger funderade vi på om vi skulle ta färjan till Hellesylt eller fortsätta på vägen. Vi valde att köra mot Grotli. Den vägen var bitvis nästan lika brant och kurvig som Trollstigen. När vi kom upp såg vi att man kunde köra upp till toppen av Dalsnibba (1500 m.ö.h.). Inte helt oväntat ville man ha betalt för detta (75 norska kronor). Första 50 metrarna var asfalt, men sen blev det grusväg. (Det var skönt att det inte var lika mycket bilar som på Trollstigen.) Uppifrån toppen av Dalsnibba hade man en otrolig utsikt ner mot Geiranger. (Det var dock lite tunna molnslöjor här och var nedanför oss.) Tyvärr kan inte ett foto förmedla känslan av att stå och titta ner på Geiranger och fjorden nästan 1500 meter längre ner

Man ser Geiranger och fjorden lite ovanför mitten av bilden. Det ligger ett stort kryssningsfartyg vid den röda pilen.

Man såg en hel del snöklädda toppar runt omkring oss (det låg snö kvar på Dalsnibba också) Vi lagade middag i husbilen och avnjöt den uppe på 1500 meters höjd. Inte helt oväntat dök mannen med hunden upp även här (tror att många åker samma ”slinga”). Vi åkte i alla fall vidare mot Otta.

Hittade en fin rastplats, med ledig plats precis bredvid vattnet. Utsikten var riktigt fin. Avslutade dagen med lite Yatzy, Einar lyckades för en gångs skull vinna en av omgångarna.

2008-07-21

Det var inte riktigt lika fin utsikt idag, då vi gick upp. Vi tog det väldigt lugnt idag. Vi duschade bägge 2 i husbilen. Måste använda varmvattenberedaren också. Einar hade ju plockat isär den i våras, eftersom den slog av hela tiden. Nu funkade allt perfekt. Sen åkte vi vidare mot Kristiansund. För att komma dit åkte vi genom en 5km lång tunnel (avgiftsbelagd). Därifrån tog vi en avgiftsbelagd färja till Bremsnes (på Averöy). Vi valde att åka på Atlanterhavsveien mot Vevang. Vägsträckan, cirka 8km, färdigställdes 1989 och går mellan ett antal småöar. Vägsträckan valdes till ”Norwegian Construction of the Century” år 2005. Det är bara Trollstigen som är mer välbesökt av Norges alla turistvägar.

Broarna hade ett annorlunda utseende.

Det var ett vackert vägavsnitt. Landskapet påminde faktiskt lite grann om Lofoten (inte lika vackert, men konturen är snarlik).

Fortsatte sen ner mot Bud, eftersom det skulle vara vackert där. Det var lite mulet där också. Tog oss sen till en av rastplatserna vid Atlanterhavsveien för att övernatta. Konstaterade att broarna verkligen var annorlunda, de hade helt olika skepnad beroende på betraktningsvinkeln.

Ovan är samma bro igen, men sedd ur en annan vinkel

Vi såg en man med hund som hade ett annorlunda ekipage. Hunden sov i kärran på natten och mannen i bilen. (Vi tror att hunden satt i bilen när ekipaget rullade.)

2008-07-20

Efter ett besök på turistbyrån i Morokulien och lite bläddrande i broschyrer bestämde vi oss för att åka mot Kristiansund.

Vi passerade Lillehammer, olympiahoppbacken skymtar till vänster i bild.

 

Vi åkte sen via Dovrefjäll (se bild ovan). Man fick vara uppmärksam eftersom det fanns massor av får på och intill vägen på en del vägavsnitt.
Det var många vackra vyer, dock var det svårfotograferat eftersom det var så stor kontrast mellan den blågrå (ibland klarblå) himlen och topparna.

Vi experimenterade lite, och en del bilder blev lite annorlunda. Efter ungefär 50 mil kände vi att det räckte med bilåkande för en dag, så vi började försöka hitta nånstans att sova.

Vi stannade på en rastplats vid Sunndalsöra, med en vacker utsikt över topparna vi nyss lämnat

2004-07-31

Fortfarande riktigt bra väder, bara lite molnbankar på himlen.

