San Fransisco

2012-04-07

Var cirka 10 grader ute då vi åt frukost inne i husbilen.

Tog kort från taket på husbilen så att man ser hur nära San Fransisco 49:ers hemmaarena campingen ligger. Fanns en shuttlebuss på campingen som vi åkte med in till stan.

Blev avsläppta i Chinatown, som är den plats som har flest bofasta kineser utanför asien. Trångt och mycket folk i rörelse utefter gatorna. Vi gick och skaffade oss endagskort som gällde all kollektivtrafik (14$/styck).

Till och med hållpatserna för ”cable car” hade kinesisk text (på ena sidan).

Vi stod och väntade på en ”cable car” med ledig plats ett bra tag. De var tvungna att hoppa ut och växla för hand, vid ”vår” hållplats.

Till slut tröttnade vi på att höra ”sorry, take next car” och började följa spåren bakåt. Då vi kom fram till ändhållplatsen såg vi varför det var fullt på alla ”cable car’s”. Kön börjar på höger sida och går runt i ett U till vänster sida. Fick vänta ett bra tag innan vi fick åka med. Gick dock ingen nöd på oss. Köpte frusen youghurt (istället för glass) och lyssnade på olika musiker. Fick också chansen att studera vändningen av en ”cable car”. Vagnen ställdes på en stor vändskiva, som snurrades runt manuellt, och sedan knuffades den av (också manuellt). Tog ”cable car” till ”Fishermas wharf”. Många ville absolut stå på fotstegen och åka med. Är tydligen något man ska prova (förstod inte riktigt varför).

Köpte lite ”seafood” inne i trängseln och gick sen ut i solen och åt.

Alcatraz ligger inte så långt ut i vattnet som man kan tro. Promenerade runt lite och tittade på folkvimlet. Gick in och tittade på en ”spelhall” fylld med gamla mekaniska spelautomater (och några lite nyare).

Promenerade sen utefter vattnet mot Golden Gate bron, gick större delen på en lång sandstrand. Lite annorlunda med en jättelång sandstrand så nära stan. Såg ingen som badade, men många kitesurfade. En hel del folk som joggade utefter stranden.

Gick ut på en pir för att ta kort på stan. Einar tyckte kortet behövde livas upp lite.

Köpte sen lite fika på ”the warming hut” och satte oss på en bänk, i lä. (Sen vi kom till ”Fishermas wharf” blåste det hela tiden, inte mycket men ganska svala vindar.)

Gick sen upp mot bron, men där var det stor ombyggnation på gång, så det var svårt att få en bra vy. Man ser i alla fall att det är Golden Gate bron, med sin karakteristiska röda färg. Hoppade sen på en buss för att komma till ”Golden Gate park” som ligger en bra bit från bron. Bytte buss och promenerade en bra bit innan vi var inne i parken.

En grönskande oas med massor av växtlighet. Precis som vid stranden såg vi mycket folk som joggade. På ett ställe hade en massa musiker samlats, och satt och ”jammade”. Det kom och gick musiker lite då och då, men lät ändå ganska bra trots att sättningen varierade. Tog oss tillbaka mot city genom att promenera en bra bit till en busshållplats en bit från parken.

Hoppade av bussen och tog en ”cable car” sista biten tillbaka till ”Chinatown”.
Gick in på en restaurang och åt lite ”kinamat”. Var lite trötta efter att ha promenerat minst 10km under dagen. Hade dock bra skor, köpta på en ”outlet” i Las Vegas så inga problem med fötterna. Var skönt att komma tillbaka till husbilen.

Groveland till San Fransisco

2012-04-06

Inatt var det verkligen kallt, -6 grader på morgonen. Var glada över att det fanns gasolvärmare i bilen, så vi hade det varmt och skönt.

Gick ut och tog ett kort, bakom husbilen, på de frostvita gräsmattorna. Eftersom det fanns gratis internet passade vi på att ringa lite till Sverige, via Skype. Hörde att det hade kommit mera snö, som låg kvar, lite trist att höra. Gick till receptionen för att betala, de hade haft datorstrul igår då vi kom. Fortsatte sen på highway 120, mot San Fransisco.

Stannade till vid en ”Vista Point” ovanför ”Toulumne river” och tog kort. Tror att det är mistlar som hänger i trädet till höger. Några tyskar med en mindre, hyrd, husbil kom fram och frågade oss om råd. De hade ingen ström inne i bo-delen av sin husbil (misstänkte att de bara dragit ur batteriet).

