2014-07-21
Tidigt uppe idag, men solen hade ändå varit uppe ett bra tag. Var lite ruggigt ute, men man hade lovat klarblå himmel så vi var säkra på att vi inte skulle frysa. Planen för dagen var att vandra till Trolltunga.
Som man ser på vattenytan var det även vindstilla.
Vi tog bussen som gick 07:35 från Odda mot Skjeggedal. Var framme vid turistinformationen vid 8-tiden. Blev rekommenderade att ta den nya slingan upp för branten. Man hade gjort ”trappsteg” på en del ställen för att göra vandringen lite enklare. Var ändå rejält jobbigt, eftersom det var en stigning på drygt 400 meter den 1:a kilometern. Trolltunga ligger på 1100 meter över havet, vid Ringedalsvattnet, så vi skulle högre upp ändå.
En glad och svettig Einar börjar närma sig ett lite flackare parti.
Bettan tar igen sig lite innan vi fortsätter vandringen. Sandra och Stefan hade annars bra koll på när man skulle stanna och vila. Vi gick 50 minuter och sen rast 10 minuter o.s.v.
Ovan en bild från en av rasterna, vid varje rast tog vi av strumpor och skor innan vi doppade fötterna i en bäck. På så vis fick vi bort fotsvetten. Bytte sen till torra strumpor och hängde de andra på tork på ryggsäcken. Vi fyllde även vattenflaskorna i bäckarna, ovanför fotbadet…
Som man ser på bilden ovanför var det inte bara vi som var på väg mot Trolltunga. (Sandra och Stefan skymtar längst ner utefter stigen.)
Svårt att få med på bild, men bitvis var det samma landskap som man vandrade genom i ”Sagan om ringen” filmerna. Vi passerade massor av vackra vyer och små bäckar som porlade muntert.
Då vi var framme fixade Sandra mat åt oss, frystorkat som vi blandade med hett vatten som vi haft i termosarna. Smakade otroligt bra med varm mat fast det var så varmt ute i solen. Vi hade vandrat 14 km i bitvis mycket kuperad terräng enligt GPS (fast skyltarna sa 11 km).
Sen var det dags att bli fotograferade ute på Trolltunga. Eftersom fallhöjden är cirka 700 meter så kändes det lite i magen då man stod därute.
Einar hittade en annan utskjutande klippa att sätta sig på.
Det var ett spontant kösystem, för att komma ut på Trolltunga, som fungerade utan att någon trängde sig.
Sandra och Stefan hamnade längre bak i kön, men vi hann ta kort på dem också. Efter lunch och fotografering var det dags att spänna på sig ryggsäckarna och vandra tillbaka.
Den långa berghällen ovan hade varit jättelätt att gå uppför, men betydligt besvärligare att gå nerför. Man skymtar Bettan och Sandra på väg neråt, lite ovanför mitten av bilden.
Det var verkligen en njutning att doppa fötterna i kallt, friskt vatten när det var rast.
Då vi äntligen var nere missade vi precis bussen, så vi ringde efter en taxi.
Taxichauffören tog ett kort på oss, vi ser ändå inte så slitna ut efter 28 km vandring.
På kartan ovan syns vilken väg vi vandrat och var vi rastat.
Taxichauffören berättade att man beräknat att det varit cirka 2000 personer som vandrat till Trolltunga i lördags. Vi var väldigt glada över att vi inte var där då. Då vi kom tillbaka till ställplatsen tände vi grillen och gjorde i ordning massor av mat, som smakade fantastiskt gott. (Vi hade visserligen ätit några ”energy bars” och en lagad lunch vid Trolltunga, men det behövdes definitivt mer föda).