Tog färjan över till Langøya.

Tog ett kort från färjan på det lilla samhället Melbu. Till slut var vi framme i Andenes. Där gick vi in på Hvalsafari AS och köpte biljetter till en valsafari. Turen skulle gå först på eftermiddagen så vi hade lite tid att fördriva. Gick runt och tittade lite i samhället. Till slut var det i alla fall dags. Fick först en guidad tur med en hel del info om valar och historik runt valfångst.

Vi fick även se ett kaskelotskelett. Turen avslutades med sjövettsregler och var sitt sjösjukepiller (fast det var nästan vindstilla). Vi gick ombord på båten som skulle ta oss ut på öppet vatten. Efter ett antal timmar såg vi långt borta utandningen från en val. Valarna ligger uppe vid ytan och andas upp till 30 minuter innan de dyker flera 100 meter ner för att hitta föda.

Hann precis ta kort på den då den dök. Vi såg flera valar på avstånd. Efter ett tag kom en val upp ganska nära båten. Vi körde så nära som det var tillåtet.

Det var lite fascinerande att se en stor kaskelot ligga och andas så pass nära. Man såg utandningarna tydligt.

Vet inte hur länge den låg bredvid oss, men till slut dök den i alla fall.
Kaptenen berättade att man hade ett register med kaskeloterna och att man identifierade dem med hjälp av stjärtfenan. Han gav oss namnet på den vi sett nära båten, tror att det var #153. Efter ett antal timmar var det dags att åka tillbaka till Andenes.

På vägen tillbaka gick vi igenom hur många valar vi sett och hur nära.

Hann med att ta kort på solen innan båten kom in i hamnen.

Tror att de flesta som klev av båten var ganska nöjda med dagen. Vi orkade inte åka någonstans utan övernattade på en parkering i närheten.

2004-07-30

Klarblå himmel idag också! Åt frukost och tittade på utsikten

Sandra sitter och beundrar utsikten.

Efter frukosten åkte vi tillbaka till färjeläget för att ta kort på vyn som möter en när man kör av färjan. Det är verkligen ett annorlunda landskap. När vi stod och knäppte kort på landskapet stannade en annan husbil bredvid oss. Vi pratade lite med det äldre paret som satt i den. De sa att vi hade tur med vädret. Ibland kan det vara tjock, tät dimma. De hade kommit till Lofoten, på semester, första gången för 13 år sedan, och blivit helt förälskade i landskapet. Sen dess åker de alltid till Lofoten några veckor varje år.

Man kan hålla med om att Lofoten verkligen visade sig från sin bästa sida.

Tog ett kort till, med Sandra i förgrunden, innan vi gav oss iväg.

Vi åkte vidare norrut. Knäppte ett kort genom fönstret.

Åkte genom flera små byar/samhällen.

Passerade flera badplatsskyltar. Eftersom det var ganska varmt i luften svängde vi ner mot en av badstränderna

Fast det var otroligt kallt i vattnet doppade vi oss alla tre. Ovan ser man Bettan och Einar i vattnet. Låg på stranden och solade en stund efter doppet. Innan vi åkte vidare duschade vi av oss saltvattnet och sanden.

När det var dags för middag svängde vi in vid en rastplats vid en kulle. Gick upp för kullen och beundrade utsikten. Efter middagen tittade vi på kartan och såg ut en vägsträckning som verkade bra. När vi åkt et tag och skulle svänga vänster genom ett berg kunde vi konstatera att det inte fanns någon väg där. Vi blev lite snopna och fortsatte runt berget istället.
Åkte en bit till innan vi stannade vid en rastplats för att övernatta.

2004-07-29

Vackert väder när vi vaknade. Vi hade sovit riktigt bra inatt också. När vi stod och packade ihop våra grejor kom de som bokat platsen (deras resa hade gått snabbare än de räknat med).

De sa dock att det inte var någon brådska. Så Einar kunde packa ihop våra grejor i lugn och ro.