Då vi precis passerat samhället Moccasine såg vi flera husbåtar nere vid ”lake Don Pedro”. Var bara tvungen att åka ner och ta kort på några av dem. (Såg att man kunnat stanna med husbilen vid ”Don Pedro recreation area” för 36$/natt.)

Stannade till vid en ”Vista Point” vid en annan del av ”lake Don Pedro”. Fortsatte sen på den hitills riktigt fina vägen (oväntat bra väg faktiskt).

Då vi passerat Livermore såg vi ganska många, lite simplare, vindkraftverk.

Efter ett tag blev det som tidigare med otroligt ojämn och dåligt underhållen väg. Var tvungna att svänga av och kolla att cyklarna inte skakat loss. Då vi svängde ut på vägen igen såg vi att vi i alla fall var på väg mot köerna. Väl framme i San Fransisco åkte vi mot en camping som skulle finnas mitt i stan. Vi var lite tveksamma, men enligt GPS’en skulle det vara så. Upptäckte att det inte alls fanns någon camping på den adressen. Nu var vi mitt inne bland alla San Fransisco backarna, något som vi bara skojat om. Kan berätta att det var en intressant upplevelse att ta sig fram med husbil där. Mycket bilar, smalt/trångt och väldigt brant.

Tog ett kort då vi var på väg därifrån (i en av de mindre och bredare backarna). Ställde in GPS’en på en camping som skulle ligga i Candlestick park, bredvid arenan. Den fanns och vi ställde upp husbilen, för 76,5$/natt (dyrast hitills). Var betydligt varmare här, funderade ett tag på om vi skulle köra igång AirCondition. Tvättade lite kläder och tog det lugnt. När det var dags för mat orkade vi inte åka iväg. Beställde istället pizza från North Beach Pizza. Bettan beställde en ”small” och Einar en ”medium size”, som skulle levereras till husbilen. Pizzan kom punktligt och vi konstaterade att vi kunnat dela på en ”small size”. Stoppade in massor av ”pizza slice” i frysen, synd att bara slänga dom.

Dagens etapp var på cirka 25 mil.

Coarsegold till Groveland

2012-04-05

Inatt har det varit rejält kallt, termometern stod på -1,5 grader på morgonen. Temperaturen steg ganska fort då solen kommit fram. Då vi ätit frukost var det betydligt varmare ute.

Tog ett kort på en ganska öde camping. Var kanske en handfull ekipage här. Checkade ut från campingen och stannade sen och handlade i Oakhurst. När vi stod vid en av diskarna med färska grönsaker hördes ett åskväder i en högtalare. Sen kom det tunna vattenstrålar från en massa munstycken ner mot grönsakerna. Vet inte hur praktiskt det är, men grönsakerna såg i alla fall fina ut. Efter att vi handlat passade vi på att tanka och ta ut lite pengar. Stannade sen till vid turistinformationen i Oakhurst för att få info om Yosemite. Körde highway 41 upp mot Yosemite village, för att kunna ta slingan som var öppen. För att få komma in i parken måste man betala 20$/ekipage (gällde 1 vecka). Det var samma sak i Sequoia National Park, till Grand Canyon kom vi då de stängt…

Då vi kommit upp en bit började det snöa ganska rejält, men smälte direkt på marken. Körde genom en tunnel, kändes lite otäckt (om vi kört vid kanten hade taket skrapat i).

Man hade en bra utsikt då man kom ut ur tunneln. Lite till höger om mitten syns ”Bridalveil fall”.

Åkte bort till ”Bridalveil fall” och knäppte kort. Var ganska mycket folk där, men ingen trängsel.

På bilden ovan syns ”El Capitan” som vi vet att folk hoppat fallskärm från.

Tog oss vidare mot ”Yosemite fall”, som är längsta vattenfallet i Yosemite. Bakom Bettan syns ”Yosemite upper fall” och en liten del av ”Yosemite lower fall”.

Gick fram till ”lower fall” och tog kort på Einar också. Man kunde vandra till toppen av ”upper fall” (6 km uppför), men vi lät bli. Då vi gick tillbaka till bilen såg vi drygt 10 kameror på stativ på nästan samma ställe. Förmodligen bästa stället att plåta ifrån om man ville ha med hela fallet.

Började åka tillbaka, fick en fin vy upp mot ”Cathedral rocks” med ”Merced river” i förgrunden.

Åkte sen highway 120 ut ur parken genom ytterligare några låga tunnlar. En av dem på bilden ovan.

Fick sen en ganska fin vy ”bakåt” mot Yosemite, med ett av vattenfallen lite ovanför mitten.

Sen bar det av nedåt. På ett ställe såg vi hur det kan se ut efter en skogsbrand. Körde bara några mil innan vi svängde in på campingen ”Yosemite Lakes”. Hittade en bra plats och gjorde i ordning en stor köttbit som vi köpt tidigare.

Till efterrätt blev det färska jordgubbar, som var riktigt söta och goda.

Dagens etapp var på cirka 13 mil.

Sequoia National Park till Coarsegold

2012-04-04

Otroligt dimmigt ute och bara drygt 7 grader varmt, frukost inne som vanligt.

Tog i alla fall ett kort på ”vår baksida” när dimman lättat litegran. Den bruna lådan i förgrunden är till för att tältare ska kunna björnskydda sin mat. Man hade även otroligt svåröppnade (björnskyddade?) soptunnor. Vi hade tänkt fortsätta in i parken mot de stora sequoiaträden. Tyvärr var det vägarbeten som gjorde att vår bil var för stor för att komma fram. Fick alltså ta en omväg på drygt 11 mil, men inte mycket att gnälla över (bara 1,5 timme extra).

Stannade då till vid tunnel rock. Träffade några amerikanska damer som tog kort på oss. En av dem berättade att hon kört bil under klippan för länge sen. Nu gick vägen runt istället. Hon berättade att det var ganska vanligt att folk körde fast med husbilar under klippan. Man såg faktiskt massor av skrapmärken på klippan fortfarande.

Efter den lilla orten Badger åkte vi in på en mindre väg. Mycket grönklädda kullar på bägge sidor. Vi såg även några ”äkta” kofösare till häst. Vägen blev bara smalare och smalare, till slut var det så att man inte kunde mötas.

Blev lite bredare sen, men då gick det kraftigt uppåt in i molnen. Var otroligt fuktigt och ingen vidare sikt. Var tydligen inte så länge sen snön försvann härifrån (eftersom skylten står kvar).

Kom i alla fram till Redwood Mountain overlook där vi stannade och tog ett kort. Var en hel del snö kvar på marken.

Åkte vidare in i parken på ”general’s highway” och plötsligt dök de bara upp, jätteträden. De är så otroligt stora så man får inte med hela träden på bild.

Fortsatte några mil till och det blev bara mer och mer snö överallt, utom på vägen.

Var mycket turister vid trädet som döpts till ”general Sherman”. Man hävdar att det är världens äldsta levande träd, hur som helst är det verkligen inte litet. Ingen sommarvärme på drygt 2000 meters höjd så vi fick ha lite varmare kläder.

Bilen framför några av träden ser rätt liten ut.

Lämnade nationalparken och kom då in i en ännu värre dimma än tidigare. Var bara att ta det lugnt då vi åkte ner från ca. 2400 meters höjd till några hundra meter.

Här var det snöfritt och varmt med massor av apelsinodlingar.

Såg även en hel del vinrankor. Det är Yosemite som skymtar i bakgrunden. Stannade vid en KOA-camping i Coarsegold, som nog öppnat precis för säsongen. Var tomt i de flesta hyllorna i receptionen/shopen och massor av varor på golvet. Det var även lite omständigt att checka in, personalen var under upplärning. Imorgon får vi se vilka vägar i Yosemite som är öppna (vi kollade hemma i Sverige vad som brukar gälla). Vi vet att väg 120 som går tvärs igenom Yosemite inte brukar öppna förrän i juni.

Dagens etapp var på cirka 25 mil.

Weldon till Sequoia National Park

2012-04-03

Vaknade strax före 06:00 av motorbuller och röster utanför. Det var några som bor permanent på campingen som skulle till jobbet. Så fort de åkt somnade vi om och vaknade vid 8-tiden.

Tog ett kort åt andra hållet idag, lika tråkig omgivning där… Packade ihop och åkte vidare mot nordväst.

Inte långt från campingen ligger lake Isabella, där kunde man fricampa.

Efter några mil kom vi in i södra delen av Sequoia national park, mera grönska här.