Medan de väntade på oss gick de ner till stranden och pumpade upp sin gummibåt (alla tyskarna hade gummibåtar). När vi åkte iväg var alla tyskarna på väg ut för att fiska, med sina gummibåtar. Det såg ut som en liten fiskeflotta. För att fördriva tiden medan vi väntade på färjan gick vi runt på stan. Hittade ett flygmuseum, som var rätt intressant. Där var vi några timmar.

Blev hungriga efter ett tag och som man ser på (Burger King) påsen i Einars hand blev det inte hemlagat. Till slut var det i alla fall dags att köra ombord på färjan.

Det var ganska gott om plats så vi kunde bre ut oss. Einar lyckades faktiskt somna efter ett tag.

Till slut var vi framme i Moskenes och det var dags att köra av färjan. Det var ganska sent så allt var lugnt och stilla. Körde några kilometer till en rastplats, där vi stannade för att sova.

2004-07-28

Vackert väder när vi vaknade. Vi hade sovit riktigt bra, kanske tack vare det svaga bruset från älven. Åt frukost i lugn och ro innan vi fortsatte mot Bodø.

Stannade till vid en stor snödriva utefter vägen.

Passerade polcirkeln och tog ett snabbstopp vid Polarcirkelcentret.

Tog ett kort på Bettan och Sandra också.

Fortsatte färden ner mot havsnivå och kunde konstatera att landskapet innehöll lite mera grönska.

Efter ett tag kom vi fram till Saltströmmen, som är världens starkaste tidvattenström. (Strömmens maximala hastighet är omkring 22 knop.) Även fast det inte var tidvattenskifte då vi var där såg man ändå massor av virvlar i vattnet.

Vi stod vid smalaste delen, som är 150 meter, och tittade. Vid nipflod (då månen står vinkelrätt mot solen) passerar 372 miljoner kubikmeter vatten här, på 6 timmar. Färden gick vidare till Bodø, där vi fick reda på att nästa färja skulle gå mitt i natten (enligt tidtabellen). Kände att det var lite väl tidigt och bestämde oss för att ta färjan som gick sena eftermiddagen dan därpå istället. Klockan var nu ganska mycket, men eftersom vi var så långt norrut var det fortfarande ljust. Tog oss ut ur stan för att försöka hitta en camping. Efter ett tag såg vi ett 20-tal husbilar/husvagnar som stod nära stranden. Vi åkte ner dit och kollade läget. Efter ett tag fick vi tag på en man som hade lite koll. Det visade sig att han var tysk (som pratade lite engelska) och skötte ”campingen” åt en norsk bonde mot att han fick stå gratis där. Alla andra husbilar var också tyska. De åker dit varje år för att fiska. Det fanns en plats som egentligen var bokad. Men vi fick ta den om vi lovade att vara borta innan 12:00 dan därpå. Då skulle de som bokat platsen komma.

Ställde upp husbilen och gick ner till stranden. Fast klockan var efter 23:00 var det otroligt ljust ute. Promenerade en stund på stranden innan det var läggdags.

2004-07-27

Efter frukosten promenerade vi runt lite i Mo i Rana. Vädret var faktiskt lite bättre än tidigare, dock fortfarande mulet.

Bettan framför några gamla hus som renoverats. Tyvärr började det regna igen efter ett litet tag så vi tog oss tillbaka till husbilen. Vi tog oss på krokiga vägar till en liten sjö (som vi tyvärr glömt namnet på).

Vi åkte med en liten båt över sjön och kom fram till ett vattendrag som startar i glaciären, Svartisen. Det flöt omkring isbitar, som ryckts loss från glaciären, i sjön (inte badtemperatur på vattnet).

Följde vattendraget uppför ”berget” för att komma till själva glaciären.
Stannade och tog kort där vattendraget kom ut ur en hålighet i berget.

Såg den här varningsskylten då vi började närma oss glaciären.

Efter en ganska lång vandring var vi framme vid glaciären, som hade en färg som påminde om ”vicks blå”. Molntäcket hade spruckit upp, så vi blev ganska varma på vägen tillbaka.

Bettan och Sandra passade på att slöa lite i solskenet medan vi väntade på att båten skulle komma tillbaka. Efter båtturen fortsatte vi mot Bodö. Stannade vid en liten camping vid en älv och övernattade.

Notera myggljuset nedanför bordet (det behövdes).