Såg ett litet vattendrag som rann utefter vägen. Efter bara ett fåtal kilometer åkte vi ut ur nationalparken igen.

Kom till Bakersfield, där det tydligen finns en del oljefyndigheter.

Efter oljefältet var det kilometervis med odlingar av apelsiner, clementiner och oliver. Tog kort på några av alla tusentals apelsinträd.

Efter några mil kom vi fram lake Kaweah, därifrån kunde man se topparna i Sequoia national park. Fortsatte fram till nationalparken och körde in till camp Potwisha där vi stannade för natten. Den här campingen hade ännu mer vildmarksstuk än den vid Grand Canyon.

Varningsskyltar om att all mat måste hållas inlåst för att hålla björnarna borta. Det stod stora plåtbehållare vid varje plats, så att ”tältare” kunde låsa in sin mat.

Precis nedanför campingen rinner ett vattendrag, som brusar sövande. Gick ner och knäppte ett kort.

På vägen tillbaka gick vi nästan rakt in i en flock med rådjur, som inte var så skygga. Knäppte kort på ett litet kid.

Mycket mer grönska här än de senaste dagarnas campingplatser. Tror att det, årstidsmässigt, är vår här.

Dagens etapp var på cirka 27 mil.

Needles till Weldon

2012-04-02

Vi vaknade tidigt igen, svårt att sova längre än till sju (hemma är klockan 16:00 då). Hade blåst otroligt mycket inatt, hela husbilen ruskade ordentligt ibland. Tittade på väderprognosen för Needles och såg att vinden skulle ligga kring 15 m/s hela dagen.

Idag testade vi att värma amerikanska pannkakor och äta dem med lönnsirap. Man blev otroligt mätt, men det var lite väl sött för oss (amerikanarna verkar gilla söt mat).

Det ligger en golfbana precis bredvid RV-parken, men vi tyckte att det blåste alldeles för mycket. En okänd bana med mycket vatten och 2 x 89$ i greenfee + klubbhyra + golfbil kändes helt fel. Nöjde oss med att ta ett kort på golfbanan.

Tog också kort på RV-parken innan vi åkte vidare, vi står som ekipage nummer 5 till höger.

Åkte tillbaka till ”Interstate Highway 40” som faktiskt var i riktigt dåligt skick. Att det dessutom blåste otroligt mycket gjorde inte saken bättre. Det är otroligt dåligt med möjligheter att stanna utefter vägarna, bortsett från vid affärer och bensinmackar. Tog kort genom fönstret på några mystiska svarta pinnar som växte i massor utefter vägen.

Växte en hel del små palmer utefter vägen. Eftersom vi precis passerat Yucca bestämde vi att det var Yuccapalmer. Har inget kort på dem, men både igår och idag blåste det ut såna där runda ”buskar” som man ser blåsa omkring i västernfilmer ibland. Åkte förbi avfarten till ”Death Valley”, men hade blivit avråda att åka dit av flera stycken. Är bättre att använda tiden till något vackrare, vi börjar tröttna på karga landskap nu.

Då vi kom till Barstow åkte vi in till livsmedelsbutiken ”Von” och fyllde på matförråden. Blev mycket små påsar igen. Köpte även en termometer, eftersom vi ville ha koll på utetemperaturen

Efter Barstow åkte vi på mindre vägar, märkligt nog blev vägarna bättre och bättre ju smalare de blev.

Stannade i Kramer Junction och tankade, tur att bensinen är billig (det går åt en del). Åkte sen på väg 395 som fortsätter upp till lake Tahoe, vi åkte dock bara några mil på den. Alldeles innan Ridgecrest stannade vi utefter vägen på en grusplan och tog ett kort.

Landskapet bytte karraktär då vi började åka ner mot lägre höjd. Det var nedförsbacke i princip hela tiden i nästan 3 mil då vi körde på ”Highway 178” mot Weldon.

Checkade in på KOA-campingen utanför Weldon och ställde sen upp husbilen.

Var inte så mycket bebyggelse här och ett bekant landskap, tog ett kort utanför campingen. Till middag åt vi en favorit i repris, igår var det kycklingburritos och idag köttfärsburritos. Hade köpt en jätteburk med jalapenos, som var precis lagom starka (man blev bara lite svettig då man åt).
Tror att den kommer att räcka hela tiden vi är här. Då vi kom till campingen var det 26 grader varmt, men vid 21-tiden var det bara drygt 11 grader ute.
Gjorde inget speciellt resten av kvällen.

Dagens etapp var på cirka 80 mil (mycket bilåkande idag).

Grand Canyon till Needles

2012-04-01

Vi vaknade tidigt, som vanligt. Hade blåst rätt rejält hela natten, och var ganska svalt ute. Åt frukost inne i husbilen. Bestämde oss i alla fall för att gå ner en liten bit i Grand Canyon, utefter en av vandringslederna. Tänkte inte gå hela vägen ner, eftersom det skulle ta ganska lång tid. Checkade ut från campingen och parkerade husbilen vid ”market plaza”.

Tog på oss funktionströjor, fleecetröjor, vindtät jacka och mössa. Tog sen bussen till ”bright angel trailhead”. Det blåste riktigt kalla isande vindar uppe vi kanten av Grand Canyon.

Men Bettan var rustad för både kyla och vind.

Då man kommit ner en bit upphörde i alla fall vinden, men på norrsidan var det både snö och is.

En del utstickare skulle man inte gå ut på, trots att de kunde se säkra ut. Syns kanske att vädret var betydligt sämre än igår. Efter ett tag möte vi flera vandrare som var på väg uppåt, de flesta både flåsande och svettiga.

Pratade lite med två tyska tjejer, som tog ett kort på oss.

Efter cirka 1 timme var vi nere vid stugan, och det var en bra bit kvar till botten. (Det var cirka 2,5km ner till stugan, vet tyvärr inte höjdskillnaden.)

Tog ett kort mot södra sidan också. Högst upp i mitten syns en av utsiktspunkterna som vi tog kort ifrån igår. Det står massor av folk där (svårt att se på bilden). Vi hade i alla fall bestämt att vi skulle vända vid stugan, och så blev det. Tog en kort paus och började sen gå uppåt, nu räckte det med funktionströja (man blev fort varm).

Var bitvis ganska jobbigt att ta sig upp. Så här glad kan man se ut då man nästan är uppe igen. Tog bussen tillbaka till ”market plaza” där vi tog en fika. Sen åkte vi mot Kalifornien.

Stannade till utefter vägen och tog ett kort på de snöiga topparna vi sett från Grand Canyon. (Ska ta reda på vad de heter.).

Kom ut på ”highway” och började ”tugga mil”. Landskapet var ganska kuperat. Vägen växlade, precis som tidigare, mellan riktigt bra och katastrofal. Såg flera otroligt långa tåg igen. Ett med 5 lok och 115 vagnar! Kom till slut fram till Needles där vi letade upp en KOA-camping. Den låg precis efter stora vägen, men vi hade sett att det fanns en till i närheten. Åkte vidare en liten bit och hamnade då i Nevada igen, och då dök det genast upp en massa casino-skyltar.

Som man ser är det en ”Resort & Casino RV Park” vi står på. (Casinot, som låg på andra sidan gatan, besökte vi inte.)

Dagens etapp var på cirka 40 mil.

Grand Canyon

2012-03-31

Blå himmel, men inte läge för frukost ute. Var lite annat stuk på den här campingen, lite mer friluftscamping. Ingen tillgång till ström, bara några få duschar vid entrén, ingen belysning på kvällen m.m. Men husbilen har ju det mesta, även en 110V generator så vi kan köra microvågsugn, dator m.m. Fanns dock ingen tillgång till internet på campingen och ingen mottagning på mobilerna.

Fanns bänkar och grillplats vid varje uppställningsplats. Vi travade ner till receptionen och anmälde vår ankomst, eftersom det var stängt då vi kom igår.
Där fick vi höra att det gick gratisbussar till besökscenter, butiker, utsiktspunkter m.m. Bussarna går var 15:e minut. Så vi hoppade på en buss som stannade utanför campingen. Hoppade av vid ”market plaza” och köpte solskyddskräm, eftersom vi glömt kvar den i husbilen. Åkte sen med ”röda linjen” längs en 11 km lång del av Grand Canyon. Det finns sammanlagt 9 stopp utefter sträckan.

Första stoppet var ”trailview overlook”. Om man tittade söderut skymtade några snöklädda toppar långt i fjärran (uppe i mitten av bilden).

Tittade man åt andra hållet såg man en fantastisk vy över Grand Canyon. Otroligt svårt att förmedla vilken känsla det var att stå och se ut över Grand Canyon. Det fanns stigar som gick utefter ”canyonen”, så vi struntade i bussen och gick istället. Fick sällskap med Lizzy och Mike som jobbade som sköterskor på sjukhuset i närheten.

Stannade efter ett tag för att kunna vara med på bild. Fortsatte sen till fots till nästa utsiktspunkt (som bussen stannade vid). (Hela stigen var som en enda lång utsiktspunkt.) Gick faktisk mer än hälften av den 11 km långa vägen som bussen tog.

Tog lite fler kort, ganska många faktiskt, ett av dem ovan.

Blev mycket fotograferande.

Vid en av utsiktspunkterna pekade en ”ranger” ut en klippa som man döpt till ”alligator rock”. Med lite fantasi kan man se konturen av en alligator, börjar längst ner och går upp till strax under mitten. Man ser även den lerfärgade Colorado floden lite till vänster om mitten.

Det märktes att man fokuserar på miljön här, mycket skräptunnor med ”recycle” skyltar. Dessutom var gas-bussarna gratis vilket gjorde att det var väldigt lite bilar på vägarna. (Bilarna bakom bussen är parkerade.) Man hade även slutat sälja vattenflaskor. Man kunde dock köpa tomma flaskor för ”refill”.

Fanns såna här ”refill” stationer på flera ställen. Vattnet var riktigt gott. Då vi gick på bussen vid ”Hermits rest” hade det börjat blåsa rejält och det var inte så varmt längre. Vi var lite möra då vi återvände mot campingen, drygt 6 timmar efter att vi lämnade den. Ecco trail skorna som vi köpte på ”north outlet” i Las Vegas var otroligt sköna att gå i. Var ändå skönt att sitta ner efter allt promenerande. Efter lite funderande bestämde vi oss för att skippa solnedgången över Grand Canyon. Är säkert en vacker syn, men vi kände att nu ville vi sitta ner och bara slöa. Spelade lite kort och läste resten av kvällen.

Williams till Grand Canyon

2012-03-30

Idag vaknade vi tidigt igen, men var ändå ganska pigga.

Satt inne i husbilen och tittade ut på en vacker solig morgon då vi åt frukost.
Eftersom vi var klara för avfärd ganska tidigt ringde vi till Sedona golf resort och bokade golftid.

Blev lite fundersamma då vi såg att det fanns en hel del snö kvar utefter vägen. Vi var i och för sig på ganska hög höjd.

Lyckades knäppa kort på ett av alla otroligt långa tåg som vi sett. Notera att det är 4 lok som drar. Vi försökte räkna antalet vagnar, men tappade räkningen då vi närmade oss 100.

Det såg ut litegrann som hemma då vi åkte mot Flagstaff, bara vägskyltarna som var annorlunda.

Stannade till vid en ”view point” innan det gick rejält nedför. Som syns var det lite disigt. Stora skyltar innan uppmanade alla förare av tunga fordon att stanna där och kolla bromsarna.

Då vi började närma oss Sedona blev det ett helt annat landskap. Vi hade inga problem att hitta till golfklubben. Blev väl mottagna av personalen i receptionen, blev inskrivna och fick en kartong med bollar. Sen gick vi ner till golfbilen, som var färdiglastad med klubbor, range-bollar och en kyllåda med is. Bara att åka bort till husbilen och byta om till shorts innan vi åkte bort till drivingrangen. Hyrklubborna var riktigt fina. Herrklubborna var ganska nya Titleist och damklubborna Cobra-klubbor.

Bakom tee 1 ser man det vackert röda klubbhuset. En klubbvärd gav oss banguide och lite lokala regler innan han släppte iväg oss. Einar’s utslag blev inget vidare, men studsade på ett träd och in på fairway. Bettan hamnade också på fairway, men med en rak bollbana. Vi turades om så att en fick gå till bollen och den andra körde golfbilen. Eftersom vi suttit still så mycket då vi åkt husbil ville vi gärna röra oss lite.

Spelet flöt på riktigt bra och solen sken från en blå himmel. Vyerna var det heller inget fel på. Bettan tar ut linjen för att putta på hål 5.

Vi spelade faktiskt över förväntan bägge 2, med tanke på att det var första rundan på säsongen. Bettan slår ut på hål 6.

Einar gör sig beredd att spela upp mot green på hål 11.

Kaktusarna kunde tydligen växa var som helst, till och med på en sten.

Mot slutet av rundan kom en av banvärdarna åkande och frågade om han skulle ta en bild på oss. Efter avslutad runda kom en kille och mötte oss och frågade hur rundan gått och om vi var nöjda med klubborna. Han berättade också att för en vecka sen hade man fått 10cm snö och fått stänga banan i 3 dagar. Lät helt osannolikt med tanke på att det var minst 25 grader ute, men han försäkrade att det var sant. Vi var i alla fall jättenöjda med allting och åkte tillbaka norrut, mot Grand Canyon. Det var mörkt då vi kom fram så vi fick leta lite innan vi hittade campingen. (GPS’en som hörde till bilen har hitills inte hjälpt oss då vi letat campingar.) Ställde upp husbilen och tog det lugnt resten av kvällen.

Dagens etapp var på cirka 33 mil.

Las Vegas till Williams

2012-03-29

Idag kände vi oss utvilade, för första gången, då vi vaknade. Blå himmel och ganska varmt redan på morgonen.

Frukostutsikten var inte så rolig idag (fast folk åker väl inte till ”Vegas” för utsikten). Fast vi såg fler husbilar från samma firma vi hyrt från (El Monte RV). Efter frukosten packade vi ihop och åkte runt lite i stan. Köpte bland annat ett telefonkort från AT&T så att vi kan ringa billigt då vi inte kan använda skype.

Sen började vi åka mot sydost. När vi kom till utkanten av stan såg vi massor av bostadsområden med låga hus. Antar att många av dem som jobbar inne Las Vegas bor där. Blev ett lite annat landskap då vi kom längre från stan, lika kargt men betydligt mer kuperat.

Svängde ner mot Hoover dammen, eftersom vi var ganska nära. Utsikt över samhället Boulder och lake Mead. Innan vi fick köra in på vägen ner mot dammen fick vi stanna vid en kontrollstation. Alla bilar som åkte ner mot dammen blev genomsökta. Var mycket folk vid Hoover dammen så man fick åka en bra bit för att hitta parkering.

På ”insidan” av dammen (nere vid den svarta pilen) gick en bergsget och betade, fattar inte hur den kommit dit.

Bettan, med lake Mead i bakgrunden.

För att avlasta dammen från biltrafik, finns det numera en bro (Memorial bridge) för de som behöver passera.

Vi gick in i besökscentret för att se om vi kunde ta bättre kort på dammen.
Där hade man en likadan säkerhetskontroll som på flygplatserna. Tog ett kort då vi passerat genom kontrollen.

Det gick inte att få med hela dammen på kort härifrån heller.

Vi åkte tillbaka och svängde upp mot en parkering i närheten av bron, för att kunna gå dit och ta kort på dammen. Sen skulle vi åka vidare och då blev det riktigt struligt. Vi följde GPS’en som sa att vi skulle tillbaka över dammen.
Efter att ha åkt en bra bit kom vi till en skylt med ”road closed”. (Det var i och för sig inte bara vi som åkte på samma nit.) Tydligen stängde man genomfartsvägen för ett tag sen, eftersom man kunde ta bron istället. Har glömt nämna det, men GPS’en hade ingen svensk röst. Så vi valde en digitalt genererad amerikansk röst. Det lät helt galet då GPS’en försökte få oss att åka tillbaka mot den avstängda vägen hela tiden. Ett exempel: ”sväääng hogger om eighty miter”. Så där höll den på och tjatade en bra bit. Till slut var GPS’en nöjd och vi rullade på genom ett kuperat och lite tråkigt landskap.

Stannade till vid en ”viewpoint” som vi inte blev så imponerade av, kanske vackrare i annat väder eller…

Det var helt obebyggda trakter mil efter mil. Plötsligt dök det upp en liten by mitt i ödemarken. Sen var det massor av obebyggda mil igen. vi visste inte att det är såna enorma ytor som är helt obebyggda.


Eftersom tankmätaren stod strax under halv tank åkte vi och tankade. Då kom vi fram till att tanken rymmer ganska mycket, det gick i 120 liter!

Såg att vi faktiskt åkt på route 66 till bensinmacken. Åkte vidare tills det började skymma. Tog då in på en KOA-camping i Williams.

Dagens etapp var på cirka 36 mil.